Christers Äventyr

Idag har jag gjort något som nästan kan jämföras med att hoppa ut från ett flygplan. Jag och Petra har idag köpt ett eget hus i Bohus. Att ”hoppa” från hyreslägenhet till villa är ett hopp man helst hade velat ha en fallskärm för. Några underskrifter och helt plötsligt var man skyldig banken 2,5 mille. Vad är väl 4000 meters höjd och 200 knyck mot marken mot denna svindlande känsla. Tur att det är ett tandemhopp *skrattar* 

För er som är oroliga över om planen över Vårgårda väjer för oss eller ej, kan man beskåda följande länk. Det är en flygradar som visar flygtrafiken över Västsverige. Har inte spanat in den under helger när det är hoppning i Vårgårda, men det bör rimligtvis synas på skärmen. www.flygradar.nu

Vi ses Christer

PS spana in min elevkompis Simons blogg. Stans yngsta och med det coolaste fallskärmshoppare http://phoenix5985.blogspot.com/ 

Dikeskörning med fallskärm –går det? Idag är det dock bevisat, jag åkte i diket i en go medvindslandning. Jag hann faktisk tänka ”De här kommer att göra ont!” Men det gick trots allt riktigt bra. Höll ihop benen och landande i något som kan kallas skithög snarare än rullning. Diket i sig är 3-4 meter brett och utan vatten, vilket ju var tur för mig och min ladugårdsvägg till skärm. *skrattar* 

Andra hoppet gick bättre, landade fint trots medvind även denna gång. Vinden vände väldigt ofta och snabbt idag. Mängder med utelandningar (utanför hoppfältet) blev resultatet, jag höll mig dock på fältet, om än i det stora diket utanför klubbstugan… 

Hoppen i sig gick relativt bra. Gjorde idag mitt 3:e och 4:e hopp. Det fjärde var med endast en instruktör vid min sida. Jag flög själv på några meters avstånd från instruktören. Faktiskt riktigt häftigt när jag nu tänker efter 😀 Kommer ihåg att jag log under hoppet, vilket är första gången. Kände hur det fladdrade i kinderna när jag log med öppen mun. Udda, som så mycket annat när man kastar sig frivilligt ur ett fungerande flygplan. 

Hoppet gick ut på att svänga in och ut från instruktören i 90 grader svängar. Christian gjorde sitt bästa för att flytta sig i luften så jag fick jaga efter honom. Hade vissa tendenser till att tumla i luften, men det var när jag var för ivrig att nå honom. Att svanka löste alla sådana problem. Känns faktiskt ganska tryggt att störta själv mot backen i 200 knyck. He he 😉

  Nya elever på fältet Kurs nummer 2

Allt som allt så har det varit en mycket lyckad lördag i Vårgårda. Nu är ölen på bordet och jag ljuger värstinghistorier för de ännu färskare eleverna som är här idag. 😀 De hoppas få göra sitt första hopp imorgon. SMHI spår dock snö! imorgonbitti och regn hela dagen, så det blir nog inte så mycket hoppning alls är jag rädd. 

Ha det gott
Christer

PS fick precis reda på att diket även utgör gränslinje för fältet. Den så kallade Beer line. Himla tur man inte landade på andra sidan diket, då hade jag blivit en back öl fattigare…

Grattis kära sambo på din 35 års dag. 

Presenten finner du på denna länk 

Kram från Krille

Nu har det gått tre dagar sedan jag hoppade sist. Det känns helt ok, och ett leende syns på mina läppar när jag tänker eller pratar om helgens fallskärmshoppning. Insidan låren skiftar nu i grönt och blått efter singelhoppning i tandemskärm *skrattar* 

Nästa hoppning blir troligtvis nästa helg om 1,5 vecka. 

Krille

Påskhoppningen i Karlsborg avslutades under söndagen för alla hoppare. Planet hade fått problem med fötterna (bromsarna) och fick åka tillbaka till Säve. Jag skulle ändå åka hem till Göteborg under dagen, så för mig gjorde det ingen större skillnad annat än att jag fick med min instruktör Niklas som passagerare. Vi hade en mycket trevlig diskussion om vilka ambitioner man har inom de nya aktiviteter man ger sig in i. Själv är jag ännu inte säker på om fallskärmshoppning är något för mig. Det känns helrätt och jätteroligt just nu, men jag vet hur det brukar bli för mig och mina andra ”nya” aktiviteter. Jag håller mig till en aktivitet i något år, för att sedan lockas av något annat och fortsätta med det istället. Någon certjägare känner jag mig inte som, däremot gillar jag nya upplevelser.  

Ja, ja, än så länge finns det en attans massa mer att uppleva inom hoppningen. Jag har ju bara hoppat två gånger och faktiskt ännu inte riktigt upplevt ett hopp än. Jag har haft så mycket att göra under hoppen att det snudd på endast är den första sekunden innan jag blir stabil samt de sista sekunderna i väntan på rätt draghöjd som jag upplever något under hoppen. Resten av frifallet är ”nästan” som när man går igenom övningen på marken. Hopp nummer tre kommer att bli spännande, då är det inte så mycket att göra under hoppet annat än att försöka vara stabil. Då skall jag suga in frifallets känsla så gott det går. 

Att flyga skärm däremot är något jag upplevt nästan lite för länge. *skrattar* Det har varit så attans kallt att fingrarna nästan trillat av. Men att hänga på 1000 meters höjd och flyga sin skärm över fältet är himla häftigt.

Än en gång, tack till er alla goa hoppare som hjälpt oss nybörjare under helgen. Ni har hjälpt oss så fort vi har haft frågor eller velat ha hjälp med packningen. Mina premiärinstruktörer Niklas och Emanuel har en given plats i mitt hjärta framöver 😀 Krille

Idag har jag gjort mitt andra hopp. Och jag lever fortfarande!!!

Hoppet gick fint, i jämförelse med i går har jag nu börjat svänga, först 90 grader åt höger, sedan tillbaka igen. Efter detta provade jag att dyka framåt. Sedan var det dags att dra skärmen igen. Benens sträckning var lite bättre idag, men istället blev jag lite stressad när jag skulle dra i skärmens utlösningshandtag. Fepplandet gjorde att jag kröp ihop lite vilket gör att man tappar stabiliteten lite, men det gick bra ändå. Skärmen kom ut fint, trots att det var jag som packade den igår *skrattar *

Då min ladugårdsvägg till skärm sjunker så satans sakta blev det väääääldigt kallt om fingrarna. Idag uppskattades uthoppstemperaturen till –25 grader vilket blir lite småkyligt om man dundrar på i 230 knyck nedåt… Faktum är att mina fingrar gjorde skitont i en kvart efter att jag landat. Men det är ju ett övergående problem och fingrarna sitter fortfarande fast, om än lite blå och svullna. (nej då skojade bara, de är fina och oskadda he he)  

En liten kul detalj är att jag åker riktigt fort i frifall. Jag är mycket tyngre än min ene instruktör Emanuel. Detta får till följd att han har svårt att hänga med ibland. Han är duktigt, men ibland hänger han efter mig som en vimpel. Anledningen är att jag inte sträcker ut tillräckligt, då får vi upp en ruggig fart nedåt *skrattar* Fepplet jag nämnde tidigare gjorde att vi på några sekunder ökade hastigheten rejält då jag ju kröp ihop lite 😀 Kul att höra hur instruktörerna upplevde detta nu i efterhand. Genomgångarna efter hoppen med instruktörerna Niklas och Emanuel är mycket träffsäkra, nyttiga och riktigt roliga!! 

I övrigt har det varit en ganska händelserik dag på fältet. Vi har idag haft 40 värnpliktiga här som gjort hoppning över fältet. Deras teknik har inte varit den bästa och jag tror de gjorde fyra – fem trädlandningar. Som tur var gick det ganska bra för dem alla. Dock blev två lite tilltuffsade och bleka om nosen. Min lilla ”sjukvårdsverktygslåda” kom väl till pass. Fick tejpa ihop en av soldaterna som skurit sig i fingret på ett vasst träd. En annan fick en ganska illa stukning och på honom fick jag bättra på bandaget med en kylpåse.  

För att avsluta den spännande dagen så gjorde idag Emanuel ett reservdrag på dagens sista hopp. Det var hans livs tredje reservdrag och allt gick bra. 

Nu blir det ingen mer blåkullaflygning för mig. Jag har ett hopp kvar med dubbla instruktörer. Då det fortsättningsvis endast finns en instruktör på fältet, blir det ingen mer hoppning för mig. Skall dock stanna kvar ändå ikväll. Skall bli gott med några kalla pilsner utan att behöva tänka på att gå upp tidigt imorgon för hoppning.  Att hoppa ut hela kursen på en helg är ju inte kostnadseffektivt. Nu får jag kursen att pågå lite längre, vilket ju måste vara en go fördel * ler * 

Søren Kierkegaard har skrivit: 

“Att våga är att förlora fotfästet en liten stund.
Att inte våga är att förlora sig själv”  

Känns väldigt passande för ett äventyr som detta!  

Jiiiiiiiihaaaaaa fy f-n va häftigt det här är!!!! 

Eder Christer

PS Den gode Jonas Vogel hälsar till alla läsare.