Logga in
Friluftsguiden
Har du sett Sveriges nya butik för den bästa utrustningen?

Senaste tidningen från STF damp ner i brevlådan igår.

Som vanligt dyker jag som en hök över tidningen så fort den landar i brevlådan. En av de bättre tidningar om friluftsliv och aktiviteter enligt mig! Alla reportage är mycket välgjorda och alla bilder mycket vackra att titta på. Tänk vad vackert vårt land är!!!
Men, döm om min förvåning när jag bläddrar i tidningen och ser den här notisen:
Först reagerade jag på bilden.....hmmmm....det där har ju jag skrivit om........och sedan läser jag.......

Grattis till Utsidan som också fick lite extra reklam!!! =)
Tänk vilket utbyte vi har av varandra. Jag lusläser SFT Tidningen pärm till pärm och redaktionen läser vår blogg. Winn-Winn situation.... =)
Det enda jag reagerade på i STF's lilla notis var att man skulle använda strykjärnet. Hmmmm svårt att få ner strykjärnet i skorna och komma åt framme i tårna. Jag stryker nämligen alltid på avigsidan. Själv använder jag samma strykjärn till all annan tvätt och det är ju inte alltid man behöver ha finskjortan vaxad =)
För er som inte läst bloggen då jag skrev om barnens gympadojjor så är här en länk:
http://www.utsidan.se/blogs/traneving/tips-vaxa-in-din-tonarings-tygskor.htm
Hur har det gått med Amandas skor då?
Jo, de har klarat sig jätte bra hela snöiga vintern. Inte en droppe tränger genom skorna!
/Helena

Lördag morgon, strålande sol, klarblå himmel, nysnö 50 cm, -5 grader. Vad mer kan man begära?
När vi drog upp rullgardinen denna lördagsmorgon var det strålande sol, klarblå himmel och – 5grader kallt. Under gårdagskvällen och natten hade det fallit 50 cm nysnö. Med andra ord, perfekt läge för en skidtur och medhavd matsäck.

Helena vid Torpet som ligger vid Paradisets Parkering.
Vi rattade in GPS’n mot Huddinge och Paradisets Naturreservat.
Från parkeringen vid Torpstugan som Paradisets-Vänner driver är det ca. 2 km till vindskyddet vid Trehörningen. Vid parkeringen stod det bara en bil till. När vi började följa Sörmlandsledens markeringar mot Trehörningen såg vi att de med den andra bilen också var på väg på skidor mot Trehörningen.

Thomas i den fina nysnön
Det låg djup snö (50 cm nysnö) på stigen och det var rätt skönt att de andra spårat åt oss även om det inte är speciellt långt till vindskyddet som var vårt mål för dagen.
Precis vid sjökanten av Trehörningen mötte vi våra spårare. Nu var de på väg tillbaka mot bilen igen. Vi stannade och pratade en stund med dem och vi fyra kunde konstatera att detta är BALSAM FÖR SJÄLEN! Vad kan väl vara bättre än det här. Sol, snö, skidor och matsäck!

Våra spårare för dagen.....
Våra spårare berättade att de åkt fram till Långsjön och ätit sin matsäck där. Inte en själ hade de mött utan de hade haft hela Paradiset för sig själva…….tills vi kom!
Att ha Paradiset för sig själv lät bra tyckte vi. Vi som inte gillar när det är för trångt och för mycket folk runtomkring oss. Att spendera dagen på isarna runt Stockolm idag hade därför inte varit något alternativ för oss. För er som inte bor här måste vi förklara varför…… Det är nämligen folkvandring på isarna runt Stockholm så fort isen håller. Var enda människa går man-ur-huse för att promenera på isen…..……..
Så, därav var isen och långfärdsskridskor inget alternativ för oss. Det var och är precis så här vi vill ha det…..skogen för oss själva!

Helena ute på isen.....
Väl framme vid Trehörningen lämnade vi Sörmlandsleden och fortsatte vår tur på Trehörningens is. Även här var det spårat. Solen värmde gott och därför tog vi en extra tur ner i kanten av sjön innan vi tog sikte på vindskyddet.
Vid vindskyddet hade inte en själ varit! Vi sparkade undan lite snö och hade sådan tur att förra gästen lämnat kvar ved i vindskyddet. Det var bara att lägga upp veden och tända på.
Detta är livet! Det är detta man lever för! Gud vad härligt.
Solen som värmde i ansiktet, världens vackraste utsikt, vindskyddet som hindrade blåsten och en eld som värmer skönt!

Thomas fixar med elden....
Här satt vi i 1,5 timme! Solen gick ner vid 16.00 och vi behövde bara 30 minuter på oss för att komma tillbaka till bilen. Vi njöt av maten, solen, naturen och kaffet.
Vid 15.30 var det dags att ta på sig skidorna igen. Nu tog vi ännu en extra runda ner om sjön för att titta till Ugglekojan som ligger så fint här inne i skogen.
Vägen tillbaka mot bilen bestod nästan mest av en utförslöpa. Vi skrek båda av lycka när skidorna tog fart i utförslöpan och det var nog tur att vi var själva i skogen!
Om vi mött någon där så hade de nog stirrat på oss……eller nej….antagligen inte…..
Om vi mött någon där så hade den personen varit precis som vi. En naturälskande skidåkare som förstått vilken lycka och frihet det är att befinna sig just här i Paradiset!

Titta gärna in på vår hemsida om du vill se fler bilder från turen. Här är en direktlänk:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=680
/Helena och Thomas

Vi tog vår första tur på skridsko i år på Vallentunasjön.
Det började inte så bra då Thomas hade fått kvar ett spänne hemma för en av skridskorna.
Med en rem lyckades vi göra en provisorisk anordning som lyckades hålla fast pjäxan.
Idag var det väldigt lite snö på sjön så vi kunde åka vart vi ville
När det är mycket snö plogas det upp en lång bana på 15-16 km och en mindre på 2,5-3 km
Vi åkte lite försiktigt då inte Thomas skridsko skulle trilla av.
Vi rastade och åt vår lunch

Vi fick upp en liten värmande eld.
Vi åkte vidare norrut mot solen

Skiftningarna i isen var vackra

Inte bara skridskor ute på isen

Se mer på vår hemsida direktlänk
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=679
eller
http://www.traneving.se under Långfärdsskridskor och Vallentunasjön
Thomas & Helena

Nu var det dags att avlsuta det påböjrade projektet med Görvälns Naturreservat. Den 30 januari begav vi oss ut för att slutföra uppdraget. Idag blev det en sträcka på 3,5 km.
Idag hade sonen inte tid att köra oss till start/mål så vi fick börja turen med att köra en bil till parkeringen i Kallhäll. Den andra bilen parkerade vi precis vid Görvälns Slott.

Helena vid Görvälns Slott.....
Idag var det härligt, soligt vinterväder. Precis så perfekt man vill ha det när man är ute på en uppfriskande skidtur. Vi följde, som vid etapp 1 och etapp 2, Upplandsledens sträckning.
Upplandsleden slingrar sig vackert genom skogen och vi passerade Slammertorp innan Upplandsleden går ner mot Mälaren igen.
Nu var det dags för lunch. Vi letade upp en lämplig rastplats nere vid Mälaren. Här hade vi tur att de som sköter Upplandsleden hade lagt ut två stora säckar med ved.

Helena får fart på lägerelden.....
Ute på isen var det fullt med människor som gick eller åkte långfärdsskridskor. Det var plogat för Vikingarännet och där, längs med banan, var det fullt med folk. Vi satt länge vid vår lägereld och njöt av solen som faktiskt värmde oss skönt. Det var nog de första värmande solstrålarna vi känt mot huden i år. En helt underbar känsla.

En man fiskar ute på Mälaren...
Efter lunch tog vi sikte på isen och Mälaren. Här går nämligen Upplansleden väldigt mycket upp och ner längs med berget och det hade inte varit så roligt att åka skidor här.
När vi kom fram till badet vid Kallhäll letade vi oss åter igen fram till Upplandsleden. Upplandsleden gick med brant, brant stigning upp på berget för att sedan låta oss avsluta turen med en härlig utförslöpa.

En härlig dag går mot sitt slut....
Idag kändes turen lite väl kort. Förmodligen kändes det så för att vi ville vara ute någon timme till i det varma (ja så varmt det nu kan vara när det är snö, vinter och sol) vädret.
Om du vill se fler bilder från denna turen så är här en direktlänk:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=672
/Helena och Thomas

På Helenas födelsedag (man avslöjar aldrig en kvinnas ålder) den 22 januari så åkte vi andra etappen av Görvälns Naturreservat. Etappen var inte speciellt lång, bara 3,5 km, men det mörknar fort och vi skulle hem och fixa födelsedagsmiddag (läs Thomas) till Helena.
Vi ställde en bil vid Görvälns Slott där sonen hämtade oss och körde oss till Hummelmora Hage. Det kändes bättre att han började med att köra oss och vi hade en bil stående vid slutet. Då behövde han inte sitta och vänta på oss hela dagen……

Helena kämpar på uppför branten.....
Vid Hummelmora Hage går Upplandsleden brant uppför berget. Det var så brant att vi fick ta av oss skidorna.
Upplandsleden slingrade sig vackert över hällar och genom skogen. Det var betyldigt vackrare och mysigare här än vad vi kom ihåg från den sommar då vi vandrade hela Upplansleden (Stockholmsdelen).
Lunch åt vi uppe på berget med vidsträckt utsikt ut över ett isbelaggt Mälaren. Det var rätt mycket folk ute på isen. Mest folk som fiskade, men även en och annan långfärdsskridskoåkare.

Matlagning med utsikt ut över Mälaren.....
Här, högt uppe på berget, tog vi lunchpaus. Nu hade vi inte så långt kvar tills vi var framme vid slottet så det passade bra med lunch här. Vi plockade fram stormköket och dagens lunch blev rester från gårdagens middag. GOTT!

Matlagning på stormkök......lite trixit med gasolkök i minusgrader egentligen är bensin bäst när det är minusgrader ute...........
Efter lunchen bar det av nerför berget ner mot Mälaren. Här beslutade vi oss för att åka sista biten ute på isen. Ett bra beslut visade det sig eftersom det var lite si och så med snötillgången i slutet på denna ”etapp”.
Vid Görvälns Slott håller många Is-seglare till. Det var roligt att titta på is-seglarna när de for fram i hög fart över isen. Nästan så man blev lite sugen själv att prova ;)

Is-seglaren far fram i full fart.......
Väl framme vid bilen så packade vi in skidorna och begav oss hemåt. Där hemma hade dottern bakat födelsedagskaka till Helena. Familjen gav Helena ett glas vin i handen och beordrade henne att sätta sig framför brasan medans de fixade middagen. Presenter delades ut ……men ingen sång sjöngs…….. ;)
Vill du se fler bilder från denna turen så är här en direktlänk:
http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=671
/Thomas och Helena