Vinden piskar och molnen drar snabbt in över oss. Utsikten mot alla femtusenmeters toppar försvinner och efter några minuter är himlen mörk. Inne i tältet förbereder vi oss för morgondagen och vår fortsatta vandring mot toppen. (Detta är ett utdrag ur dagboken från del 1 i projektet Chile - Bergslandet.)
Vi har slagit läger på en klippavsats på väg mot vulkanen San Josés topp. Detta är det andra av tre läger mellan vår startpunkt på 2600 meter och den 5800 meter höga toppen. Överallt runt omkring oss är det sten och jag ser höga berg i alla riktningar. Det är en inspirerande men väldigt krävande miljö att fotografera i. Jag har huvudansvaret för stillbildsfotograferingen, men långa stunder är jag alltför trött för att ta bilder. Även om jag medvetet rör mig långsamt, gör den tunna luften över fyratusen meter att det känns väldigt jobbigt. Andningen är ansträngd och hjärtat slår snabbare än på havsnivå.
Inne i vårt tält summerar vi dagens vandring. Det var en lång vandring från baslägret och den tunga packningen på ryggen gjorde sig ständigt påmind. På vår väg uppåt valde vi ofta att gå på den lättvandrade snön, men det är vår här i Chile och snötäcket krymper för varje dag som går. Det är en mäktig naturupplevelse, att vara här när landskapet byter färg. Nere i dalen har vårblommorna kommit, men här på 4300 meter har vi en kall kväll. Vi kryper ner i våra sovsäckar och ligger nära varandra.
Plötsligt ser jag genom tältduken att det lyser upp på himlen.
- En sista bild bara, säger jag till min sambo Torun och kryper ut ur tältet.
I hela dalen runt om omkring vår tältplats utspelar sig ett mäktigt skådespel. Ljuset spelar mellan molnen och de uppstickande topparna. Den starka vinden från norr sliter i både mig och molnen. Jag tar ett djupt andetag och tar mina sista bilder. Bilder av ett landskap jag aldrig kommer att glömma.
Av: umemorgan
Publicerat: 2010-03-11
Läst av 2591 besökare
