Tilltalade tystnader....

Sitter och äter lunch vid ett vindskydd jag besökt många, många gånger. Funderar på vad det är som gör att jag ej tröttnar på att komma hit. Med all säkerhet är det omgivningen. Här kan tankar och känslor komma nära....eller sväva iväg....långt, långt bort. Ett eko härifrån till evigheten....en obruten kedja. Blickar ut över sjön Göljan och glömmer för en stund. Låter nuet strömma genom mina sinnen likt vatten i en porlande bäck, bilder kommer och går, i olika former och färger. Drömmer mig bort till fjällvärlden för en stund.