Friluftskedjan -Din länk till naturen-

"Död åt dom jävlarna" ljöd över nejden...

Jag låg i mitt tält, glad åt att kroppen var nästan naken. Utanför tältet var det 28 grader och vadarbyxorna hade i timmar klibbat mot kroppen. Pausen var välbehövlig. Min panna var prickig av bulor orsakade av knott och mygg. I samma stund som jag fyllde kroppen med iskall klart vatten ur en flaska ekade ett avgrundsvrål genom dalen... I det andra ekot kunde jag skönja vad som vrålats.

- Död åt dom djävlarna, orden klingade ut gradvis. Sedan kikade ett mulet ansikte in i tältabsidern...

-Jag hatar myggor, sa min vän med förakt.

Finns det någon ända berättelse som inte på något sätt lägger en negativ värdering kring MYGGANS/KONTTENS varande när det gäller vandring, paddling eller annat friluftsutövande... :-)

Hur många berättelser om friluftsliv (norr om Ronneby) passerar utan att en ända rad påpekar hur enormt mycket mygg som man stött på under resan. Vilken äventyrsberättelse jämför inte myggan med motordrivna flygfarkoster. När beskrivs myggan som en underbar varelse som är efterlängtad. Jag har under åren umgåtts med massvis med flugfiskare som borde älska myggan då den är en naturlig kost för ädelfisken. Aldrig har jag hört någon lovorda den.

Jag kan själv konstatera att jag flitigt använder myggan som en typ av svårighetsgradering . Om en tur har varit helt underbar och enkel, berättar jag gärna om hur stora myggorna var.

Här är några korta utdrag ur mina texter:

Utdrag ur: Pontonrodd och flugfiske i Kaitumälven.

"Drop off" Kaitum

Rotorbladen skar knivskarpt genom luften. I ett ögonblink lättade Helikoptern och sköt iväg som en kanonkula mot horisonten. drygt Tio sekunder varade tystnaden, sedan kom Myggorna...

Doften av fjäll smög sig in genom tältets myggnät. Det var underbart att ligga och lyssna på älvens dansande vattenvirvlar samtidigt som svala kvällspustar svepte in i tältet och smekte mitt ansiktet. På andra sidan myggnätet där satt myggorna och knotten, de var inte lika härliga. Varje tur är likadan. Stålsättning mot mygg är jobbig i början av äventyret mot slutet märker man de knappt. 

Utdrag ur: På gröna bananer utför forsarna.

Vi lossadepackningen från pontonerna bar in de i stugan och började packa upp. Det tog inte många sekunder för myggorna att upptäcka deras nya gäster. Det kryllade av mygg. Stugan var stekhet av sommarsolen och så fort vi öppnade för att vädra vällde det in mygg. Jag hittade myggsipralerna i en av packväskorna och satte fyr på en bit. De är effektiva, de där myggsiralerna, men gör oftast att man själv inte vill vara kvar i närheten av dem. Ett kort överslag mellan mig och Tobbe och saken var klar. Utanför huset fanns det en mjuk mossbädd efter en lappkåta... Vi bestämde oss för att slå upp tältet, denna frihetsborg mot mygg.

Utdrag ur: RÖDINGFLUGFISKE I LAPPLAND...

Den blodröda helikopterkroppen gungade intensivare i takt med att hastigheten på den trebladade lyftanordningen ökade. Med vinden rivandes i videbuskarna och med ett öronbedövande dån lättade flygfarkosten och försvann i horisonten. Under ett par sekunder var tystnaden total, sedan kom myggorna. Det var dags för TV inspelning i Lappland.

Utdrag ur: Vildmarken från Kanot, vargen kommer!?

Någonting hade lyft från marken och rörde sig i ritning uppåt, mot mig. Precis som det är med cykling eller att gå för den delen, (har man en gång lärt sig kan man det) precis likadant är det med "slå ihjäl mygg" reflexen. På bråkdelen av en sekund hade mina handflator tagit far och sammanfogats mot varandra i en vid båge. Med ett ljudligt smack förpassade de myggan till en annan värld. R.I.P. Sommaren var här...

Utdrag ur: Öringjakt... Stiltje på tjärnen... harmoni...

Med snabba tag sparkade jag mig hemmåt. Knotten tilltog i takt med att jag närmade mig land. När jag väl kommit upp ur vattnet, tömt överfull blåsa och packat ihop mina grejer var knotten som ett inferno. Det jag upplevde där var den värsta anstorming av knott i hela mitt liv. Mitt myggnät var fyllt av knott. det var som en vägg av flygande bestar i luften. Väl inpackad i bilen kunde jag slappna av (fortfarande med myggnät eftersom det svärmade inne i bilen)...

Och nu senast har jag skapat filmen

Myggburken är räddningen på tältvistelsen...

Läste för ett par år sedan ur boken Vildmark: en bok för små och stora äventyrare - Bobbo Nordenskiöld... hur han konstruerade en myggbortjagare av en ölburk och lite grejer.

Jag har själv gjort en som fungerar utmärkt, det tog ca 1.5- 2 minuter att skapa den och då kan man även räkna in tiden det tog för mig att dricka upp ölen... :-)

Myggbortjagaren fungerar fantastiskt!!!

Nu finns en muggburkbortjagarfilm som jag har gjort..

http://www.youtube.com/user/minnatur?feature=mhee

Nu hoppas jag att det blir en sommar utan mygg, där jag bara kan ligga på liggunderlaget vid en älv och känna värmen mjuka min själ... :-)

Och bilder har förevigat mygg och andra flygfän.

Sebastian med armador av Mygg under fiskefilminspelning i Lappland

Törved löser många myggångestsituationer

Törved även kallad... KÄRVED :-)

Åter Sebastian som det ansikte jag skådade i 2 veckor.

Med myggbortjagaren kan man njuta av ett myggfritt tält.

Här är filmen om myggborttagaren.

Joakim

Myggburken är räddningen på tältvistelsen...

Läste för ett par år sedan ur boken Vildmark: en bok för små och stora äventyrare - Bobbo Nordenskiöld... hur han konstruerade en myggbortjagare av en ölburk och lite grejer.

Jag har själv gjort en som fungerar utmärkt, det tog ca 1.5- 2 minuter att skapa den och då kan man även räkna in tiden det tog för mig att dricka upp ölen... :-)

Myggbortjagaren fungerar fantastiskt!!!

Nu finns en muggburkbortjagarfilm som jag har gjort..

Klicka på länken till friluftskedjans filmsida. (där du hittar fler filmer)

http://www.youtube.com/user/minnatur?feature=mhee

...eller se den direkt här...

Lycka till

Ha en underbar sommar

Joakim

Snart möts vi igen.

Om ett par veckor möter jag Kaitumälven igen.

Detta ställe längtar jag efter så det värker...

Packlistor och persedelgenomgång är dock lite som plåster på såren just nu..

Snart skummande vatten!

Film och bild från samma plats

Joakim

Siljan ur ett annat perspektiv... Alltid tvåa.. ändå vann jag!

Nu har jag upplevt en ny typ av glädje. Glädjen över att ha antagit en utmaning och lyckats med den. Med ömmande rumpor och lite sega ben tog vi oss i mål efter 12.5 mil på cykel på Sollerön i Dalarna, lör 4 juli 2011. SILJAN RUNT.

Jag och min svåger Peter slog oss i lag och trampade Siljan Runt på en tandemcykel. Cykeln hade Peter köpt för en billig peng av en av sina kunder, när denne rensade ur ett garage. Varken jag eller Peter hade någon träning på tandemcykel innan lopper så vi körde 10 minuter dagen innan bara för att få en känsla för hur man skulle göra.

Vrålåket fixat kvällen innan tävling, vilar sig i form på tunet.

Klockan var ställd på ringning 05.30. Efter en gedigen grötfrukost klädde vi oss i tävlingsdressen. Vi skulle precis lasta in tandemcykeln i Peters skåpbil när han kom på att reservslangen var trasig. En liten cykelverkstad anlades på utemöbeln och reservslangen var snart åter hel. Vi satte av mot Sollerön och starten för den 44:e upplagan av Siljan Runt.

Ett par minuter innan avfärd till Sollerön (05.45) kommer Peter på att det var punka på reservdäcket... Laga laga...

Framme på sollerön var det bara att ta sig till Nummerlappsutdelningen. En hel del blickar riktades mot vårt ekipage. Varken jag eller Peter skall betraktas som blyga och vi njöt lite av den extra uppmärksamheten. Kön fram till starten ringlade lång. (öppen start mellan 07.00 - 09.00) Meter för meter närmade vi oss starten. Med ett glatt sinne lärde vi känna folket runt omkring oss. Vi önskade varandra LYCKA TILL och satte av ut ur startfållan.

Tävlingssugen tandemåkare Peter...

4000 åkare i kö till öppen start...

Tävlingsåkare Koolmeister med monstret...

Tävlingsåkare Gellner med monstret...

Vi hade sedan dagen innan bestämt att jag skulle starta tävlingen bak på cykeln och Peter skulle ta hand om styrning och växling där fram. Väl iväg dök första tävlingsinstinkten upp. Jag insåg att, eftersom jag och Peter fick olika starnummer, skulle vi också få olika tider i mål. Nu hade vi försiktigt gått över startlinjen med två pip som signal att vi startat, ett pip för Peter och en sekund senare ett pip för mig. Jag räknade ut att om vi cyklade i mål, och jag satt bak, skulle jag få en bättre tid än Peter eftersom hastigheten skulle vara högre och därmed minska tidsskillnaden mellan oss... :-) Jag bestämde mig för att köra bak hela loppet. EN FÖRDEL MED ATT SITTA BAK VAR ATT MAN KUNDE DOKUMENTERA eftersom man inte behövde hålla i styret. Nedan kommer en hel del bilder och detta inlägg kan nog betraktas som en bildblogg. Samt filmblogg för den delen.

Så här glad är man efter ett par mil, strax innan Mora...

Efter ett par mil var vi ordentligt igång. Förvånad vände sig Peter om.

- Är vi redan i Mora, sa han och flinade. De nyinförsaffade slicksdäcken ven mot denen perfekta asfalten.

- Fortsätter det såhär är vi snart framme kontrade jag och trampade på. Jag fälde ned överkroppen, placerade händerna på extrahantagen och malde på. Det är underbart när man kommer in i ett "flow". Tandemcykeln gick som i trans, vi flög fram. Vi som trodde att vi skulle bli passerade av alla. Det visade sig att det var vi som körde om de flesta.

Landsväg och alltid i rygg, medveten om att jag kommer vinna över peter :-)

Precis passerat en klunga, det går bra nu!

Detta är utsikten för den som aggerar motor bak när man maler på...

Eller såhär, med Siljan och grönska

Vi passerade många fler cyklister än vad vi blev passerade av

Loppet hade fyra vätskekontroller var av tre hade lite mat. Vid den första kontrollen fyllde vi bara på vätska och fortsatte direkt. Efter ungefär halva loppet låg kontroll nummer två, i Nusnäs. Vi stannade där i ca 10 minuter. Vi stoppade i oss korv, banan, bullar, och en hel del sportdryck. Åter ute på banan var energin åter i topp och vi skrattade åt att det gick så lätt.

Peter i gult vid korvbordet

Tandemcykel behöver stor parkeringsplats

Cyklisterna kunde inte låta bli att le när de blev omåkta av en vrålsnabb tandem med en bakotvänd fotograf :-)

Vi hade precis innan kontrollen, kastat oss utför backarna ner mot Nusnäs där vi mätte upp en hastighet på Peters GPS:klocka till 76 km/h. Inte ens elitåkarna hängde med vår tandem utför. Några åkare lyckades dock ta rygg och hängde med i vår "SLIPSTREAM". De tackade oss efteråt, aldrig hade de kört så snabbt utför.

Utförskörning i lätt utförslut strax efter Nusnäs..  ca 50 km/h

Vi fortsatte ner längst den östra sidan av Siljan. Vi hade stämt möte med Min syster, Peters kvinna samt mina föräldrar. Vi skulle göra ett kort stopp hos dem där de stod och behövde hålla kontakt. Den tävlingsvane Peter löste detta enkelt genom att köra hela sträckan med Bluetooth kopplad till mobilen i ryggfickan. Vi låg långt före tidplaneringen och Peter informerade om när vi skulle runda den nedre spetsen på Siljan och det ställe där vi skulle mötas. Platsen för mötet ligger 1.5 km efter leksand. Det var en härlig känsla när vi passerade bron över Dalälven i Leksand. Rondellen strax efter bron är ett tryggt landmärke, då mitt landställe ligger här. Det kändes plötsligt som att cykla på hemmaplan. Strax efter rondellen möte vi upp gänget som hejade på friskt. De tog en bild på oss och såg förvånade ut.

- Är ni inte trötta, frågade min pappa.

- Nej inte alls, svarade jag och insåg att vi faktiskt kört mer än 10 mil.

Peter har kontakt med följebil :-)

Bron över Dalälven, underbart vackert

Rondellen... HEMMA

Efter drygt 10 mil, lika glada som vid starten... och inte trötta...

Vi fortsatte. Efter bara ytterligare 5 km var det en helt annan känsla. Plötsligt kom värken. Det var inte värk i ben eller rygg utan i rumpan. Vi trampade på trots allt. Nu fick vi hitta ett för båda fungerande tempo. Peter vill gärna trampa på i en högre frekvens än jag. Jag väljer gärna lite tyngre med lägre frekvens (eller Kadens som det heter). Varje gång jag fick lige trögare växel trmpade Peter upp tempot till sin frekvens. Jag kontrade med att vilja ha en tyngre växel. Peter trampade upp och jag ville byta igen. Efter tt tag hittade vi ett mellanläge. Vi kom till den sista kontrollen och rumporna ömmade ordentligt. Vårt vatten var slut och denna kontroll var verkligen eftertraktad. Kaffe och släta bullar gick ner i ett huj. Vatten fyldes i flaskorna och rumporna fick vila i ca. 5 minuter. Ett spelmannalag spelade visor och stämningen var trots allt på topp.

Sista kontrollen

Från sista kontrollen var det ca 1 mil till mål. Med förnyad kraft malde vi på sista sträckan. Jg hittade ett nytt läge på sadeln och smärtan i rumpan ble uthärdlig. En cyklist tog rygg på oss. Jag vände mig om och frågade med ett leende om det var ett behagligt tempo. Cykliste gjorde tummen upp och sa att det var den bästa och lättaste avslutning han någonsin gjort på denna sträcka. När vi närmade oss målet insåg jag åter att jag faktiskt skulle få en bättre tid än Peter. Vi gick i mål med två pip utan knappt något avstånd. :-)

Målet nalkas...

Jag kommer att vinna...

Glada cyklister... Pigga trots allt

Följebilen tog sig till målgången :-)

Efter målgång hämtade vi ut våra blå dalahäster märkta Siljan Runt 2011. Dessa var ett bevis på att man detagit. Efter att berättat i korta drag för familjen om loppet satte vi oss i bilen och körde hem till tunet.

Efter en timme hemma i Leksand kom Peter ut till mig där i en MJUK stol. Han satte sig ner i en annan stol.

- Vet du vad jocke, sa han lite försiktigt.

- Nä vadå, svarade jag.

- Du vann över mig, sa han och spelade lite sorgsen.

- Jag vet, sa jag och berättade om min plan. Jag borde ha spöat dig med en halv sekund fortsatte jag.

- Det är det som är det konstiga sa han. Du spöade mig med 13 sekunder.

Vi skrattade gott.

- Världens längsta Tandemcykel måste vi haft. Hur kan det annars skilja 13 sekunder. sa jag och vi skrattade igen...

Peter berättar om resultatet...

Jag måste säga att det var en av de häftgaste upplevelser jag varit med om på många år. Naturen runt siljan är fantastisk. Värmen och solen gned våra kroppar längs den prunkande vägen. Att cykla tandem kan rekommenderas. Då man är två som trampar men bara en motvind gör det riktigt fort i utförsbackarna 76 km/h mätte vi upp på GPS:en. Vi drog med oss de storatävlingsklungorna utför. De låg i vårat baksug och tackade ödmjukast när de passerade oss i uppförsbackarna. Nu blev vi inte passerade av så många åkare då vår tid var riktigt skaplig. ca 4h 40 min med 20 min paus på 12.5 mil. Men som sagt det var lite motigt i uppförsstigningarna då jag, min svåger och cykeln vägde 200 kg. Snitthastigheten på sträckan ca 30 km/h

Med rullande hälsningar

Joakim

Positioneringen gäller start och mål.

När jag tröttnat på alla mina forna aktiviteter då finns en lösning..

När jag tröttnat på utförsåkning, vandringar, telemarksturer, tältnätter, fiskespön, kanoter, kajaker, cyklar, simturer, långfärdsskridsko...

...då vet jag att det fortfarande finns ett sätt för mig att utföra något i naturmiljö. Men det blir nog det sista jag satsar på...

Denna filmsnutt visar vad jag dök på idag på väg hem från jobbet. :-)

TÖNTIGT eller TUFFT???? Jag vet vad jag tycker... (Kanske roligt att ta sig fram längst kungsleden)

Andra filmer kan du se på min filmkanal:

http://www.youtube.com/user/minnatur?feature=mhee

Som fiskarn säger:

SKITFISKE på er!