Bloggar > Örnsätrarns blogg

Örnsätrarns blogg

Åter till Sarek - som pensionär Placerad på karta

Min första vandring i Sarek och tillika min första fjällvandring över huvud taget, gjorde jag i augusti 1968. Min kamrat Hans Pettersson och jag var båda 19 år och vi hade tagit studenten två månader tidigare. Jag hade då aldrig varit i Norrland och inte heller fjällvandrat, såvida man inte räknar kilometern till Nipfjällets topp (Idrefjällen) från parkeringsplatsen nedanför. Den gick jag tillsammans med familjen när jag var 11 år.

Inspiration till vårt första äventyr i Sarek hade vi fått från Svante Lundgrens bok "Vandra i Sarek - Färder bortom rösade leder" som kom ut 1967 och några filmer av parkvakten Edvin Nilsson som visats på TV. Svante Lundgrens böcker om naturfotografering inspirerade oss också till att investera i systemkameror som vi inköpte för presentpengar vi fått vid studentexamen. Teleobjektiv införskaffades. De skulle vi ha med på vår vandring. Vi var ganska vana vid tält- och friluftsliv så vår bristande erfarenhet av fjällvandringar bekymrade oss inte.

På väg över Pårekslätten med ca 1 km kvar till vadet vid Boarekjávrre. Augusti 1968. Foto Hans Pettersson.

Sarekvandringen gjorde ett mycket starkt intryck på oss. Själv kom jag att genomföra sex Sarekvandringar, den senaste 1975. Dagarna under dessa vandringar etsade sig in i mitt minne och det är få övriga dagar i livet som jag minns så väl som dem. Därefter tog arbete, familj, barn, etc över och det blev inte några fler Sarekvandringar. Med egen familj så blev det trots allt en del lättare turer i Dalarna, Härjedalen, Padjelanta, Norge och Kebnekajse. Kanoting i Bergslagen och Rogenområdet har det också blivit. De fysiskt mest krävande turerna jag gjort är tre kanotturer på Sjaunjaälven tillsammans med kamrater. De innebar kämpiga bärningar och besvärliga vattenförhållanden. Den senaste gjorde min trogne vän Svante Rindetoft och jag 1999 för att fira att vi fyllt 50 år. När vi fyllde 60 fick det bli lite lättare tur med kanoting i Rogenområdet istället.

Vid Satihauremagasinets östra ände vid midnatt 12 juni 1999. Sarekmassivet i bakgrunden ligger 6 mil bort. Foto Svante Rindetoft.

Längtan att åter få vandra i Sarek har varit stark och när pensioneringen 1 april 2014 började närma sig kontaktade jag några av mina forna vandrarkamrater för att höra om de hade lust att följa med. En av dem, Hans Pettersson, nappade direkt och till midsommar i år kommer vi att göra en Sarekvandring på 10-12 dagar. Han har inte fjällvandrat sedan vi vandrade tillsammans i början av 1970-talet. Det är svårt att få till de två veckor som behövs för en Sarekvandring när man bara har fem veckors semester och allt ska passa ihop med den övriga familjen. Min vän Svante, som var med på Sjaunjaturen 1999 och Rogenturen 2009, var inte beredd att vandra i Sarek efter flera höftledsoperationer, men kunde gärna tänka sig en tur i Lunndörrsfjällen i Härjedalen. Sålunda genomförde vi en tälttur på 10 dagar där i augusti i somras och det gav mersmak. Nu tänker han följa med på en Sarektur genom de lättvandrade dalgångarna Ruohtesvágge och Guohpervágge fram till Smajlaträffen i augusti 2016, i sommar är han uppbokad av andra planer. I juni förra året gjorde jag en solotur på fem dagar i Grövelsjöfjällen för att testa utrustning och för att se hur min instabila högerfot skulle klara vandringen. Det gick bra. Av mina totalt sex tidigare medvandrare (utanför familjen) är två inte längre i livet.

Vid vår första vandring 1968 hade vi den gamla typen av "päronsäck" med stålmes och en volym av cirka 40 liter. Vi fick sätta en hel del packning utanpå säcken och den var så tung och obekväm att vi inte kunde gå mer än 20 minuter i taget innan värken i axlarna blev för mycket så vi måste rasta. Vid vår andra vandring 1969 hade vi skaffat Fjällrävens expeditionsryggsäckar med aluminiumram och hade ca 30 kg vid start. Då kunde vi gå i 30 minuter mellan rasterna. Avbärarbälte använde jag inte förrän 1975, jag vet inte om de ens fanns tidigare. Det gjorde bärandet väsentligt uthärdligare och vi behövde inte rasta för att det gjorde så ont i axlarna att vi bara måste stanna. Istället kunde vi gå tills dess att vi blev trötta av att gå med tyngden av bördan. Idag går det att packa mycket lättare och slippa minst 10kg jämfört med på 1970-talet. I somras vid vår tiodagarstur startade jag med 18kg och min kompis med 16kg. Efter 10 dagar vägde min rygga 13kg och min kompis' 10kg. Då hade vi ändå mat för en dag kvar och jag bar ett relativt tungt tält om 4kg. Tyngre än så ska man inte behöva bära i Sarek heller på en motsvarande tur.

Tältplats i Gådokvágge. Rapadalen skymtar nedanför Svirjaglaciären. Berget upp till vänster är Gådoktjåhkkå. Augusti 1968.

Det är nu 47 år sedan jag gjorde min första Sarekvandring. 46 år dessförinnan, 1922, gav professor Axel Hamberg ut sin bok "Sarekfjällen - Vägledning - Färder i högfjällen mellan Lule älvs källarmar". Sarekfjällen är i allt väsentligt lika idag som på Hambergs tid, förutom glaciärerna som märkbart dragit sig tillbaka. Hamberg var en förespråkare för ökad turism i fjällen, men det dröjde ända till senare delen av 1900-talet innan det blev verklighet i Sarek. En väsentlig praktisk skillnad för dagens vandrare är tillgången till exakt kartmaterial och det går ju till och med att se flygfoton med en upplösning på 1m på Lantmäteriets webbplats. När vi gjorde våra vandringar 1968 och 1969 fick vi använda samma kartmaterial som Hamberg, dvs Generalstabskartan i skala 1:200000 som ritades 1890. Utan att förringa dåtida kartografers fantastiska och mycket svåra arbete, måste man ändå konstatera att den gamla kartans terrängformationer i många områden stämde dåligt överens med verkligheten. Detta konstaterade också Hamberg och arbetade med att göra sin egen karta. Vi upptäckte också detta vid våra första fjällvandringar och det var inte bara ovana vid fjällen som ibland gjorde det svårt att orientera.

Under det senaste året har jag ägnat en hel del tid åt att gå igenom min utrustning för att se om jag kan göra den mer funktionell och lättare. Jag har då fått inspiration från Jörgen Johanssons böcker och råd om lättviktspackning liksom idéer här från Utsidan. Utsidan har tidvis fått mig att ändra mina vanligtvis ganska tidiga morgonvanor till att bli sena, eftersom jag suttit uppe till långt inpå småtimmarna och läst om olika vandringar.

Under hösten har jag skannat in ca 1000 av mina diabilder från Sarek och ungefär lika många svart-vita negativ. En del kanske kan vara intressanta för Utsidans läsare. Jag visar några nedan.

Bårddejiegna sedd från Gådokvágge. Observatorieplatån, Bårddetjåhkkå 2005 möh och Bálgattjåhkkå 2002 möh skyms delvis av moln. Augusti 1968.

Nedre delen av Rapadalen med Ridok, Skierffe och Nammásj sedda från nordvästra hörnet av Vájggántjåhkkå. Augusti 1968.

På Bårddetjåhkkås topp 2005 möh. Utsikt mot nordväst med Sájtáristjåhkkås topp 1908 möh som sticker upp. I bakgrunden 15 km bort ligger Luohttovágge omgiven av bergen nordost om Njoatsosvágge. Augusti 1969.

Tältplats vid Álggajávrre. Álggavágge i bakgrunden. Augusti 1969.

Terrängen i skogen vid Rapaselet i närheten av Skårkisstugan. Utsikt mot Bielloriehppe. Augusti 1969.

Vad över Gådokjåhkå alldeles nedanför Bårddejiegna. Juni 1970.

Utsikt mot sydväst från Gådoktjåhkkås topp, 1885 möh. Juni 1970.

Boarekslätten med Bårddemassivet i bakgrunden 15km bort. September 1971.

Nedre Rapadalen sedd från Tjahkelij. Topparna är från vänster S. Gådoktjåhkkå 1885, N. Gådoktjåhkkå 1928, Bielloriehppe-Oalgásj 1918 möh och Bielloriehppe östkam med flera toppar. De är 20 km bort. Den vita toppen mitt över Rapaselet är Skårvatjåhkkå 1881 möh och ligger 40 km bort. September 1971.

Vy österut och nedför Bårddejiegna. Bilden är tagen ca 500 m norr om Observatorieplatån. Nästan mitt i bild syns Skierffe 26 km bort. Augusti 1972.

På Gådokgaskatjåhkkås topp 1978 möh. Utsikt i riktning NNV mot Sarekmassivet 20 km bort. Hamberg gav berget namnet Kåtokjokotjkaskatjåkko. Det var ett trevligt namn tycker jag eftersom det ligger så bra i munnen. Augusti 1972.

Vad av Gådokjåhkå ca 1 km ovanför den plats bron nu placerats. Åren 1968 -1975 fanns ingen bro, men vi kunde se rester av vajrarna som hållit tidigare broar på plats för ett tag. September 1975.

Rapaselet, Snávvavágge och Stuor Skoarkki sedda från Bielloriehppes östkam, 1100 m över dalbotten. September 1975.

Vadning av Rapaälven vid Rapaselets östra ände, nästan 200 m brett. Berget i bakgrunden tillhör Unna Skoarkki och till höger syns Alep Vássjájågåsj's ravin. September 1975.

Rapaselet och Bielloriehppe sedda från Snávvávágges östra ände. September 1975.

Som pensionär är jag nu fri att göra mina vandringar när det passar mig utan att ta så mycket hänsyn till andra. Jag vill upp till Sarek tidigt i sommar för då finns det möjlighet att göra ytterligare en vandring senare. Nu har vi, Hasse och jag, tänkt oss att starta strax före midsommar. Det kan vara väl tidigt, men när vi vandrade 1970 startade vi från Kvikkjokk 12 juni och fick inte problem med snön förrän vid 1250-metersnivån i Lullihavágge. Eventuellt får vi väl ligga still i Kvikkjokk och vänta en vecka eller två. Vi har tid och en del mindre utflykter ska vi väl kunna göra under tiden. Förberedelser pågår.

Postat 2015-02-24 02:04 | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera

 

Logga in