Efter stormen!

På årets första dag tog vi en bensträckare på Falsterbonäset. Det kanske inte var vår tyngsta vandring eller den längsta - men den angav en god riktning åt det nya året. Gott nytt år!

Det känns som om det var en hel årstid sedan vi vandrade förra gången! Nu är det höst, riktig höst med hög klar luft och sprakande färger. Som idag: söndag i början av november. Vi vandrade genom Hilleshögs dalar, hoppade mellan stenar nere vid stranden och gick så småningom genom de vackra fiskebyarna Sundvik och Ålabodarna. En sväng genom slottsparken vid Örenäs gav minnesvärda synintryck - bland annat en instruktiv skylt angående spelregler i Boule. Ven återfanns som vanligt ute i sundet.

Ovanstående bild är från Ona mosse på Kullaberg. Kossorna hukar i buskarna. Strax innan hade Ditte stukat foten och strax efter började de verkliga stigningarna i landskapet. Återigen följde vi beskrivningarna i Karin Hoffmans bok Rundvandringar längs Skånes kust och tog oss den här gången runt på östra Kullaberg. Tre toppar besteg vi: Gregers backar, Håkull och Sadeln. Håkull mäter 187 m.ö.h. Vid lunchtid klarnade vädret och vi fick några fantastiska vyer mot Hallands Väderö. Vi höll god fart och var tillbaka efter 12 km och drygt 4 timmar. Konditionen och smidigheten är betydligt bättre än den var när vi vandrade i Österrike. Vi har så smått börjat diskutera Fjällräven Classic -09. Det är ett lagom ödmjukt mål att ha i sikte!

Det är svårt att beskriva känslorna kring detta att precis ha lärt sig gå! För det är så det känns: att vi nu, i mogen ålder har rest på oss och börjat gå efter ett stillasittande liv. Det är en annan värld som öppnar sig nu, och den går lika mycket innåt som ut i landskapet.