Vill med min sida och blogg visa att även funktionshindrade vill och kan ta sig ut i vildmarken.
I samarbete med:

Intresserad av camping och vildmarksturer. Brukar bli några stycken längre turer per år som jag gör tillsammans med min hund. Eftersom jag själv sitter i rullstol så är alla turer genomförbara för folk med rullstol, Intresserade kan höra av sig till mig via min hemsida om man vill följa med. Alla är välkomna, oavsett handikapp eller inte.

Användarnamn: Andersgustav

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Navigering, Foto, Resor

Mer på profilsidan


Det här var riktigt jobbigt (men kul)

I våras var jag och min hund Ymer i Judarskogen som är ett av Stockholms naturreservat och som ligger i närheten av Bromma Vi var där för att försöka ta oss runt sjön, men det misslyckades eftersom jag helt enkelt inte klarade av backarna, de var riktigt brutala, både vad gäller underlag och lutningen i sig, men idag var det dags att försöka igen, jag hade denna gång bytt ut Ymer mot min kollega och vän Petter, inget ont om Ymer, han är världens underbaraste hund, men ibland så kan det vara trevligt med lite mänskligt sällskap också.

 Vi träffades vid Åkeshovs station, sedan gick vi mot Judarskogen och sjön Judarn. Sjön omges av skogsmark och öppna gräsmarker, i reservatet finns gott om stigar och parkvägar. Vädret var inte det bästa, det hade regnat en hel del, så det var riktigt blött på marken, men det gjorde inte så mycket, det gav en viss stämning som vi ville ha i bilder vi skulle ta till min nya hemsida. Till denna utflykt hade jag kopplat på min freewheel så jag lättare skulle ta mig fram i terrängen, i början var det inga problem, fin grusväg och ganska plant, men efter några hundra meter började klättringen, och som krydda på moset, riktigt stora rötter och stenar, jippiiii!! Visst var det jobbigt att ta sig fram, men frågan var vem som hade det jobbigast av oss två, kompisen sprang fram och tillbaka och klättrade som en galning för att få de bästa bilderna, ibland gick han även baklänges och var en hårsmån från att hamna i kärret, även jag hade kameran med, så om det hade hänt, så skulle det ha förevigats helt klart. När vi hade kämpat ett bra tag kom vi fram till en fin utsiktsplats, där stannade vi för en fika, sedan var det bara att fortsätta. Flera gånger sa jag att det här måste vara den sista backen, men jag hade väldigt fel, den ena backen efter den andra dök upp hela tiden, men så efter ett antal backar tog det äntligen slut, den steniga stigen byttes dessutom ut mot en fin bred stig, det var riktigt skönt, för jag började bli riktigt trött av allt slit i skogen, men jag klarade av det, i alla fall nästan, fick lite hjälp några gånger, men det tog emot att be om hjälp, jag ger mig inte i första hand.

Riktig långtur

Vill egentligen inte tänka på det, men antingen man vill det eller inte så är snart vintern här, så långpromenaderna kommer snart att bli maskinellt i stället för manuellt. Det har blivit många turer det här året, några med övernattningar, några har varit väldigt mysiga, medans någon inte riktigt blivit som jag tänkt mig, tänker närmast på den gången tidigt i somras då jag inte fick upp tältet utan fick sova under bar himmel, men det gick det också.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.