Bloggar > Örnsätrarns blogg

Örnsätrarns blogg

Åter till Kvikkjokk - som pensionär

Nu kan jag inte vänta längre. Imorgon bitti bär det av genom Norrlands inland på E45, en resa som jag sett fram emot länge. Nu ska jag reka lite grand och göra några dagsutflykter i Änok och nedre Njoatsosvágge. Jag ska undersöka några punkter som diskuterats i Utsidans blogg om Njoatsosvágge. Att kunna sticka iväg på det här viset är en fördel med att vara pensionär.

Veckan före midsommar blir den riktiga turen av. Då åker min vandrarkompis Hans Pettersson, som blir pensionär 1 juni, och jag upp för att göra en 10-dagars tur i Sarek. Båda två åter till Sarek som pensionärer efter 40 år.

Senast jag besökte Kvikkjokk var vid månadsskiftet maj/juni 1978 och vi var på väg upp till Stora Sjöfallet för att göra en kanottur i Sjaunja. Vi gjorde en avstickare till Kvikkjokk för att kolla läget tidigt på säsongen. Nere i byn var det barmark men efter en liten promenad på Kungsleden blev snön knädjup.

Innan jag åker upp för den riktiga Sarekturen kommer jag att vara hemma några dagar. Jag kommer då att rapportera här i bloggen om jag får tid .

Postat 2015-05-29 03:22 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Två pensionärer skådar på Gotland

Den 7 -12 maj var det dags för min äldre syster och mig att göra vår årliga försommartur för att skåda fåglar på Gotland. Det blev 5 intensiva dagar med skådande från morgon till kväll. Vi fick totalt se 95 arter och då lyckades vi inte se varken gråsparv eller pilfink. Det här är ungefär hälften av det totala antalet arter vi sett. Vi är alltså långt ifrån att komma med i någon 300-klubb. De senaste 3 åren har vi i alla fall blivit mycket bättre på att identifiera de arter vi redan sett och det är tillfredställande. Trots det brukar det bli några nya arter ibland, så även denna gång.

På Gotland blir det naturligt att spana in sjöfåglar och vadare men även en del småfåglar. Vi åkte runt till rätt många ställen och här är några höjdpunkter.

Klintehamn. Vi bodde i Klintehamn och Klinteviken är första stället där vi ställde upp tubkikaren. Här finns ett grundutbud av sjöfåglar: Ett 15-tal hägrar, många sothönor, gräsänder, knölsvanar, gravänder, viggar, bergänder, storskarvar och snatteränder.

Stånga returvattendammar. De ligger på vägen till vår favoritplats Lausviken så vi stannade till här där det brukar finnas doppingar. Vi såg skäggdopping och gråhakedopping, men inte någon smådopping som brukar finnas här.

Lausviken. Lausviken är väldigt långgrund och det finns sandbankar långt ut där vadare ofta håller till. Bland obsarna vi gjorde kan nämnas mängder av större strandpipare, myrspovar, rödbenor, grönbenor, gluttsnäppor, svartsnäppor, brushanar, drillsnäppor och skärfläckor. Vitkindade gäss i 1000-tal.

Det finns två fågeltorn i Lausviken. Vi brukar hålla till i det västligaste och fåglarna finns runt om. Så här kan utsikten se ut mot norr.

Hällarna söder om Visby. Lördag förmiddag 9 maj anordnade Gotlands Ornitologiska Förening, GOF, en fågelvandring på hällarna alldeles söder om Träffpunkt Gotland i södra Visby. Under guidad ledning fick vi lyssna till och se ett 25-tal småfåglar, bland annat törnsångare, ärtsångare, gransångare, lövsångare, skärpiplärka, sånglärka, ängspiplärka, gärdsmyg, koltrast och hämpling.  Åtminstone ett tag efter exkursionen tyckte jag mig kunna skilja en del av dem åt genom sången. Men för att befästa kunskapen behöver jag mycket mer övning.

Hoburgen. Här brukar det finnas mycket rovfågel särskilt på hösten. Den här gången såg vi inte en enda. Däremot såg vi en del sjöfågel, exempelvis svärta, sjöorre, alfågel och ejder. De två första liknar varandra mycket och kan vara svåra att skilja åt. Den här gången befann de sig bara ett par hundra meter bort och genom att vi kunde se båda arterna samtidigt i tubkikaren så fick vi ett bra tillfälle att identifiera dem båda.

Utsikt mot norr från Hoburgen.

Uppe på strandvallarna blommar våradonisen i maj.

Nedanför berget betade Vitkindade gäss på väg upp till norra ishavet. Hoburgens fyr i bakgrunden.

Det kalla havet gör att dimma mycket snabbt kan dra in över land.

Stockviken. Fågeltornet ligger på  vikens norra sida och mitt på dagen kan motljuset vara besvärande. Den här gången hade vi en osannolik tur genom två samtidiga tillfälligheter. Dels att det fanns ett par av vitvingade tärnor där och dels att det fanns två fågelexperter där som kunde visa oss dem. Annars hade vi aldrig sett dem. Vitvingade tärnor håller vanligtvis till i Ukraina och Vitryssland och observeras i Sverige bara någon enstaka gång om året om ens någon. Den ena experten, från Sundre fågelstation, visade oss tärnorna omgående i sin egen tubkikare. Tärnorna var snälla så vi fick se dem på ganska nära håll. Riktigt kul. Det är också ett exempel på den goda viljan som jag tycker finns mellan fågelskådare. Man delar med sig och hjälper varandra. Imponerande var också mängden vitkindade gäss, 10,000-tal.

Alvena lindaränge. Här satt vi några timmar i det gotländska änget och bara lyssnade till fåglarnas sång. Halsbandsflugsnappare fanns överallt.

Storsund. Storsund ligger i Gothems socken 16 km söder om Slite. Det är en före detta havsvik som genom landhöjningen avsnörts från havet och kommit att bli en insjö. Vid södra änden finns ett fågeltorn som man kommer till via en ca 500 m nyanlagd spång. Själva tornet är emellertid i dåligt skick och ska bytas ut. Sjön är ett tillhåll för hägrar och vi såg ett 50-tal, varav några ägrettehägrar. Det såg roligt ut med alla hägerhuvuden som stack upp här och var ur vassen.

Lina myr. Myren ligger 6 km väster om Storsund och är känd bland annat för härfåglar. Vi såg sångsvanar och enkelbeckasiner. Svenska Naturskyddsföreningen äger ett naturreservat här.

Allkivie änge. Det ligger i Endre socken 9 km öster om Visby. Här satt vi still ett par timmar framåt kvällskvisten och lyssnade till näktergalar som hördes samtidigt från flera olika håll.

McDonalds, Stora Wäsby. Rastplatsen ligger halvvägs mellan Stockholm och Uppsala. Där passar det bra för oss att vid midnatt dricka en kopp kaffe på hemvägen när vi åkt med kvällsbåten från Visby till Nynäshamn. För ett år sedan stannade vi till här och så fort vi öppnade bildörrarna hörde vi den mycket starka sången från en näktergal i buskarna alldeles intill. Det tyckte vi var en härlig och oväntad avslutning på fem dagars fågelskådning.

I år regnade det när vi stannade till. Jag sprang snabbt in och hämtade kaffet och skyndade tillbaka i regnet. Jag hann precis tänka att i år sjunger i alla fall inte näktergalen i det här regnet, då den precis satte igång som året innan! Vi drack vårt kaffe med nervevade rutor och lyssnade. Vem bryr sig om regnet när man kan sjunga?!

Postat 2015-05-28 02:14 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Två pensionärer på vårtur i Bergslagen

Min kompis Svante Rindetoft och jag brukar göra utflykter till Bergslagen vilket jag berättade i mitt tidigare blogginlägg om vår vintertur. Den här gången var det dags för en vårtur (28/4 – 2/5) och vi hade tänkt att göra ett besök vid Römyren i Nittälvsdalen för att se orrspel och göra en kanottur på Svartälven. Väderprognosen såg inte så bra ut, det skulle bli blåsigt, en del regn och eventuellt nysnö. Vi uteslöt därför kanotturen, men eftersom vi hade många intressanta alternativ för besök och vandring bestämde vi oss ändå för att ge oss iväg. Övernattning skulle ske i tält eller vindskydd.

Osannolika möten

Under vår vintertur hade vi letat efter vad vi trodde skulle vara en stuga, vindskydd eller gömsle som vi hade för oss skulle finnas på västra sidan av Römyren. Vi hittade den inte då eftersom vi glömt ta med kartan. Vi var inte helt säkra på varifrån vi fått uppgiften om stugan, men efter en del sökande på internet hittade vi den. Stugan tillhör Ställdalens Naturstudieklubb. Dagen innan vi skulle åka ringde Svante upp klubbens ordförande Thyra Lundell för att höra vad det var för stuga, om den var låst och om det gick för sig att övernatta i den. Svante fick svar av hennes karl, Bengt Lundell. När Svante presenterat sig uppstod en viss tystnad och till slut sa Bengt att han hade haft en klasskamrat i skolan i Västerås med det efternamnet. Det visade sig att Svantes bror och Bengt varit klasskamrater i Västerås och tränat löpning tillsammans under skoltiden. Vi blev genast lovade att om vi kom in på en kopp kaffe när vi kom upp till Ställdalen så skulle de följa med ut och visa oss stugan och låna ut nyckeln. När vi sen kom till Ställdalen visade det sig också att de är grannar till en av min frus bröder vilken jag besökt åtskilliga gånger tidigare. Vårt besök hos Thyra och Bengt resulterade i en artikel i Kopparbergarn där ni kan läsa mer om vårt möte.

Thyra och Bengt Lundell med sin hund (herr) Jansson.Thyra och Bengt Lundell med hunden Jansson

Römyrens Fågelstation

På väg ut till fågelstationen visade Bengt och Thyra oss ett ställe där den fridlysta mosippan växer alldeles i vägkanten.Mosippa

Från parkeringen ut till stationen är det ca 200m och stigen går på en liten ås genom en ljus tallskog.

På marken växer bland annat de här lavarna. De ser nästan ut som sallad. Jag vet inte vad de heter men någon här på Utsidan kanske vet?

Fågelstationen är inte stor, ca 2,5 x 3,5 m.

Interiörer från stationen.

Stationen byggdes på 1950-talet men är i gott skick. Läget ute på udden som sticker ut i myrens västra kant är fantastiskt.

Utsikt mot söder.

Utsikt mot norr.

Magiska morgnar med orrspel

Vi gick upp vid halv fyra på morgonen och fick två magiska morgnar med orrspel som hördes från alla håll. Särskilt starkt var det från norra och södra delarna av myren. Vildmarksstämningen var stark. Förutom orrar såg och hörde vi sångsvan, tranor, tofsvipor, grönbenor, ljungpipare, korpar och hackspettar, alla med ljud jag förknippar med vildmark.

Soluppgång över Römyren.

I norra delen finns ett gömsle och kring det spelade och slogs minst 4 tuppar. På bilden syns en spelande tupp om man tittar noga.

Nätterna var kalla med flera minusgrader och myren var vit av frost. När solen kommit upp lite högre steg ångorna upp.

En morgon efter att orrspelet var över tog jag mig ut till gömslet. Det var inte lätt på grund av alla dyhål.

Resterna av ett gammalt gömsle ligger kvar.

Vädret de senare dagarna blev allt sämre med kyla, blåst och regn. Orrspelet upphörde nästan helt. Eftersom vädret var dåligt kändes det inte så roligt att bo i tält så vi fortsatte att övernatta i stugan och var ute på turer på dagarna.

Säfsbanan

I augusti i år tänkte Svante och jag ta en tur med cykel på Säfsbanan. Det är resterna av en smalspårig järnväg mellan Hörken och Tyfors och är 58 km lång. Banan byggdes 1876-1879. Den rustades upp i ett EU-projekt 2004 för att bli en cykel-, häst- och skoterled. Vi hade fått indikationer om att det inte gick att cykla på den så därför vi ville kolla läget. Våra farhågor besannades och den är delvis förstörd (av skogsmaskiner?). Nu har vi sett att detta uppmärksammades av Dala-Demokraten i ett antal artiklar 2011-2012. Skogsstyrelsen lovade att titta på saken men lite eller ingenting verkar ha gjorts för att återställa den i det skick som den var i efter att EU-projektet genomförts. Så nu har vi avskrivit den cykelturen.

Informationstavla om Säfsbanan. Lita inte på att den går att använda för cykling.

Dansarbacken

På vägen upp till Säfsbanan stannade vi till vid Dansarbacken i Kaljoxadalens naturreservat och åt ärtsoppa med fläsk.Det går att övernatta på hö i ladan i bakgrunden eller i vindskyddet 50 m längre upp längs älven.

Vattenståndet i älven var måttligt men trots det en god bit högre än vad som är normalt under sommaren. Älven rinner alldeles bakom ladan och syns knappt.

Annat var det 19 januari 2008 då vi var här och åkte kanot bland stora isflak.

Genstigsbrännan

En av dagarna gjorde vi en rundvandring i naturreservatet Genstigsbrännan. Området bjuder på en häftig natur väl värd ett besök, men det är inte lätt att ta sig runt här. Tyvärr är märkningen och stigarna i reservatet mycket dåligt underhållna. Stigen syns knappt på många ställen och är bitvis igenvuxen. Länsstyrelsens informationsblad visar bara ungefärlig sträckning och den avviker ibland ett 100-tal meter från den verkliga. Vi loggade vandringen med GPS och det visar sig att den är 2,4 km längre än vad som står på informationstavlan nedan, 6,1 km istället för 3,7 km. Vid Genstigstjärnen delar sig stigen och båda alternativen är uppmärkta på träden med röda ringar. Den ena finns inte utsatt på kartan och har man inte den med sig vet man inte vilken stig man ska välja.

Med en sådan här informationstavla känner man sig inte särskilt välkommen även om det står så.

Vid den här stolpen hade infotavlan ruttnat och ramlat ner på marken. Bengt Lundell hade lagt upp den på bänken. Svante på bilden.

Någonstans i bilden går stigen men vi kunde inte se var.

Vi kunde inte se den här heller och vi fick leta ett tag innan vi upptäckte nästa markering en bit bort bakom träden ungefär mitt i bilden.

Stigen gick alldeles intill den här lilla tjärnen men enligt kartan i informationsbladet ska den gå 100 m längre västerut.

Skogen nere vid Genstigstjärnen. Här syns stigen lite grand i alla fall.

Bristerna i underhållet av stigen och märkningen gör att jag anser att det finns rätt stor risk att gå vilse här, speciellt om man saknar karta och inte håller reda på vädersträcken. Vi fick ofta gå runt och leta efter nästa märkta träd.

Västeråsmossen

En av de platser där vi ursprungligen tänkt tälta var vid naturreservatet Västeråsmossen. Det ligger strax öster om Svartälven ca 20 km norr om Hällefors. På mossens östra sida reser sig ett brant berg, Västeråsen, 30 m över mossens nivå. Vi hade hoppats att det skulle vara en fin utsiktsplats för att skåda ut över mossen. Men där fick vi tji. Gammelskog växte tät och hög även på berget och utsikten var dålig. Vädret var inget vidare och det verkade fåglarna också tycka för det verkade vara helt dött på mossen. Inte en fågel förutom ett par korpar.

i sommar kommer det att genomföras en kontrollerad naturvårdsbränning i reservatet:

Utsikt över Västeråsmossen från vändplanen söder om Västeråsen.

Berget Västeråsen stupar brant ner i mossens östra kant. Här är en ravin där det gick att ta sig ner till mossen.

Många träd vittnar om insekters och hackspettars aktiviteter. Tyvärr varken såg eller hörde vi några.

Längs vägarna till och från reservatet stötte vi ofta upp orrar som gick i dikena. Thyra och Bengt tyckte att de såg ovanligt mycket skogsfågel i år. Här ett par orrar i en skate.

Knuthöjdsmossen

Knuthöjdsmossens naturreservat ligger 2 km väster om Hällefors centrum och är särskilt känt för sina häckande par av smålommar. Fågellokalen är internationellt känd och vid vårt besök noterade vi förutom bilar från Sverige att det fanns bilar från Tyskland, Belgien och Norge på parkeringsplatsen.

En förmiddag ägnade vi 3 timmar åt att vandra omkring på de fint iordningställda spängerna som går i slingor runt gölarna i myren.

Ett knippar visade upp sig tämligen obesvärat på nära håll i en av gölarna.

Kniphannen.

Vi fick gå nästan hela slingan runt innan vi hittade ett smålomspar.

I sydöstra delen av reservatet går stigen på en låg ås.

Vid sidan av stigen är det rena moraset.

Intill stigen finns en göl utanför reservatet och där huserar bävrar, notera hyddorna. Bävrarna bryr sig inte om reservatsreglerna men det gör ingenting eftersom det är utanför reservatet. De fäller träd hur de vill.

Hemresa

Innan Svante och jag åkte hem var och en åt sitt håll gjorde vi åter ett besök hemma hos Thyra och Bengt för att tacka för deras hjälp och berätta om våra upplevelser. Vi blev återigen inbjudna på kaffe och kunde på några meters håll studera en flock Bergfinkar och en Större hackspett som besökte deras fågelbord utanför köksfönstret. Thyra och Bengt är ett mycket naturintresserat par och är ute på vandringar i skog och mark flera dagar i veckan. De är också mycket aktiva i olika lokala föreningar och Thyra sitter i styrelsen i sex av dem. De skriver också i den lokala nättidningen Kopparbergarn. Bengt är sekreterare i Ställdalens fotoklubb och en fantastiskt skicklig naturfotograf och kåsör. Ni kan läsa hans reportage och titta på hans bilder på Kopparbergarns Natursidor. Hans finstämda naturreportage skulle vara ett mycket värdefullt bidrag för Utsidans läsare om han kunde förmås att publicera här.

Vi fick också deras tillstånd att meddela att om det är någon av den här bloggens läsare som vill använda fågelstationen vid Römyren så är det bara att kontakta dem via uppgifterna på Naturstudieklubbens hemsida. Stort tack, Thyra och Bengt. Ni har nu fått två nya medlemmar i klubben.

På vägen hem fick jag se en del av den utlovade nysnön.

Postat 2015-05-23 17:24 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Två pensionärer skådar vid Tåkern Placerad på karta

Sedan min 3 år äldre syster blev pensionär för fyra år sedan har vi åkt till Gotland under höst och vår för att skåda fågel. Förra året utökades skådandet med en tredagars tur i maj till Tåkerns naturreservat i Östergötland. Besöket där gav mersmak och i år utökades tiden till 4 dagar, från onsdag 22/4  till lördag 25/4. Det är skönt att som pensionär kunna välja att åka under veckodagarna och inte bara vara hänvisad till helger som när man jobbade. Vi bodde på STFs vandrarhem på Omberg. Det var halvfullt under veckan men fullbokat under helgen.

Resan till Tåkern från Uppsala gick via Västerås där jag hämtade upp min syster. Eftersom vår 97-åriga mor också bor där hälsade vi på hos henne. Hon bjöd på en utomordentlig frukost. Färden vidare tog vi i lugnt tempo med lite sightseeing här och var, till exempel i Askersund där vi åt lunch. Vädret var soligt och lite blåsigt, men inte så varmt, ca 12°C. En skön dag.

Vätteros på OMbergParasiten Vätteros växer i mängd längs vägarna på Omberg.

Vandrarhemmet på Omberg ligger i en hög bokskog med inslag av stora grova granar. Överlag är träden på Omberg mycket imponerande och betydligt  högre och grövre än i den skog jag är van vid från Uppland och Bergslagen. Skogen innehåller också ett stort inslag av enorma ekar vilket inte heller är vanligt i Uppland där dess ungefärliga nordgräns går. År 2003 utsågs Omberg till Ekopark av Sveaskog som äger merparten av marken. Parken hyser ett stort antal vandringsleder av varierande längd. Första kvällen följde vi en av dem och lyssnade till fåglarnas sång.

Grågås med ungar.

De två följande dagarna ägnades åt fågelskådning från morgon till kväll. Fågeltorn har anlagts i alla de fyra vädersträcken runt sjön och första dagen började vi i öster vid Hov. Under dagens lopp förflyttade vi oss sedan medurs till tornen i söder och väster för att inte drabbas av alltför mycket motsol. Vädret var halvklart och med en frisk västlig vind om 9 -10 m/s. Det är på gränsen för att fågelskådning ska vara möjlig då det blir svårt att hålla både handkikare och tubkikare stilla. Ibland vibrerar hela fågeltornen när det blåser så mycket. Det påverkar också fåglarnas beteende och gör dem mindre rörliga.

Brun kärrhök med Omberg i bakgrunden.

Andra dagen tillbringade vi uteslutande vid tornet i norr, Svälinge, och tornet i öster vid Hov. Vinden hade då vridit mer mot norr och de här ställena låg mer skyddade. Vädret var mer mulet och motsol var inte samma problem som dagen innan. Vi upplevde också att de vid det här tillfället var bäst ur artsynpunkt.

En Brun kärrhök visar upp sig.

Inalles räknade vi till 43 olika arter vilket är ungefär vad vi såg föregående år. Vi är väldigt nöjda med vad vi fått se och särskilt roligt var att flera av observationerna skedde under relativt lång tid och på ovanligt nära håll. Exempelvis visade brun kärrhök, blå kärrhök och fiskgjuse upp sig på ett föredömligt sätt.

Hemresedagen följde vi den enkelriktade vägen norrut längs Ombergs västra kant. Här stupar berget brant ner i Vättern och vyerna är sköna.

Vi stannade några timmar vid fågeltornet vid norra Tåkern innan vi fortsatte hemåt med ett stopp och turistande i Skänninge. En mysig liten stad med många små bevarade trähus.

Vid passage av Västerås stannade vi återigen till hos min mor som bjöd på en utsökt middag.

Fågelskådning som pensionär är en härlig sysselsättning. Man kan ta det lugnt och får vara ute mycket i naturen. Dessutom träffar man många intressanta människor med liknande intressen. Stämningen är generös och man delar med sig av sina upplevelser.

Postat 2015-05-21 17:40 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

 

Logga in