Ett helt annat Zion

Sinnebilden av Zion National Park är den röda navajosandstenen, branta klippväggar och den vindlande floden Virgin River i botten. Men Zion är så mycket mer. Följ med på ett besök till ett landskap av böljande pastellfärgade stenhällar och raukliknande stenformationer.

Av: makr

För Zion, som för många nationalparker på Coloradoplatån, är det den röda sanstenen, det eroderande vattendraget, dramatiska stup och klippväggar som först kommer upp på näthinnan eller vid bildsök på google. De östra delarna av nationalparken bjuder på ett helt annat landskap.

I Zion är huvudkanjonen Zion Canyon det som det mesta kretsar kring, här finns de mest lättillgängliga lederna, de mest kända attraktionerna, ett museum, legendariska Zion Lodge och ett stort Visitor Center där man kan boka guidningar och få massvis med tips. Vid sidan av huvuddelen finns även Kolob Canyon som bjuder på minst lika häpnadsväckande vyer och geologiska mästerverk i form av valv, grottor och sandstenspelare.

Sen finns också de östra delarna av parken som är åtkomlig via bil och eftersom vi inte är några extrema äventyrare så beslöt vi oss för att packa kylväskan och se oss om kring. Vad som väntade var överraskande.

Kylväska på hjul är praktiskt!

Efter att vi betalat entréavgiften och tagit oss förbi visitor centret delade sig vägen vid Canyon Junction. In till Zion Canyon var vägen spärrad för all trafik utom för shuttlebussen, men vi fortsatte upp på serpentinvägar upp mot de östra delarna.

Vägen vindlade sig upp pch ganska raskt kom vi upp en bra bit och utsikten var slående.

Efter ett tag kom vi upp till en tunnel som skulle ta oss genom berget. Zion-Mt Carmel Highway Tunnel stod klar 1930 och förbinder Zion med nationalparkerna Bryce Canyon och Grand Canyon.

Här är en av öppningarna i tunneln. Tunneln är ungefär 2 kilometer lång och på andra sidan väntade något helt annat än de djupa dalarna, branta klippvägarna och grönskan.

Landskapet blev mer böljande och sandstenens färg var blekare på många ställen. Vi var ganska hungriga och kylväskans innehåll lockade så vi stannade vid en parkering. Ganska snart såg vi att vi inte var ensamma. En familj storhornsfår kom och visade upp sina färdigheter i bergsklättring.

Mätta rullade vi vidare och njöt av vyerna. Efter ett tag blev vi sugna på att utforska allt lite närmare så vi stannade bilen och började gå uppför en vindslipad blekrosa berghäll.

På vissa ställen hade det på de annars flata sedimenterade sanddynerna bildats de konstigaste stenformationer. Ganska lika våra raukar har dessa delar av sedimentet blivit kvar efter miljontals år av erosion för att de är lite mer hårt packade än det som omgivit dem.

Allt är inte platt och böljande, runtom finns en hel del toppar. Här är en som kallas "Checkerboard Mesa".

Jag passade på att filma ett litet klipp också. Ni får ursäkta att det skakar lite :)

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-09-11 22:21   brigitte
Fina bilder. Jag har varit där för 20 år sedan men har glömt. Dina bilder väckte gamla minnen.
 
2015-09-21 11:44   makr
Jag längtar tillbaka när jag ser bilderna från förra året. Tack Brigitte för din kommentar.
 

Läs mer

Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Föreningen Hej främling och STF arrangerade förra helgen en fjällvandring för att ge fler möjlighet att må bra och hitta nya vänner.
Fårö bjuder på vandring längs vackra sandstränder, häftiga raukar och en hel del tillbakablickar i historien. 6 kommentarer
Vandring på Island. Lederna som vandrades var Laugavegur och Fimmervörduhls. Bergsklättring och glaciärvandring. 3 kommentarer
Nu har Majjen kommit till vägs ände - Stenkällegården - Bergslagsledens sydliga slut. I dessa trakter har ju Bergslagsleden stark konkurrens av ... 6 kommentarer

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.