Peter's Utsida

Litet vatten - Stor fisk!

I Malå har vi 2 strömmande vatten, Malån och Skäppträskån. Det är inga stora vatten, men det finns ett fint bestånd av harr och öring i åarna. Vattnen har använts under flugfisketävlingar, med EM och VM som höjdpunkter. Mycket jobb med restaurering har gjorts eftersom vattnen använts som flottningsleder under tidigare årtionden. Restaureringarna har väl inte alltid varit så lyckade eftersom det inte varit kvalificerad personal som utfört åtgärderna. Därför så har det mest fångats småfisk senaste åren även om en och annan lite större öring fångats.

I onsdags var jag och gumman ute med en "sörlänning" och fiskade, en "sörlänning" som dock efter att ha fyllt drygt 40 och med otaliga resor hit upp sen barnsben och med massor av timmar både vid Skäppträskån och Malån snarare kan räknas som "inföding" än "sörlänning". Men ändock "sörlänning"....

Vi fiskade länge och väl i Skäppträskån utan att få annat än småfisk och framåt elvatiden på kvällen blev jag och gumman less och lämnade "sörlänningen" själv vid ån. Han skulle testa på ett annat ställe, där han fiskat otaliga gånger utan ordentliga napp men på en forsnacke som han alltid gillat. Nu, i år, var det dessutom betydligt mer vatten än tidigare år så han trodde att det kanske skulle finnas chans på lite större öring nu, kanske ändå upp mot kilot....

Vi önskade honom lycka till och åkte hem till sängen. Precis när vi höll på att somna hörde jag att mobilen pep på nedervåningen....
- Vad är det nu då, undrade gumman?
- Det är säkert Thomas som fått en fisk, sa jag men jag orkade inte gå ner och kolla. Jag får säkert veta vad det var i morgon, tänkte jag och vände mig för att somna om.

Då pep telefonen igen. Fan också, jag måste nog kolla vad det är, det kan ju vara något viktigt. Jag gick ner och kollade det första meddelandet:
- "Dax att vakna skickar strax en bild".

Skulle precis till att kolla på nästa meddelande när telefonen ringde:
- Den är stor som fan, omkring 70 centimeter! Jag kommer till er så får ni se!

70 CENTIMETER!
Det var det jävligaste, vi som skojat om hur kul det skulle vara att få en på 1 kilo. Nu blev jag klarvaken, och letade fram kameran. Men vågen, var hade jag den? Ner i källaren, leta, leta, leta. Hittade vågen, stendöd, tom på batterier. Upp ur källaren, leta batterier, skruva isär vågen, byta batterier, testa. Jo, vågen funkade och precis då svängde bilen in på gården.

Jag och gumman gick ut och en "aning" uppspelt "sörlänning" studsade ut ur bilen och började berätta:
- Den högg precis när ni åkt, allra längst ut på forsnacken och Gud vad jag önskade att ni varit kvar och hjälpt mig med håvningen.

Han hade tunn tafs och tordes inte pressa alltför hårt men efter ungefär 45 minuter hade han fått fisken in mot fötterna så att han kunde håva den. Där ensam i mörkret var han på väg att skrika ut euforin men tänkte att det nog kunde missförstås och han ville inte ha dit några livräddare.

Fisken låg nu i en liten ICA-kasse i bagagen och den var helt enkelt groteskt stor. Att det överhuvudtaget skulle kunna simma så stora fiskar i den lilla ån hade jag aldrig ens kunnat fantisera om.

Vägning och mätning visade på 73cm och 3,96kilo.

Voine, voine.......

Thomas, med jätteöringen! Grattis!

Hårda Ballar och Balla Brudar!

Så, nu var helgens SwampSoccer-äventyr över och som vanligt var det otroligt kul men även fruktansvärt jobbigt. Vi spelade 2 gruppspelsmatcher på fredag kväll och 2 matcher på lördag.

Första matchen vann vi med 2-1 mot Ring Ambulansen. Vi gjorde ingen bra match, kom tidigt i underläge 0-1 men lyckades vända till 2-1 utan att direkt imponera.

Den andra matchen var mot träskets riktiga fyllegäng FC Skål. Matchen liknade mest gyttjebrottning och trots att vi började med vita tröjor och dom svarta var det i slutet svårt att se vem som hörde till vilket lag. Inte så konstigt att domaren lämnade in fel resultat (2-1 till oss) så på lördagen fick vi lov att lämna in en protest och i samråd med motståndarlaget ändrades resultatet till 3-0.

Tidigare på fredagskvällen hade VM i SwampBiathlon avgjorts (alltså Träsk Skidskytte). I damklassen var den regerande världsmästarinnan Jannike Tjärnlund (min brorsdotter) direktkvalificerad till finalen där hon fick möta sin lillasyster Sabina. Hur det gick kan ni se på det här YouTube-klippet: http://www.youtube.com/watch?v=M-GFoeSptmI

På lördagen spelade vi match mot Röträsk United, en match som vi vann med 2-1 efter att ha haft ledningen med 2-0 i paus. Lite bättre spel av oss i denna matchen även om vi inte imponerade. Även här ett YouTube-klipp, notera speciellt när jag sänker en tjej i gyttjan efter 58 sekunder.......
http://www.youtube.com/watch?v=rJ0mOht7R5A

Så blev det då dagens sista gruppspelsmatch, en ren seriefinal där vi var tvungna att få minst oavgjort för att bli gruppetta och därigenom vara säkra att gå till slutspel. Nu gjorde vi ett riktigt bottennapp, både spelmässigt och planmässigt när vi spelade på plan 3 (den absolut geggigaste) mot Blubb Blubb Fiskarna. Vi förlorade med 2-1 men vi var egentligen inte nära att vinna. Trots förlusten så gick vi vidare som bästa 2:a och skulle i kvartsfinalen få möta laget Diversus.

Strax innan vi börjat vår sista gruppspelsmatch hade SwampJump börjat dvs Längdhopp i Träsk. Flera spelare ur vårt lag hann iväg för att hoppa några hopp efter matchen och det gick så bra att min dotter Nathalie blev svensk ungdomsmästarinna i SwampJump. Dessutom blev brorsans extrabarn Zackarias svensk ungdomsmästare. Inte illa!

Vår kvartsfinal startade kl 17 och tyvärr på plan 3 där det mesta av konstruktivt spel gick om intet. Istället blev det slumpen som avgjorde efter 2 mål av vardera målvakt direkt på utspark och ett självmål. Tyvärr var det vårt lag som gjorde självmålet vilket innebar att vi var utslagna. Trots att det var slumpen som avgjorde så förlorade vi mot ett bättre lag, ett lag som visade sig vara så bra att dom gick och vann finalen.

Hur som helst en otroligt rolig helg, med en delad 5:e-plats i SwampSoccer, 2 SM-guld i SwampJump samt 1 VM-guld i SwampBiathlon. Man får väl vara nöjd å familjens vägnar!

Ha det!

Hängmatteinformation på Youtube!

På Youtube finns som sagt var massor med information och vad gäller hängmattor är det inget undantag. Här får ni en länk till en skön kille (shugemery) som har en hel serie med informativa filmer om allt som har med hängmattesovande att göra:

http://www.youtube.com/watch?v=d7NZVqpBUV0 (del 1)

Hoppas att någon blir inspirerad!

Lapland Ultra - Smärtans Väg.......

Årets Lapland Ultra-äventyr är över och det gick väl inte riktigt som jag hoppats att det skulle göra.

Rent prestationsmässigt så var det väl godkänt i och med att jag ändå tog mig till delmål 2 (63,9km) och när jag avslutade mitt lopp där så kändes det alldeles tillräckligt. Då hade jag haft rygg- och knäsmärtor sedan 38km-kontrollen och tagit smärtstillande och en del energitillsatser och annat smått och gott. Stundtals gick det bra att ignorera smärtan men strax efter att jag passerat 60km så kände jag att det inte var möjligt för mig att nå målet i Adak dvs 100km.

Att i det läget plåga sig vidare för att kanske tvingas bryta någon annanstans kändes verkligen meningslöst och jag ville verkligen inte riskera att förstöra den stundande semestern genom att dra på mig någon typ av svårläkt skada.

Där och då kändes det verkligen som ett otroligt vettigt beslut men nu i efterhand är jag inte helt säker på att det var nödvändigt att bryta just där. Jag hade i och för sig väldigt svårt att gå på grund av mina smärtor men jag tänkte överhuvudtaget aldrig på någon alternativ lösning för att kunna fortsätta.

I och med att mina knä- och ryggsmärtor ökade så blev det allt svårare att hålla en vettig steglängd och till sist stelnade mina muskler så att jag hade svårt att ens få fötterna framåt.

Men hade det gått att göra något åt det? Då såg jag ingen lösning men nu i efterhand så grämer jag mig för att jag inte ens försökte att springa korta stunder. Jag visste i och för sig att min rygg inte klarar av långa löpsträckor men ett par hundra meter bara för att lösa upp benmusklerna borde jag åtminstone provat.

Dessa tankar skulle nog aldrig ha kommit om jag inte återhämtat mig så fort som jag ändå gjorde. När jag gav upp var klockan omkring 06,30 på lördagsmorgonen och jag hade då varit ute i drygt 12 timmar. Måndag morgon dvs ungefär 2 dygn efteråt var musklerna bara lite stramande, inga som helst smärtor i rygg eller knän och endast lite besvär med ett par skavsår. Det, dvs att jag nu mår så pass bra, är egentligen den stora anledningen till att jag börjat fundera på om jag kunnat göra något för att få igång benen istället för att kliva av.

Nåväl, gjort är gjort, och nu har jag blivit en erfarenhet rikare. Riktigt 100 på vad den erfarenheten är har nog inte sjunkit in ännu men det kommer väl så småningom att sjunka in.

Vad jag däremot kan säga är att jag hade ett underbart stöd längs banan, framförallt av en annan utsidare; Beatrice Karjalainen. Hade det inte varit för henne så hade jag nog aldrig tagit mig så långt. Hon peppade mig och höll mig vid gott humör trots mina smärtor. Tack Beatrice! Att Beatrice dessutom tog sig hela vägen i mål gör hennes prestation ännu större med tanke på att hon fick sänka tempot dramatiskt den sista biten innan jag gav upp.

Även ett stort tack till Göran, som gav mig medicin, energigel och energibars så att jag kunde fortsätta efter att ryggsmärtorna började vid 38km.

Men, snart så börjar träningen inför nästa års ultra och då jävlar finns det inget annat alternativ än att ta sig ändå in i mål.

Ha det och jag hoppas innerligt att det blir fler utsidare som hittar till Lapland Ultra för det är ett helt otroligt roligt arrangemang.