Ensam längs Kungsleden 2009 del 3

Normal 0 21 MicrosoftInternetExplorer4

Onsdag 19/8, eftermiddag (snart middag), Kårsavagge

Oj oj oj… Jag är stolt över mig själv! Det var sannerligen ingen lätt vandring idag. Hade jag vetat innan vad jag vet nu hade jag nog avstått. Men detta ska inte misstolkas; vandringen var jobbig men inte farlig.

Morgonen började med att bjuda på regn. Genom hela skogspartiet regnande det rejält. Och dessutom var det blött på träd, snår och gräs. Jag hade inte tänkt på den täta vegetationen och hade mina Fjällräven G-1000 byxor på mig. Det var minst sagt blött. När jag kom upp ovanför trädgränsen bytte jag till regnbyxor.

Nu blev vandringen lite svårare. Det är en populär tur och det finns en del rösen och lite stig. Först gick det lätt att följa men sedan försvann stigen. Jag valde att inte ödsla tid på att hitta den och orienterade själv över fjället mot passet jag skulle över. Ömsom var det sol och ömsom snö. Blev lite kallare än annars men mindre blött. Jag orienterade mig fram genom videsnår och tätt växande fjällbjörk. Här och var kunde jag följa en renstig en bit vilket var skönt. Det tog en god stund att ta sig fram till passet och där väntade en rejäl stigning. Jag vet inte om jag gick riktigt rätt men upp kom jag till sist och fann ett röse på toppen vilket gladde mig något enormt. Kändes bra att veta att man var rätt ute. Flera gånger under vandringen upp funderade jag på att vända. När snön kom och det gick brant uppåt var det svårt att hitta lusten. Motivationen bestod i att jag visste hur tillbakavägen såg ut; inte kul! Det låg ett litet lager med snö kring toppen vilket gjorde den första biten ner något svår och hal. Det var mycket sten, bitvis ett stenfält, så man fick ta det piano.

Efter det kände jag starkt att jag VILL NER! Så jag styrde benen snett nedåt dalen. Ju längre ner jag kom desto bättre kändes det och en bit innan de värsta videsnåren, började jag följa dalen ordentligt. Omväxlande terräng mötte mig med både vide, fjällbjörk och våta ängar. Lyckligtvis fanns det många renstigar att följa vilket jag ofta gjorde. Dessa slutade dock helt abrupt men är fina där de finns och leder en på en bra väg över fjället. Vid en bit, mellan Gaskkamus och Vuolimus Gorsajávri, gick jag längs stranden. Där fanns rejäla renstigar. Såg ut som en ”människoled” men istället för skoavtryck fanns bara klövspår. Därefter tog jag lite höjd igen och fortsatte genom dalen. Någonstans längs Gaskkamus hittade jag rösen igen. Det kändes mycket skönt då jag började känna mig mycket trött. Sista biten var mycket lättvandrad och till sist återstod bara att vada över Bajimus Gorsajávri till Korsavaggestugan.

Jag vilade en stund innan. Vinkade till stugvärden och gav mig ut med uppknäppt ryggsäck och stavar. Det är inget djupt vad men stenarna är snorhala! Jag halkade hit och dit fast jag gick försiktigt. Fick lite instruktioner av stugvärden (kroppsspråk) om hur jag skulle gå. Till sist hade min tur runnit ut och jag satte mig ofrivilligt i vattnet. Kallt var det men jag tog i för allt jag var värd och tog mig snabbt upp och sedan vidare. Sista biten gick bra. När jag kom upp till stugan fick jag en klapp på axeln, några vänliga ord och en mugg saft. Oj vad det behövdes. Jag köpte ett märke i stugan att ha till minne av denna tur. För mig var den precis vad jag klarar och jag känner mig stärkt i själ och självförtroende efter dagen. Dock var jag mycket trött. Eftermiddagen har varit solig och jag har dåsat några timmar i absiden med solen gassande på mig. Jag är nu tvättad och ska bara äta min kycklingcurry och sedan krypa in och lägga mig. Vila behövs!

Imorgon blir det en lätt tur ner till Abisko turiststation. Jag hoppas att man kan få en tältplats vid stationen annars blir det vandrarhemsnatt. Samtal hem ska det också bli. I Kårsavagge hade jag mottagning på telefonen för första gången och det kändes skönt att kunna meddela att allt är bra med mig.

Vykort ska även skickas. Sen ska jag köpa mig en ny tröja att ha på tåget. Jag ska äta middag i restaurangvagnen och vill inte sitta med mina svettluktande tröjor (luktar svett fast jag tvättat i jokken). Nu blir det kycklingcurry!

Dagens etapp: Abiskojaurestugorna – Kårsavagge.

Litet minne från den 19/8:

På väg över fjället mellan Abiskojaure och Kårsavagge. På vägen upp när man går över snårris och dvärgbjörk kan man se ripa. Det gjorde jag. Två gånger flög de upp alldeles intill mig. Du må tro att man blir rädd! Fina var de i alla fall. I sin brunvita sommardräkt.

Torsdag 20/8, eftermiddag, Abisko

Nu är jag framme. Jag har nått vandringens mål. Sista biten ner till turiststationen skrek mina fötter av smärta och jag ville bara lägga mig ner. Men jag valde att bita ihop och ta mig ner. Väl nere tryckte jag i mig lite choklad och gick in för att kolla läget. Jag bestämde mig snabbt för att tälta och betalade tältavgift (90kr). Sedan tog jag ett varv i butiken fjällboden. Valde på förhand ut mammas present och kollade efter en tröja att ha på tåget. Sedan slängde jag på mig väskan igen och masade mig bort till tältplatsen. Väl där blev jag bedrövad över den dystra miljön där tältplatsen låg. Grusigt och några björkar, stenhårt.

Trött i kroppen och hungrig som jag var satte jag upp tältet i ett närmast medvetslöst tillstånd. Tältet blev smutsigt (grusigt och lövigt) eftersom det var blött. Efter detta gjorde jag snabbt lunch som jag tryckte i mig. Därefter kändes allt bättre och jag gick ner till servicehuset och tvättade mig. Det var inte det frächaste jag sett men heller inte det snuskigaste. Men för 90 kr ska man allt kunna få mer. Det känns mer värt att betala 90 kr på fjället i fjällstuga just nu.

Efter tvätt gick jag långsamt tillbaka till turiststationen och köpte mammas present, brorsans, en tröja, en kexchoklad, en liten burk hjortronsylt och vykort. Jag kollade även vad jag ska köpa med mig på tåget imorgon, ska shoppa efter frukosten.

Men till morgonen denna dag: Vaknade och tycket det va lite kyligt, svepte in mig i en tröja och sov vidare. När jag vaknat och gick ut såg jag först lite frost på marken och sedan ett ordentligt frostlager på tältet. Solen sken på andra sidan dalen så jag beslöt att ta det lugnt och vänta in den och låta tältet tina och torka.

Efter frukost, disk och tandborstning hade ett ordentligt molnområde dragit in. Att vänta på att tältet skulle torka vart då onödigt och jag packade ihop och gick iväg. Vandringen var lätt och trevlig till en början. Den vackra dalen bjöd på mycket att titta på. Efter en stund gick vandringen genom ett snårigt område och det blev dags för regnbyxor för att hålla sig torr. Vandringen förblev dock enkel och omväxlande något blöt. Man bör ta sig tid att vända sig om och se in i Kårsavagge. Dalen är otroligt vacker och Gorsacohkka syns länge, idag iklädd lätt vit dress.

När man lämnar dalen och går in o skogen går vandringen först lätt, ganska rakt på men efter ett par kilometer börjar det slutta nedåt ordentligt. Eftersom jag var trött kändes vandringen ansträngande. Egentligen är den behaglig på välupptrampad led. Mot slutet av vandringen går leden nära jokken och den har ett imponerande dån! Riktigt mäktig är den och så klar och fin på sina håll.

Ska ta mig en ytterligare titt idag eller imorgon. Nu ska jag kolla om frukosten och sedan röra på mig lite. Man kan inte sitta inne och mysa allt för länge. Hoppas på en torr och klar natt så jag kan packa väskan redan i morgon bitti, innan frukost.

Dagens etapp: Kårsavagge – Abisko turiststation.

Fredag 21/8, tidig eftermiddag, på tåget

Då var det gjort, bara resan hem återstår. Jag klarade det galant. Nu sitter jag något seg på tåget. Har just ätit tre tunnbröd med Scan Må Gott salami. Den e go den!

Jag tänker tillbaka på det jag åstadkommit, jag har åkt från Västerås till Vakkotavare. Vandrat mellan Vakkotavare och Abiskojaure, gått över fjället till Kårsavagge och sedan ner till turiststationen.

Allt har gått bra, inte smärtfritt, frysfritt eller sova-dåligt-fritt, men ändock bra. Många människor har jag mött, nästan alla trevliga, några slitna, många trötta, några bittra och många glada.

Det finns ju för och nackdelar med allt men att vandra ensam längs Kungsleden ger inte upphov till många nackdelar. Kanske att väskan blev något tung och att tältet blev något kallt utan en extra som värmde det. Men annars känns det som att nackdelarna uteblir. Ensam har jag inte varit, har pratat med flera människor varje dag. Trodde nog det skulle kännas ensamt, men icke.

Tid att tänka har jag fått. Tänka på vad som känns viktigt; att vara lycklig. Jag har varit lycklig på fjället men är nu mätt för en stund. Måste få läka mina sår och vila ut. Men sen kommer jag längta tillbaka, tillbaka till lugnet, stillheten, den mäktiga känslan, vandrandet, mötena och vattnet. Det fantastiska vattnet; klart, kallt friskt och rent. Kanske inte så skönt att tvätta sig i, men uppfriskande. Det är lite det kalla som får en att tänka till och reflektera över allt vi har och hur självklart det känns. För mig stärker varje vistelse i fjällen känslan av att lycka, meningsfullhet och stolthet inte ligger i materiella ting. Det är inte viktigt att ha massor med kläder, att sminka sig varje dag, att gå till frisören så ofta, att ha en ny stor tv, ny dator, bil, telefon med mera. Jag finner det i naturen, i upplevelserna där. Jag älskar fjällen, högt ovanför trädgränsen trivs jag. I ett kargt och hårt men ändå rikt landskap. Detta har märkts under vandringen då min moral sjunkit när jag nått lägre höjder och skog och snår börjar växa fram. Nej, kalfjäll ska det va!

Nu blir det en liten tupplur en stund. Är så trött överallt. Känns verkligen skönt att sitta still på tåget många timmar framöver.

Dagens etapp: Abisko turiststation – Boden - Västerås

Total etapp: Västerås – Gällivare – Vakkotavare – Abisko turiststation – Boden – Västerås.