Bloggar > 150mil promenad till Kiruna > Planneringsfas:...

150mil promenad till Kiruna

En vansinnesfärd. Ett mål. En kvinna.Minimal budget och nomad. Med hjälp av omvärlden kommer jag nå målet. Tid är irrilevant, förhoppningsvis hinner inte snön smälta.

Planneringsfas: OMG-faktor och Hjärnfonden!

Gott Nytt år alla! 2017 har egentligen redan börjat!

Inte för ett ögonblick trodde jag att gå "lite" skulle vara något direkt märkvärdigt. I över ett år nu har jag ansträngt med få ihop saker och allt möjligt för att få resa norrut möjligt.
När jag väl valde att faktiskt vandra upp istället för att lifta så blev det ganska snabbt lite ståhej.

Vandra i 150mil? Vaddå vintertid? Och varför just vintertid?!
Det är frekventa frågor jag får redan nu.
Ja, varför vandra? Och varför  just vintertid?

Orsakerna


Det finns en rad skäl. En av dessa skäl är så klart ekonomin, nåja, jag inbillade mig att det skulle vara billigare att vandra än att boka en tåg resa uppåt (Kiruna hållet). Ack så vet jag hade.
Ett annat skäl var utmaningen. Korta vandringar är trevliga men jag behöver något mycket mer.
Genom att vara autistisk så är vi (med autism) lite av en allt eller inget-folk och jag såg ärligt vad som är big dealen med att gå, ens det avståndet. Vandra eller resa så länge med funktionsnedsättning är lite speciellt. Man orkar inte hur mycket som helst, man måste planera mycket mer och inte minst måste man alltid räkna in dipp-dagar.
Att valet föll på vintertid kändes som en självklarhet.
Kylan och mörkret lockar. Drömmen om att få till ett fint landskapsfoto med norrsken är också en stark drivkraft.
Mörkret är något som många reagerar på, själv trivs jag med det. 
Jag har stora sömnbesvär och vår/sommar brukar vara tiden min sömn drabbas som mest. Det är något som medfört också att jag inte är speciellt funktionell yrkesmässigt.


Våga leva


En del stör sig på att jag är sjukpensionär, vandra på skattebetalarnas pengar.
Jag kan upplysa att det inte är fullt så enkelt.
Allt, precis allt jag gör, även om det är positiva saker, tar energi. Leva med smärta, leva med ett minne lika kort som en guldfisk och taskig lokalsinne är inte direkt prima-egenskaper för sådana här grejjer. Just därför gör jag det!
Varför ska jag ruttna hemma? Eller någon annan heller för den delen?

Välgörenhet och sponsorer


I samma veva har jag valt då att vandra för ännu ett syfte, som går hand i hand med mina funktionsnedsättningar, vandra till förmån för Hjärnfonden!

Strax efter det beslutet så har jag fortsatt ha huvudvärk med få ihop saker och orket, motivationen dippade.
Då läste jag om Johanna som vandrade till Sydpolen och fick också tipset att kika in på en grabb, också från Norrköping, som heter Viktor Jinnevåg som gick från Norrköping till Spanien. 
Efter lite samtal med lite folk var det folk som pratat mycket om varför jag inte sökt sponsorer.
Nu känner jag inte mig riktig värd sponsorer, när det kommer till kritan så  är min rädsla för misslyckas stort och vad händer då om jag tok failar?
Men jag tog modet ändå och ringde runt....
Jösses vilken feedback jag fick!
Jag trodde att jag skulle bli dissad på plats men icke.
Till slut nådde jag ett företag (jag vill ännu inte avslöja vilket) som lutar kunna bli mina huvudsponsorer. Det skulle innebära total eller iaf stordel avlastning när det kommer till marknadsföringsbiten; hemsida, tryck-saker, visitkort, socialmedia, kontakter.
Ett annat företag verkade också nyfiken och jag kommer få svar inom några veckor. De har tidigare inte sponsrat någon annan förut så det skulle också innebära en himlans merit.

Ändringar med vandringen


Med detta blir det också lite förändring med vandringen.
Jag hade ju från början tänkt resa med buss eller lifta vissa svårare sträckor men om jag får såpass mycket med stöd så tror jag det är en större möjlighet att faktiskt gå de 150+milen. Det blir dock tyngre packning då jag plöstligt måste ha med mig mer mat som jag kan överleva ut i naturen och det blir eventuellt mindre besök vid civilisationen.
Något jag definitivt ser fram emot.

Innan slutet av februari kommer jag dessutom att ansöka om stipendiet inför detta, så kanske jag kan investera i en sån där pulka!

Avrese datum är också spikat nu. Nåja, perioden är spikad till sista kvartalet av 2017. 
Det jag kommer att göra är att ha allting packat å klart sen vänta in kylan och snön. I värsta fall kommer jag börja gå från Norrköping även om det ännu inte falligt snö här. Så länge det är snö på större delen av sträckan.

Ett numera mål är också att dels försöka hitta en GPS-tracker samt att Kiruna blir det primära målet men att jag, om tid finns, kommer försöka ta mig vidare till Nordkap (förhoppningsvis lagom till Lunafåglarnas häckningstid)

Nu är det dessutom spikat att jag kommer delta på Höga Kusten Winter Classic 2017

Det var nyheterna det.



På återseende gott folk 

Inlagt 2016-12-31 07:27 | Läst 1005 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Arkiv

Kategorier

Så där ja, ville bara försöka få ut ett första inlägg. Är fortfarande i planeringsfasen. Det är bostads som ska överlämnas, det är kompletering av utrustning samt testande av det, pengar som ska sparas, rutter som ska planeras. Mycket som ska klasha. Tack för all stöd <3 Jag återkommer med mer info successivt.

 

Logga in