...och andra tankar
BrittMarie

Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan

Äntligen vinter!

Äntligen har vintern kopplat ett grepp om sydsverige! Några dygn har det varit temperaturer klart på minussidan, sjöarna börjar frysa till och det har snöat litegrann. 

I söndags testade jag längdskidorna på gärdena här hemmavid. Lite för tunt för att vara roligt men borta vid klubbstugan är snökanonerna är i full gång så snart blir det spår!

                              Äntligen vinter!

Så idag blev det säsongspremiär för långfärdsskridskor. Jag följde med Friluftsfrämjandet för att åka på Domneådammen, en mindre sjö gränsande till Dumme mosse strax utanför Jönköping. Det är ett av de ställen i trakten där isarna lägger sig först. Härligt att vara på is igen, hoppas på en bra skridskosäsong.

                 Fin is med lite snö på Domneådammen

Men jag gillar ju mycket snö också... Nå ja, väder blir ju som det blir, jag lär ju inte ha någonting att säga till om i frågan. Det är bara att anpassa sig till det som blir!

Föregående Nästa Startsida
AvBrittMarie Publicerat 2016-01-06 Läst 48229 ggr
Kategorier Aktivitet / Skidor, Aktivitet / Skridsko
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-01-07 15:43   brigas
Landet är avlångt,nu när ni kommer igång med vinteraktiviterena så har vi ett tillfälligt avbrott i norr=för kallt för att leka ute nån längre stund.
Hoppas vi får mildare snart och att ni får behålla minusgraderna ett bra tag.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Läs inlägget

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Läs inlägget

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.

Läs inlägget

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.
Till artikeln