Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Vindskyddsnatt i Bauer-skog

Häromdagen surfade jag in på Jönköpings kommuns hemsida för att titta på kartan över John Bauer-leden och fick då se att en av rastplatserna med vindskydd har flyttats till en plats invid en liten göl. Det verkade lovande och borde kollas om det kan bli nytt stamhak för övernattningsturer lite hemmavid!

Kort arbetsdag i fredags, hem och packa ifall jag fick lust att övernatta där redan nu...det fick jag!

Rastplatsen är precis invid leden, i kröken på en skogsväg som just där övergår från att vara något större till mycket mindre. I mitt tycke hade den hamnat på en trevligare plats bara hundra meter från leden. Det ligger tyvärr inte så nära Hulvestorpagölen som det verkar av kartan och beskrivningen, vattenspegeln skymtar bara på avstånd mellan trädstammarna och sanka stränder med snårig skog inbjuder varken till bad eller diskbestyr.

Hulvestorpagölen

Ett rejält och nybyggt (i fjol sommar, tror jag) vindskydd står här, en betongring med grillgaller att elda i finns framför. Vedförråd men ingen ved. Dock skvallrar ett antal tomma vedsäckar om att det har funnits. Men det finns gott om pinnar i skogen att samla och elda med! Yxa och såg finns liksom dass och soptunna.

Jag gick en sväng längs leden söderut, såg många spår efter vildsvin som blir allt vanligare här i trakten. Improviserade mej tillbaks till vindskyddet och hann samla tillräckligt med ved innan mörkret föll. Vårens för mej, första morkulla drog förbi med sitt lustiga läte och koltrastarna sjöng sin vackraste skymningssång, eller var det kanske regnsång...

Natten blev lugn, regnet föll lätt mot takpappen som höll tätt och ingen aktivitet från vildsvinen märktes. Regnsmattret  övergick i snö och vind som susade i grantopparna.

Morgonen var betydligt kyligare än kvällen varit men min ved räckte även till en värmande frukostbrasa. Bakslaget i vårvädret fick fåglarna att hålla sej tysta, det enda som hördes genom vinden var en ormvråks klagande läte.

Så blev det dags att vända hemåt, nöjd med att fått sova ute en natt även i mars.

Nybyggt vindskydd vid John Bauer-leden

Det tomma vedförrådet och dasset i bakgrunden

Yxa och såg hänger prydligt på väggen inne i vindskyddet

Kvällsbrasan sprakar. Lite garanterat torr finved att starta med tog jag med hemifrån

Snöpudrad och kylig morgon

Frukostbrasan. Jag vill ha en liten eld att sitta nära, då värmer den bäst. Därför eldar jag på marken framför den avsedda eldstaden.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-03-23 09:00   brigas
Sov du i vindskyddet?
Tänker att det värmer bättre att sova i tält och nyttja vindskyddet ändå.
Vårnätter med fågelsång,mysigt.
 
Svar 2015-03-23 20:32   BrittMarie
Tältet var med, men jag sov i vindskyddet ändå, för det var fortfarande så nytt och fint. Annars sover jag helst i tältet, alltid lä där ju, och jag slipper ha sovgrejor på smutsigt golv och med tak som kanske läcker... Men fixar gärna med matlagning i vindskyddet.
 
2015-03-28 12:03   såg
Ja vindskydd är härliga att bo i.
 
Svar 2015-04-12 17:21   BrittMarie
Ibland är det mysigt att sova i vindskydd, men ofta verkar taken vara dåliga och läcker det in regnvatten är det bättre med tält!
 
2015-04-08 22:38   Thomas Traneving
Såg jätte mysigt ut!
Brukat också göra liten eld närmre skyddet. Tycker precis som du att det värmer bättre!
 
Svar 2015-04-12 17:24   BrittMarie
De där betongringarna är väl bra för dem som bara ska grilla lite korv eller inte har vett att elda snyggt och prydligt ...
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...