Logga in
Friluftsguiden
Har du sett Sveriges nya butik för den bästa utrustningen?

Innan snön föll i vintras (december) fick vi tips om Vildmarksstigen som är ca. 10 km lång och slingrar sig genom Törnskogen i Sollentuna. Törnskogen är verkligen Sollentunas vildmark. När man befinner sig mitt i skogen är det svårt att förstå att man inte är långt från Stockholmcity.
Vi parkerade vår bil vid slutet av Båtsmansvägen där man enligt vandringsguiden vi köpt från Naturskyddsföreningen (40 kr) skulle stöta på stigen.

Enligt de som tipsade oss om vandringen var leden inte jätte bra markerad och tack vare det tipset hade vi innan vi stack ut letat upp ett antal cacher att ha som hållpunkter under vår vandring. Det visade sig senare vara tur att vi gjort så eftersom alla markeringar stundtals var helt borta och vi fick vandra fram lite på måfå med nästa cach som hållpunkt. Markeringarna består av en avsågad rundstavsbit som är fastborrad på träden.
Precis när vi passerat sjön Snuggan uppstår första förvirringen. Här irrar vi runt och går fel. Det är nu vi börjar använda oss av de cacher vi sett ut hemma. Thomas har med hjälp av karta letat reda på cacher som ska ligga ut med stigen vi ska vandra. Det blir vår räddning ett par gånger idag och vi hittar alla gånger tillbaka till stigen igen.

När vi vandrat ungefär halva sträckan är det dags för lunch. Eftersom regnet hänger i luften och det blåser rätt kraftig vind så tar vi skydd bakom en större sten. Lunchen ger extra energi som behövdes efter den nedslående felvandringen. När det är så dåligt markerat som det var idag behövs det god mat för att få tillbaka humöret igen.

Det är nu efter lunchen vi inser att en del markeringar är två stenar ovanpå varandra. Ja, hur ska man veta det? Kanske är det någon annan vandrare som tröttnat på de dåliga markeringarna och gjort små stenhögar åt oss andra.
Nu när vi vet att det är små stenhögar vi ska hålla utkik efter går det lite bättre att hitta rätt stig bland alla stigar som korsar varandra i Törnskogen. Tack du snälle medvandrare som ordnat dessa små högar!

Precis när det börjar mörkna kommer vi ner till Norrviken. Här är det ett myller av stigar och vår stenbyggare tycks ha avvikit från stigen. Som tur är har Thomas sett ut en chach vid Vaxmora Torp och då har vi i alla fall våra GPS-koordinater att gå efter.

Vi tar cachen och då faller mörkret helt. Det blir till att vandra sista biten genom skogen med pannlampor. Även nu är det bra med GPS. Vi gjorde en markering vid vår bil när vi började vår vandring och nu är det bara att följa GPSn fram till målet.

En kul vandringsled som skulle behöva bättre markeringar. Om du vill ladda ner en karta så är det bara att titta in på vår hemsida.
Här är en direktlänk till just denna vandring:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=764
/Helena och Thomas
Det är ingen hemlighet att vi lusläser STF tidningen Turist från pärm till pärm när den dyker upp i brevlådan där hemma!
Då är det extra roligt när de ringer och vill göra en intervju som blev till en artikel i senaste numret av tidningen.
En mycket bra intervju som inriktade sig mot näräventyr, vår hemsida, blogg och den allmänna njutningen av att vistas mycket ute i naturen.
Hela artikeln kan läsas på vår hemsida. Här är en direktlänk:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=771
/Helena och Thomas
Jo det gjorde det!
Det var visserligen med viss tvekan vi intog vår stuga i Idre denna Påsk.
Plusgrader i veckor och regn lite då och då bådade inte gott för den efterlängtade skidåkningen till Påsk.
Inte en gnutta snö fanns i terrängen på vår väg upp mot Idre. Väl framme i byn låg det lite plogade snöhögar kvar annars var det grönt. Vägen upp för berget var det tyst i bilen. Hur skulle backarna se ut?
Tjoho! Bästa tänkbara skidföre i backarna. Lyckan var total!
Solen var med oss de första lediga dagarna och värmde gott i själen!
På de två översta bilderna syns det tydligt hur grönt det är utanför backarna men att det i pisten är mer än 50 cm snö.
Tre dagar innan vi skulle hem kom det mer snö och vi vaknade upp till ett vintervitt landskap.
Sista dagen hade vi åter fint och soligt väder vilket gjorde alla i familjen på toppenhumör.
Naturligtvis målades det många fina påskägg under lovet i vår stuga!
Om någon undrar hur vår stuga på Idre Fjäll ser ut så kommer här en bild!
Tack Idre Fjäll för fantastiskt säsong och mycket bra preparerade backar. Vi längtar redan till nästa säsong....................
/Helena och Thomas

Denna text har legat och väntat in våren. Ja det är så det känns i alla fall. Så länge det var snö ute ville vi inte skriva om gröna vandringar. Men nu när vinter släpper sitt grepp om Sverige passar det bra att börja igen.
Den 6 november var en rätt fin höstdag. Helena hade legat sjuk i feber och var äntligen på bättringsvägen. Var det inte Kryptosporidium eller Borelia som sänkte henne i höstas så var det en envis förkylning som gjorde sig påmind.

Nåja, denna lördag orkade hon äntligen gå iväg på en kortare tur. Valet föll på Natur och Kulturstigen i Ulriksdal.
Denna stig är en del av Nationalstadsparken och en bra karta och guide finns att hämta vid grindarna. Leden är markerad med gult och tar ungefär en timme att vandra. Med andra ord perfekt för en som legat nerbäddad i sängen sista veckan.

Under vandringen passerar man Ulriksdals Slott, Stallgården, Kapellet och korsar Igelbäcken två gånger.

Den dagen vi var där var det marknad på slottsområdet. Vi låter det vara osagt om det var höst- eller julmarknad. Men fullt av folk promenerade runt på slottsområdet.

Vi passade på att ta en chach innan det var dags för oss att åka hem. Detta var vad Helenas kropp orkade med idag!

Detta är en kort vandring som passar både för Stockholmsbesöket eller den korta eftermiddagsturen.
Vill du se fler bilder från vår vandring eller ladda ner broschyr så är här en direktlänk till vår hemsida:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=754
/Helena och Thomas
Att vi gillar att göra livet lite extra äventyrligt är väl inte något som undgått någon vid det här laget ;)
Varför göra det lätt för sig när man kan trixa till livet så det verkligen känns att man lever!
Så kändes i alla fall den tur vi gjorde den 19 februari på turskidor runt Eldgarnsö (6 km)…….
Den 19 februari låg det alltså lite snö kvar på marken. På öppna fält riktigt mycket. Inne i skogen lite mindre än mindre. När vi åkte turen som vi kallade för Tre sjöar i Paradiset den 12 februari var det gott om snö kvar. Det känns så snopet när snön försvinner så snabbt. I år blev verkligen skidsäsongen kort!

Vi parkerade bilen vid parkeringen och spände på oss skidorna. Redan här ser vi att det är dåligt med snö där skogen skymmer för fallande snö. Nåja, det går att åka. Vi följer de orangea markeringarna. Över stock och över sten går turen som tar oss de första 2 km.
1 km innan vägen som går ner mot Hummelskär bestämmer vi oss för att åka ut på ängen. Det var ett bra beslut. Här fanns det gott om snö. Vi siktar in oss på vägen mot Hummelskär och tänker oss att följa Mälaren runt kanten för att ta oss till lägerplatsen vi vet ligger på norra sidan.

Det visar sig vara helt omöjligt. Det går inte att åka här längre. Tillbaka en km igen och ut på åkern väster om berget. Nu följer vi den lilla skogsvägen som vi vet leden kommer ut på när man passerat lägerplatsen.
Vi rastar och äter vår matsäck där leden och vägen möts. Mat i magen var välbehövligt för det var inte lätt att åka turskidor idag. Tungt, tungt underlag över stock och sten!

Vi följer vägen tillbaka mot parkeringsplatsen och är lagom tillbaka vid bilen när mörkret faller.
När vi sedan väl sitter i bilen så tycker vi att turen var toppen.......men ärligt talat så var det lite för lite snö idag för turskidåkning…………. =)

Om du vill se fler bilder eller ladda ner karta från vår tur på Eldgarnsö så är här en direktlänk till vår hemsida:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=759
/Helena och Thomas