Kommer ned hit just när solen klättrat över trädtopparna. Går ut på bryggan och sätter mig. En vindstilla majmorgon med fem plusgrader. Det blir snabbt varmare. Den första myggan sätter sig på min kind. Ärtsångaren sjöng vid Bonäs på vägen hit. Sädesärlorna vid bryggan för plötsligt ett väldans liv när de jagar iväg en duvhök som blivit för närgången. Höken försvinner in i solljuset. Allt andas lugn här vid bryggan. Drillsnäpporna jagar varandra kvittrande tätt över vattenytan. Knipvingar, duvtutande, lövsångare, bofink, rödhake och avlägsen taltrast. Kacklet av grågäss. Mås och trut. En gärdsmyg varvar på från södra stranden. Emellanåt går allt på en väldigt låg volym, liksom våren stannat av och hittat sitt tempo till slut. Jag spanar efter hägern i vassen vid Långösundet, men det verkar som om skolmästaren gått på sommarlov redan. Vinden vänder så småningom till svag sydlig. Varmare väder är på väg med ett stabilt högtryck. Den mindre hackspetten signalerar med sitt snabba klagande "pickande" att den troligen har sitt bo någonstans bland sommarstugorna bakom mig. Jag noterar den i den pågående häckningsinventeringen ATLAS 23-25, som jag gör här i Geta.

Maj började med sommarvärme, men idag är det tillbaka till det normala. Våren går framåt med stormsteg nu, det grönskar överallt. En hare mötte mig skuttandes på Lökholmsvägen. Den hade bytt till sommarpäls, förutom på magen, svansen och tassarna. Här nere är det lugnt. Vindstilla. De dramatiska molnformationerna tyder på ett snart annalkande regn. Jag vill inte störa fisktärneparet som sitter på bryggändan och putsar sin fjäderdräkt. När man har fisktärnan i kikaren är det intressant att notera hur man skiljer den från silvertärnan. Vingarna är av samma längd som stjärten (inte längre), benen syns klart när den sitter och så den svarta näbbspetsen, som bara treåriga silvertärnor har. Drillsnäppan håller morgonkonsert. Den flyger fram och tillbaka tätt över vattnet, ibland jagar den en annan drillsnäppa. Annars sjunger bofink och gärdsmyg helt nära. En ringduva tutar på längre bort och får svar någonstans ifrån. Koltrasten flöjtar på. En kråka vill vara med, rödhake, lövsångare, taltrast. Ute i fjärden det gamla vanliga. Hussvalor fångar insekter en femhundra meter bort över vattnet. En havsörn tar sig med sävliga vingslag över från Dånösidan till Tellskär. Så kommer regnet. Jag bryter upp och lämnar kvar tärnorna där på bryggan för sig själva.

En underbar vårmorgon. Fjärden ligger blank som ett nybonat golv, för att citera Evert Taube. Ett antal plusgrader. Solen har just kommit upp över sjöbodstaken och värmer mitt ansikte, där jag sitter på bryggan. På väg ner hit flög den första ladusvalan förbi. Bergfinkarna håller sig kvar på samma ställe som för två veckor sedan. Mest knipor i vattnet. De drakar som ännu inte fått sig en partner spelar. Det verkar gå vilt till när flera hanar uppvaktar samma hona. De dyker, flyger och plaskar omkring. Ett par skäggdoppingar drar långa silverslöjor efter sig. Precis som om de vore på slottsbal. Ute vid Måsskäret ser jag den första tärnan landa på en sten. Storskrakshonor ropar sitt kännspaka pra-pra-pra. Alla ljud färdas lätt över vattnet. Drillsnäppan har kommit och sitter plötsligt där och niger för mig på en sten vid strandkanten. Den sitter där en god stund och är inte det minsta intresserad av att flytta på sig. Precis som jag då, tänker jag. Det är skönt i solen på jorden en morgon som den här.