Vill med min sida och blogg visa att även funktionshindrade vill och kan ta sig ut i vildmarken.
I samarbete med:

Intresserad av camping och vildmarksturer. Brukar bli några stycken längre turer per år som jag gör tillsammans med min hund. Eftersom jag själv sitter i rullstol så är alla turer genomförbara för folk med rullstol, Intresserade kan höra av sig till mig via min hemsida om man vill följa med. Alla är välkomna, oavsett handikapp eller inte.

Användarnamn: Andersgustav

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Navigering, Foto, Resor

Mer på profilsidan


Djupdalens mäktiga skogar

Snart är det slut på det här året, då brukar det vara brukligt med en sammanfattning av året som gått. När vi släppte lös hemsidan www.skogstur.info för allmänheten satt jag och min gode vän Calle och funderade på vilka turer vi skulle skriva om och det var inte helt lätt. Turerna har varit många, den längsta var helt klart den när vi åkte mellan Nynäshamn och Bålsta som vi gjorde första veckan i juni i år, 14 mil på rullstol blev det, men den har vi pratat om så mycket så den vet många av er redan om, så jag tänkte berätta om en annan tur som jag själv gjorde när jag var i Värmland i somras och besökte min familj i Munkfors som ligger mitt i Värmland, utmed Klarälven.

Det är inte helt lätt att välja vart man ska köra, för det är så otroligt vackert överallt så man vill vara på alla ställen samtidigt, men det går ju inte så då måste man ju välja så det fick bli ett område som jag varit tidigare, Djupdalen.

Mot Tornberget

Varje år inträffar ett event som är minst lika kul som julafton, nämligen Vildmarksmässan. För den som inte varit där än så kan jag berätta att det är en mässa för friluftsnördar, den ena mer extrem än den andra, men så finns det de som bara är intresserade av att se vad som finns och för att träffa folk, jag tillhör en blandning, lite nördig, men ändå normal, i alla fall om ni frågar mig.

På mässan träffade jag två personer som jag följt på Facebook under några år, Thomas och Helena Traneving, två personer som jag har som förebilder och som jag beundrar väldigt mycket, gå in på deras sida så kanske ni förstår varför, Traneving. De har i sin tur följt mig och läst att jag förra året hade försökt mig på att besöka länets högsta berg, Tornberget med sina imponerande 111 meter över havet. Tyvärr lyckades inte det, jag och Ymer kämpade oss fram tills vi kom till en alltför brant uppförsbacke med stora rötter och stenar på stigen, omöjligt med andra ord att ta sig fram med rullstol. De frågade helt enkelt om jag var intresserad av ett nytt försök, fastän med deras hjälp den här gången. Det var som ljuv musik i mina öron så jag sa ja direkt.

Flemingsbergsskogen, en riktigt tuff utmaning

Det har blivit en hel del besök i skogen för min del, många av dem har varit riktigt tuffa och strapatsrika, men frågan är om inte tisdagens tur var den jobbigaste  av dem alla. För några dagar sedan åkte jag upp till Hammarbybackens topp, men det var ingenting i jämförelse med det jag gjorde då.

Det var ingenting som jag planerat, att jag skulle ut på långtur med min hund Ymer ut i skogen, men efter att vi ätit lunch och jag suttit lite vid datorn, kände jag att det var dags att ge sig ut. Ganska omgående bestämde jag mig för vart vi skulle åka någonstans, Flemingsbergs naturreservat. Slängde på mig ytterkläderna, satte på kopplet på Ymer och drog ner till pendeln, tyvärr så gick tåget precis, så vi blev tvungna att vänta på nästa, det tåget i sin tur var ett gammalt tåg som vi inte kunde komma upp på, så då blev det till att vänta 15 minuter till, men till slut kom vi iväg.

Mot Hammarbytoppen

I ett par dagar har jag åkt omkring och funderat på om jag var så pass tränad för att klara av Hammarbytoppen, idag skulle jag få svar på den frågan.

Gick upp strax innan 8 i morse för att se starten på Vasaloppet och äta frukost i lugn och ro för att sen åka mot Hammarbyhöjden för att därifrån ta oss upp till toppen av Hammarbytoppen. Denna topp är ett konstgjort berg, gjord av  fyllnadsmassor från bla Globen och Hammarby sjöstad. Det är ju lite tråkigt att det enda berget som finns i den här stan är uppbyggt av fyllnadsmaterial och sopor, men om man inte tänker på det utan i stället njuter av den lilla skog som finns och den fantastiska utsikten som finns, då glömmer man bort det ganska fort.

Bornsjön, medeltid till nutid

Man ska aldrig underskatta sina närområden, det är helt klart. För någon vecka sedan var jag i Trångsund och besökte ett naturreservat, jag som trodde att det bara var sten och betong i det här området, men jag hade riktigt fel.

Idag åkte jag och min hund Ymer till Hallunda, en förort väster om stan, ett område som jag också bara bestod av sten och betong och höga hus, men åter igen, jag hade fel där också.

Sida: 1 2 3 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.