Äventyrliga dagen - åttonde äventyret

Hashim

Motivering:

Jag heter Hashim och är 18 år. Jag är född i staden Behsood i Afghanistan. När jag var 5 år gammal flyttade jag till Iran för att min familj blev dödade av Koochi, människor som har en annan religion. Jag fick gå med en gammal kvinna under flera dagar för att komma till Kabul, hon sa att jag skulle gå i skolan där. Jag visste inte vad som hade hänt med min familj. I Kabul blev jag hämtad av min kusin och vi åkte med lastbil, buss och gick till fots till Teheran, Irans huvudstad. Där fick jag bo hos min kusin och fick börja i en skola för Afghanska barn när jag var 7 år, där jag fick lära mig att skriva och läsa. När jag var 9 år fick jag inte gå i skolan längre för att vi inte hade pengar. Då fick jag börja jobba i en tegelfabrik. Där jobbade jag i ett år och det var mycket tufft. Efter det fick jag börja jobba i ett skrädderi där jag fick lära mig att sy kvinnokläder och jag jobbade i 6 år på olika skrädderier.

Det var jobbigt i Iran för människorna är rasistiska mot folk från Afghanistan. Jag har inga bra minnen från de iranska människorna. En dag blev jag slagen av sex stycken iranska pojkar och dom bröt nyckelbenet på mig. Jag hade en kompis som hade flyttat till Sverige och sa att det var ett bra land att bo i, där människorna var snälla och man fick gå i skolan. Jag visste inte hur man kunde komma dit, men jag berättade för min kusin att jag inte ville ha det livet jag hade i Iran. Han sa att det var farligt och att jag var för ung. Jag hörde många afghanska ungdomar i Iran prata om hur man kunde fly och få ett bättre liv. Min kusin sa att jag behövde spara mycket pengar för smugglarna, att jag behövde lära mig engelska och lära mig simma. Jag lärde mig engelska genom att titta på tv och min kusin lärde mig simma i en pool. På våren förra året flydde jag från Iran. Först kom en bil som körde mig till turkiska gränsen. Där samlades vi ihop ungefär hundra människor och vi gick över bergen i 8 timmar över gränsen till Turkiet. Där kom andra bilar och hämtade oss och vi fick sen åka med en buss till Istanbul. Sen blev jag skickad till Izmir och en mörk kväll blev vi skickade i en gummibåt över Medelhavet till Grekland. Det var en tuff resa, vi var 63 personer i en liten båt och vi var tvungna att ligga på varandra under nästan 6 timmar. När vi kom fram till Grekland kom smugglare och pratade med mig och några andra ungdomar. Jag fick åka med ett flygplan till Paris, det kostade mycket pengar men jag slapp ta mig genom många länder. En man tog med mig på flygplanet och jag fick låtsas vara hans japanska kompis och vi skaffade japanska kläder till mig innan vi åkte. Från Paris fick jag åka många tåg och kom till Malmö till sist. Sen blev jag skickad till ett boende för ensamkommande flyktingpojkar i Knivsta. Jag kände mig mycket ensam där, de andra kom från Eritrea och Somalia.

En dag fick jag komma till Knivsta cykelklubb och lära mig cykla mountainbike. Jag fick lära mig att svenska människor är snälla och inte ser på mig som människorna i Iran gjorde. Jag har fått många svenska kompisar och trivs jättebra i Knivsta. Nu väntar jag på Migrationsverkets besked om jag får stanna i Knivsta. Jag är orolig för att de inte ska svara innan jag fyller 18 för då kanske dom skickar mig någon annanstans. Jag vill stanna i Knivsta, gå gymnasiet och universitetet och utbilda mig till ingenjör inom elektronik. Jag hoppas att jag kan få en egen familj. 
Många pojkar i boendet sitter och väntar på svar från Migrationsverket och undrar hur framtiden ska bli. Man sitter och tänker mycket, blir ledsen och kanske börjar med dåliga saker som att röka. Om man har saker att göra och får vara ute i skogen och till exempel cykla så tänker man inte så mycket på dom dåliga sakerna.

Om jag blir utvald till äventyrliga dagen så vill jag prova att sova i skogen i ett tält, göra upp eld, sitta och grilla vid elden. Det vore också spännande att prova på klättring eller paddling. Det vore spännande att se vilda djur om det finns. Om jag lär mig friluftsliv kan jag ta med andra ut i skogen och lära dom.

// Hashim Amiri

Äventyrsberättelse Hashims dag:
När jag först träffade Hashim kände jag direkt att han brottades med oro och ångest. När jag fick höra hans berättelse, förstod jag varför. Hashim tillhör folkgruppen Hazarer, liksom majoriteten av flyktingar som kommer till Sverige från Afghanistan. Hazarerna är en minoritetsgrupp som till största delen består av shiamuslimer och har under flera århundraden blivit diskriminerade och förföljda av olika grupper i Afghanistan. Hashim var bara 5 år när han flydde Afghanistan efter att hans föräldrar blivit dödade av Kuchi folket, som sedan länge är involverade i en konflikt över landområden med Hazarerna. Vid 16 års ålder kom Hashim till Sverige, fick börja i skolan, skaffade kompisar och började integreras i det svenska samhället. Bara några veckor efter Hashims 18 års dag fick han avslag från migrationsverket.

- Jag dör hellre än blir tillbakaskickad till Afghanistan, det finns inget för mig där. Nu står hoppet till den överklagan jag gjort, men hoppet är litet. Jag är mycket orolig eftersom jag fick avslag av migrationsverket. Att få stanna i Sverige är min sista chans för att fortsätta leva. Nästa termin ska jag börja med gymnasiet, men utan fyra sista siffror i personnumret det går inte, säger Hashim.

Syftet med Äventyrliga Dagen är att flytta fokus från deltagarens alla bekymmer och för ett dygn få uppleva naturens livsbejakande och helande krafter. Därför begav vi oss till Ryssgraven, en 30 meter hög, vackert belägen klippa för utomhusklättring i Kungsängen. Väl på plats, mötte vi upp med Christer Åstrand från Stockholms Klätterförbund. Han visade oss de olika leder uppför klippan som har genomgått avsevärda förbättringsarbeten under Christers ledning och ideella engagemang.

Hashim hade aldrig klättrat förut och var inledningsvis lite nervös. Men så fort utrustning var säkrad, dansade han upp för de enklare lederna som om han aldrig gjort annat. Trots att det var kallt gav klättringen oss värme och höstlöven sprakade i all sin färgprakt. Hashim verkligen njöt av att få hänga ut från klippan. Vi testade sedan svårare leder, som bemästrades med bravur, och snart var det dags för lunch.

När vi väl hade fått i oss lite mat, var det dags för nästa aktivitet. Med skeptisk min såg Hashim på medan jag lastade av SUP-brädorna och lade dem på stranden. Det var inte många grader i vattnet. När väl Hashim var övertygad om att torrdräkterna verkligen inte släppte in något vatten, vågade han sig upp på sin bräda och vi paddlade ut på vattnet.

Det färggranna höstlandskapet bredde ut sig framför oss, vattnet var stilla och reflekterade i orange och rött. Stillheten som infann sig är svår att beskriva i ord. Ett paddeltag i taget tog vi oss längre bort från civilisationen och närmare en fantastisk natur i Mälarens vikar. Vi följde strandlinjen och fiskade efter gädda från brädorna. Hashim hade aldrig fiskat förut och heller inte sett en livslevande gädda, som ju är en imponerande fisk!

Mot slutet av turen ramlade Hashim i vattnet och jag kunde för en kort stund se viss panik i ögonen, men efter att snabbt ha tagit sig samman, kravlade han upp på brädan igen med ett småleende.

Efter några timmar på vattnet, lyckades vi hitta en vackert belägen udde där vi slog upp våra hammockar. Hashim konstaterade därmed att man kunde sova utomhus på tre olika sätt. Under bar himmel, i tält eller som vi nu skulle göra, i hammock. Med mig på denna Äventyrliga Dag hade jag bjudit min gode vän Elle som är svampkännare och därmed är riktigt bra på matsvamp. Hon är även expert på utomhusmatlagning och driver ett företag som heter Elles Utemat. Nu var det upp till henne att använda sina kunskaper då hon både skulle hitta svamp och stå för kvällsmenyn. Några ätliga svampar hittade vi tyvärr inte på grund av den ihållande torkan i området, men Hashim tyckte att de giftiga var lika intressanta. Tur att Elle hade med sig torkad svamp som hade samlats in tidigare under säsongen. Middagen var räddad!

Väl tillbaka i lägret var det dags för Hashim att göra upp eld med eldstål och det är inte helt enkelt första gången. Hemligheten ligger i förberedelserna. Vi samlade in pinnar och ved i olika tjocklekar och jag förklarade hur en eld byggs upp och hålls vid liv från första gnistan. Inte långt därefter slog lågorna upp från lägerelden mot den mörka himlen, vi värmde oss och pratade om dagen och livet. 

När väl brasan var igång, tog Elle fram muurikkan och vi började laga mat. Man brukar säga att hungern är den bästa kryddan, samma gäller naturen, om ni frågar mig. Att laga och äta mat ute är otroligt fridfullt och tillfredställande. Maten som lagas över en eld får en lätt rökig smak och man får en större upplevelse av maträtten om den tillagas i det fria.

Kvällen bjöd på en trerättersmiddag bestående av bland annat svamp, fisk och efterrätt. Vi satt länge framför brasan och talade om det mesta tills vi mycket trötta lade oss tillrätta i våra hammockar. En dag full av äventyr led mot sitt slut och alla var glada och nöjda.

Morgonen grydde. En yrvaken Hashim tittade ut ur sin Hammock. Trädkronorna reste sig upp mot skyn och vi hörde fåglarna spela sin morgonandakt. Det var dags för frukost och paddling tillbaka till Ryssgraven. På vägen tillbaka fanns en del tid till eftertanke. Så otroligt skönt det är att komma bort från vardagen och ut i naturen, att njuta av dess ljud, dofter och vackra konstverk.

Vardag betyder olika saker för olika personer. För de flesta handlar den om rutin. Många finner trygghet i rutinen och samma sak tror jag gäller för Hashim. Han går i skolan, umgås med kompisar, sjunger i kör och engagerar sig i andra föreningar. Han har också en vardag, även om hans situation präglas av större ovisshet inför framtiden än för de flesta andra. Å andra sidan lever vi alla i en ständig ovisshet inför morgondagen, egentligen vet ingen vilka vägar livet tar och ibland står man maktlös inför nya situationer som ändrar ens planer och förväntningar. Det är viktigt att njuta av alla fina stunder som ges här i livet och det var precis det vi gjorde denna dag som avslutades med stora leenden och en härlig känsla inombords.

- Jag kände ett stort lugn när vi paddlade på SUP brädan. Att paddla på SUP brädan kändes häftigt och som att kunna gå på vattnet. Klättring lärde mig att man måste kunna kämpa mot tuffa tider om ska kunna behålla livhanken uppe på bergväggen. Idag står jag inför så många problem som tynger mig, men under Äventyrliga Dagen glömdes alla problemen och jag fann friden. Äventyrliga dagen och skolan är två saker som hjälpt mig att fortsätta med livet, sade Hashim.
Tack för allt Sören och Elle. // Hashim

Åtgärder för integration och flyktingmottagande:
Vi som land och människor i Sverige väljer själva hur vi vill ta emot och integrera flyktingar i Sverige. Tar vi emot dem med värme och kärlek reflekteras det tillbaka, tar vi emot dem med förakt och uteslutande reflekteras även detta tillbaka emot vårt samhälle. Man bemöts helt enkelt på samma villkor som man själv bemöter andra.

Hur hade du velat bli bemött om du flytt från krig, folkmord och förföljelse till ett annat land långt bort?

Många ideella krafter verkar ute i vårt samhälle för att genom sina kunskaper och resurser bidra till ett mer välkomnande Sverige. Några exempel är ”Mångkulturella unga ledare” inom Friluftsfrämjandet”, ”Hej främling”och "Refugees welcome".

Mer information om Äventyrliga dagen