Artiklar > En marsskidtur från Årosjåkk genom Mårma ...

En marsskidtur från Årosjåkk genom Mårma och Lapporten

Av: personnvik

Detta blev en trevlig tur med för mig ett nytt vintertältgäng: Sten, Björn, Hanno och Philip. Den sistnämnde hade jag inte träffat innan. Skidrutten var nästan helt bestämd innan vi började skida. Vi började i Årosjåkk, som ligger nordöst om Nikkaluokta och slutade i Abisko.

5 mars - Uppför och väldigt rakt

Detta var faktiskt min 40-årsdag. På tåget sjöng min fru för mig på telefonen. :-)

På den nya tågstationen i Kiruna träffade vi vår tyske turkamrat Philip. Hanno och han hade skidat i området många år tidigare och hade under turen många roliga berättelser att dela med sig av.

Vi blev avsläppta från bussen i Årosjåkk, som till synes inte verkade bestå av mer än en ledstart och parkeringsplatser. Det sedvanliga packandet av pulkorna följde nu. Jag funderade på om jag skulle börja utan stighudar, men efter att ha provdragit pulkan några meter och på kartan inspekterat alla de höjdkurvor vi skulle ta oss uppför med fullastade pulkor tog jag på mig hudarna.

Vi började med att gå på leden uppför. Bitvis var det mycket mycket lutning. Det var lite blåsigt. När vi började komma upp mot kalfjället lunchade vi. Vi hade fin utsikt.

Sedan följde en verkligen spikrad led i flera kilometer. Jag tycker det inte brukar vara så kul att följa sådana leder, då man lätt hamnar i en lunk av att man bara ska få upp tempot och avverka km. Men vi vägvalet gjorde att vi fick fin utsikt och faktiskt tog rätt många km. Vi hade medvind.

På den väldigt raka vinterleden nordväst om Årosjåkk.

Vid ett tillfälle såg vi pärlemormoln. De syntes bäst med solglasögon.

Efter några km svängde vi av från leden en stund och följde en fin ravin. Tillbaka på leden fick vi fin medvind och det var skare. I höjd med sjön Vuollajávri vek vi av från leden och kryssade genom videsnåren för att på läsidan av dem hitta en bra tältplats. En sådan hittade vi.

Jag tältade med Hanno och Philip och vi valde denna kväll, liksom alla andra måltider vid tältet att sitta ute och äta.

6 mars - Härlig dag i Leavásvággi

På morgonen hade vi fin sikt. Efter att vi packat ihop skidade jag iväg till ett tältläger som låg nära vårt. Det såg intressant ut med ett stort arkliknande tält och skotrar utanför. Lägret såg övergivet men skräpigt ut, med ölburkar spridda runt lägret. Men det visade sig att det låg folk och sov i tältet. När vi lämnade lägret tittade de yrvaket ut ur tältet.

Dagens tur började med en härlig nerförsbacke på leden i början. Det var fin utsikt norrut. Snart kom till mynningen på Leavásvággi och skidade in i den. Vi åt lunch på en liten kulle i vindstilla och sol.

På väg in i Leavásvággi. Foto: Sten Gunnarsson.

Vi hade nu bra före och följde dalen lätt uppför. Allt eftersom fick vi sämre sikt och det blev svag vind. På kvällen hade vi ingen sikt och fick lätt snöfall.

Denna kväll var det jag som gjorde mitt bästa för att få till en trevlig och funktionell toalett för vårt läger. Det brukar vara en hedersvärd uppgift.

Under dagen såg spår av hare, räv och ren. Det var också många renar i dalen. Vi hörde fjällripa och dalripa.

Vi såg både skid- och skoterspår. Skoterspåren såg vi i mynningen på dalen. 

7 mars - Till Mårma

På morgonen var det svag vind och varmt. Det var fint ljus på fjällen när de dök upp mellan molnen. Under dagen såg vi fjällripor och renar.

Första delen av denna dag fortsatte vi upp i dalen till vi kom på den rekommenderade färdvägen precis norr om Mårmapasset. Övre delen av Leavásvággi var vacker och det gick stadigt uppför de sista timmarna tills vi kom till ett pass mellan 1468 och 1641. Vi lunchade strax innan vi hade kommit högst upp i passet. Då snöade och blåste det och vi hade ingen sikt.

Det var bra före hela vägen upp till passet och jag spårade sista biten. Väl uppe knappt någon sikt. När vi skulle åka ner hade vi vind i ryggen och dålig sikt. Vi hade kvar stighudarna på skidorna för att kunna minska farten. När det började plana ut tog vi av dem. Vi höll ut något åt väster så att vi inte skulle överraskas av någon hög driva i dalbotten.

När vi kom till förlängningen av Moarhmmabákti så såg vi Mårmastugan. Det blev full fart ner till stugan. Stugan ligger verkligen på en väldigt vacker plats med branta vyer åt flera håll.

Nära stugan. Nu endast full fart ner i dalen och upp till stugan på andra sidan. Foto: Sten Gunnarson

Vid stugan blåste det en del. Vi byggde en hög vall vid vårt tält och plattade till snön. Efter tältuppsättning och en fika i stugan skidade jag efter Björn och Sten västerut upp mot sjön 1285 för att få lite sikt mot bergsryggen väster om Moarhmmaglaciären. Det var vackert och nerfarten till stugan erbjöd fint före.

Jag säsongsinvigde dasset vid stugan. Först grävde jag fram dörren och sedan tömde jag utrymmet innanför dörren på snö (glaset på dörren var sönder så det var gott om snö där inne). Det blev bra och jag hoppades att ännu fler än vi skulle kunna dra nytta av det under resterande vintersäsong.

Vi åt middag ute som alltid. Sedan satt alla i stugan och pratade.

8 mars - Topptur och ravin

Frågan denna morgon var om vädret var tillräckligt bra för en topptur. Det var växlande molnighet på morgonen men klart över oss. Så vi beslöt att gå på tur upp till kammen öster om stugan.

Sikten kom och gick. Föret var hårt och vi valde en relativt säker väg upp (ryggen norr om sjön 1298) till ryggen precis norr om toppen 1736. Väl uppe hade vi ingen vind men sikt österut var verkligen begränsad. Västerut hade vi oftast bra sikt. Vi lunchade på ryggen och fick ibland bättre sikt.

Nu var ju frågan om vi skulle fortsätta upp på någon topp, t ex upp på 1736. Drömscenariot hade varit att ha bra väder så vi kunde gå vidare på ryggen av Vierrucohkka. Men ihärdiga låga moln gjorde att vi beslöt oss för att åka ner igen.

Efter att vi tagit en del kort så gick vi ner med stighudar på samma väg till stugan.

På väg ner mot stugan. Vy västerut mot Höktopparna. Foto: Sten Gunnarson

Vi packade ihop allt och beslöt oss för att åka vidare norrut längs dalgången av Vierrujohka.

Vi fick ibland det svårt att hitta en bra väg ner men det gick. Himlen blev allt klarare under eftermiddagen.

Nära renvaktarstugan med vy norrut mot Pakkapahuktjåkka. Foto: Sten Gunnarson

Nedanför renvaktarstuga i längst ner i dalen kom vi inte längre utan tältade vid vattnet. Alla åt ute och jag gjorde vattenhål i isen så att vi kunde ta rinnande vatten. Vi såg lite norrsken, men vyn var begränsad då vi var nere i en ravin.

Då jag under de senaste dagarna noterat att två av mina bindningsskruvar satt löst limmade jag om dem på kvällen med lim och lite swinto - det gjorde susen :-)

9 mars - Härlig nerfart och solig jokkfärd

Vindstilla och soligt började dagen och så fortsatte det resten av dagen.

Vi började med att ta oss uppför ravinens kant upp mot plattån ovanför. Det var inte många höjdmeter men brant. Jag började och valde en för brant sluttning. Skidorna var fastspända på pulkan och jag jobbade mig uppför med stavar ibland och ibland endast händerna. Det var varierat underlag med ibland väldigt lös snö och ibland hårt. Att använda händerna, om än med handskar på, gjorde att de blev väldigt kalla. Så kall och mycket trött kom jag upp. En stor del av sträckan upp fick jag hjälp av andra. Några i gänget valde en betydligt bättre och lättare rutt upp. Så kan det gå.

Det visade sig också när jag kom upp att båda mina pjäxor hade spruckit ovanför läppen (Nordic norm). Det vållade en del vånda för mig resten av turen.

Efter att ha pustat ut var det dags att njuta av en väldigt fin nerfart till Alesartnus dalbotten. Perfekt före och lagom lutning. Sista biten var dock väl brant. Vi passerade en kåta ner i dalbotten.

Sedan åkte vi på älven längs skoterspår bort till sjön Rautasjaure. Lite då och då på älven passerade vi hål i isen där skotrar hade gått igenom men verkade ha kommit upp igen. Vid de platserna såg vi att det ibland var ordentligt med utrymme mellan isen och det rinnande vattnet.

Solig skidåkning på Alesätno. Foto: Sten Gunnarson

Vi hade det varmt och soligt och tog en lunch med fin fjällutsikt.

När vi kom fram till sjön så gick vi längs sjökanten för att sedan gå rakt mot Rautasjaurekåtan. Det var en fin kåta där man hade kunnat sova över. Huset bredvid verkar tyvärr användas som sopstation. Tråkigt att besökare inte kan ta med sina sopor från naturen.

Nu var vi intresserade av att följa bäcken Kålkåsjåkka upp på kalfjället. Vi diskuterade länge och väl vilken som skulle vara den lämpligaste vägen. Vi kom fram till att i första hand följa skoterspår. Vi hittade några sådana vid kåtan så vi började med att följa dem. Tyvärr vände de när myrarna tog slut och skogen började.

Då blev frågan om vi skulle hålla höjd eller åka ner de 20 höjdmeterna till jokken och följa den. Vi valde att hålla höjd. Jag var lite tveksam till det valet. Vi höll höjd men hamnade efterhand i en väldigt brant och trixig terräng med liggande träd och branta backar som skulle forseras. Till slut kom vi upp och då väntade oss en mycket fin tältplats på en liten avsats i fjällbjörkskogen. Härlig utsikt. På kvällen såg vi norrsken.

Jag testade att limma igen sprickan på mina pjäxor. Jag klämde ihop pjäxorna med remmar och hoppas på att limningen skulle hålla.

Fin utsikt västerut mot Kåtotjåkka. Foto: Sten Gunnarson

10 mars - Lapporten! 

För att limmet skulle härda ordentligt så hade jag pjäxorna i sovsäcken inkapslade i plastpåsar. Det var lite trångt och kallt med pjäxorna i sovsäcken. Dessutom visade det sig att lagningen gick upp direkt när jag använde pjäxorna.

Hur som helst. Vi hade en fin utsikt på morgonen. När vi började gå så fortsatte vi lite uppför. Vägvalsdiskussionen fortsatte och jag förespråkade att gå i dalbotten men de övriga ville hålla höjd, så det var bara att följa majoritetsbeslutet. Vi fick en del uppför- och nerförsbackar ett tag framöver. Nog om det. När vi var i höjd med Nissunvaggis mynning valde vi att korsa dalen Bessesvaggi. I och med att vi skulle till Lapporten så var vi nu på rätt sida av dalen.

En bit upp på sluttningen av fjället 1447 så fick vi en härlig lunch med fin utsikt. Men moln började komma.

Vi fortsatte mot Lapporten och när vi såg porten gled de flesta av oss förr eller senare ner i dalbotten och åkte in i den mäktiga porten. Perfekt skidföre nere på botten. Vi fikade vid en stenhöjd mitt i dalen. Kul att vara i denna kända dal!

Efter hal is vid Porten. Foto: Sten Gunnarson

Vi fortsatte i dalen och gled först lite neråt och halkade sedan omkring på isen av sjön Tjuonajavri. Där sjön slutade satte vi upp tältet: med utsikt över Torneträsk. Vi fick också täckning där. Vi passade på att boka om biljetterna till det senare av två möjliga tåg så vi skulle få morgondagen som heldagstur. Jag fick också information om att det fanns färska lodjursspår i närheten. 

På kvällen hörde vi fjällripor.

11 mars - Blåsig och stenig topptur

Blåste lite på morgonen men sikten såg ut att vara ok uppe på Nissoncurro. Det var ju dit vi ville. Helst ville vi gå runt längs hela den hästskoformade ryggen. Då det verkade stenigt på toppen så lämnade vi skidorna i lägret. Vi packade ryggsäckarna och tog med oss stegjärn.

Vi började med att gå upp på den östra ryggen norrifrån. Det blev allt brantare och strax innan sista branten tog vi på oss stegjärnen.

Väl uppe på ryggen var det svag lutning men väldigt mycket sten. Det känns inte så roligt att gå med stegjärn på stenar. Men vi behöll dem på. Ibland var underlaget isigt och då var de bra att ha på.

På den steniga ryggen av Nissuntjårro. Foto: Sten Gunnarson

Det blåste en hel del, men vinden kom mot ryggen, och det kändes inte så kallt. Efter en del zickzackande mellan stenar och på snösträngar kom vi upp på toppen toppen 1638. Det blev en del foto och vi kunde stolt ser ner i Lapporten. Mäktigt! Vi beslöt att fortsätta på ryggen ner i passet sydväst om den nyss bestigna toppen.

I passet tog det ett tag innan vi kom fram till var den bästa fikaplatsen var. Vi ville ju helst hade både sol och så lite vind som möjligt. Vinden gjorde att vi beslöt att luncha i vindsäckarna. Att äta i en vindsäck är oftast en väldigt ljudlig och trång upplevelse. Så var det även nu. Det lät mycket och var inte så avslappnat.

Efter att vi hade ätit gjorde vi en omröstning om vi skulle fortsätta upp för branten på andra sidan passet för sedan följa hela ryggen. Moln kom och gick och vi skulle få motvind större delen av den turen. Vi valde att inte fortsätta utan gick istället ner i dalen åt nordost. Där var det helt vindstilla och pulsig snö. Jag såg en hermelin som tittade på mig vid en sten.

På väg ner i den vindstilla dalen. Foto: Sten Gunnarson

Med de här snöförhållandena så hade man önskat att man hade haft med sig skidorna. Men de hade å andra sidan varit jobbiga att ta med sig.

I slutet av dalen tog vi en fika och gick sedan över en kulle till vårt läger.

Detta var den blåsigaste kvällen och vi bättrade på snöblocken vid matplatsen och byggde snövallar vid tälten.

I vårt vindstilla kök. Foto: Sten Gunnarson

Vi satt och tittade på ljusen nere i Abisko och på Torneträsk med de vackra fjällen bakom.

12 mars - Kryssande ner till Abisko

Sista morgonen. Det blåste mer än vad det gjort innan, men inte mycket. Luften kändes varmt.

Efter frukost bakom snöblocken plockade vi ihop lägret och började glida neråt mot Abisko turist. Vi siktade på kullen och offerplatsen Báddosdievvá. Det snöbrist i området så vi fick leta oss fram på snöfält mellan steniga kullar. Ibland gled vi på gräsmarker med ett tunt snötäcke - det gick det med.

Skidåkning på gräs.

När vi kom fram till Báddosdievvá följde vi skoterspår neråt mot skoterled. Sedan skidade vi mot Abiskojokken och följde sedan den på leden ner till Abisko turist.

När vi passerade Kungsledens portal var det trafikstockning pga några utländska turister som tog foto. När Sten och Björn hade passerat portalen kom de inte längre. Då kom jag och var nära att krocka med dem, men de slängde sig åt sidan och ingen skada skedde.

På väg mot fjällstationen tittade vi på jokken och skidade till guldstjärnan.

Bastu och dusch blev det sedan och ett besök på naturum.

Det blev ett trevligt slut på en fin tur.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-05-24 18:17   vandrafjäll
Det låter ju riktigt härligt, roligt att ni delar med er.
 
2016-05-28 20:47   brigitte
Fast man ivrigt väntar på sommaren får era bilder en att längta efter vårvintern igen
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar