Maj började med sommarvärme, men idag är det tillbaka till det normala. Våren går framåt med stormsteg nu, det grönskar överallt. En hare mötte mig skuttandes på Lökholmsvägen. Den hade bytt till sommarpäls, förutom på magen, svansen och tassarna. Här nere är det lugnt. Vindstilla. De dramatiska molnformationerna tyder på ett snart annalkande regn. Jag vill inte störa fisktärneparet som sitter på bryggändan och putsar sin fjäderdräkt. När man har fisktärnan i kikaren är det intressant att notera hur man skiljer den från silvertärnan. Vingarna är av samma längd som stjärten (inte längre), benen syns klart när den sitter och så den svarta näbbspetsen, som bara treåriga silvertärnor har. Drillsnäppan håller morgonkonsert. Den flyger fram och tillbaka tätt över vattnet, ibland jagar den en annan drillsnäppa. Annars sjunger bofink och gärdsmyg helt nära. En ringduva tutar på längre bort och får svar någonstans ifrån. Koltrasten flöjtar på. En kråka vill vara med, rödhake, lövsångare, taltrast. Ute i fjärden det gamla vanliga. Hussvalor fångar insekter en femhundra meter bort över vattnet. En havsörn tar sig med sävliga vingslag över från Dånösidan till Tellskär. Så kommer regnet. Jag bryter upp och lämnar kvar tärnorna där på bryggan för sig själva.

En underbar vårmorgon. Fjärden ligger blank som ett nybonat golv, för att citera Evert Taube. Ett antal plusgrader. Solen har just kommit upp över sjöbodstaken och värmer mitt ansikte, där jag sitter på bryggan. På väg ner hit flög den första ladusvalan förbi. Bergfinkarna håller sig kvar på samma ställe som för två veckor sedan. Mest knipor i vattnet. De drakar som ännu inte fått sig en partner spelar. Det verkar gå vilt till när flera hanar uppvaktar samma hona. De dyker, flyger och plaskar omkring. Ett par skäggdoppingar drar långa silverslöjor efter sig. Precis som om de vore på slottsbal. Ute vid Måsskäret ser jag den första tärnan landa på en sten. Storskrakshonor ropar sitt kännspaka pra-pra-pra. Alla ljud färdas lätt över vattnet. Drillsnäppan har kommit och sitter plötsligt där och niger för mig på en sten vid strandkanten. Den sitter där en god stund och är inte det minsta intresserad av att flytta på sig. Precis som jag då, tänker jag. Det är skönt i solen på jorden en morgon som den här.

Vintern har kommit tillbaka igen. Ovanligt med längre perioder med snö och kyla i slutet av april. Det är påfruset och för kallt och blåsigt att sitta ute på bryggan. Det kalla vädret lägger sordin på morgonkonserten. Någon bofink varnar i alskogen, sädesärlaparet flög bort från under bryggan när jag kom. Kanske de planeras sitt bo där. Solen kämpar med gråa molnskyar, ibland bryter den igenom och lyser upp vinterlandskapet. Det börjar snöa lätt. Någon skrattmås flyger skrattande förbi. Tomt i fjärden, bara någon enstaka knipa och vigg. Bofinkarna börjar sjunga och ackompanjeras av vågornas kluck, svirret från knipvingar och en hackspett som trummar avlägset. Skäggdoppingarnas vita halsar lyser som vita utropstecken i det grågröna vattnet. Så driver mera gråa skyar in från norr och täpper igen alla solluckor i molntäcket. Vinden friskar på och fågelsången tystnar.