Karin Trolin

Atlantseglingen -Dramatik vid Biscaya...

Explorer of Sweden 25/4 2010, mitt mellan Azorerna o  Engelska kanalen:

----

Mitt i natten ökar  lutningen på båten rejält,  Jag  som inte fällt  upp brädan på min kojen famlar efter  något att hålla  i för  att slippa  ramla ner från övervåningen. Madrassen fungerar halvdant o en sekunden  senare blir  jag  klarvaken, sjöstuvade väskor o andra saker rasar runt omkring mig, det  skvalar på ett kraftigt annorlunda sätt utanför skrovet o visst  lutar  vi inte  bara galet  mycket sidlänges  utan även framåt?? 

Jag kastar  mig ur sängen o möter ute i skansen förutom vaktansvariga, kapten o vice skeppare som rusar som skållade råttor. Ingen hinner förklara om vi verkligen sjunker, har man över  bord eller  vad som sker.

Yrvaket inser jag att jag inte direkt är förberedd på att agera ute på däck  i mina underkläder. Hinner  inte nu,,….  Rusar  upp i styrhytten o får ett  bekräftande  på att vi  inte  sjunker.

Det stormar  rejält, sjön är hög o det  haglar  hårt. Vice skeppare har  tagit över styrningen, vi faller  av, seglen fladdrar okontrollerat och vi fått igång  motorn för att bibehålla nån slags styrfart i ovädret. Det blixtrar o smäller omkring oss och radaren är full av intressanta objekt som drar förbi. Förvirringen är stor men jag förstår efter ett tag att vi varken sjunker; -Vi har  drabbats  av en så kallad Squal. När  jag höll på falla  ur kojen  ”broshade” vi ( båten får så mycket vind i seglet att det trycks ner mot vattenytan) men innan det gick helt överstyr lyckades båten kränga upp igen.

Vi lyckas såsmåningom få tag på skotet, går upp mot vinden o börjar  rulla in Genouan, bara för att åter tappa kontrollen på styrningen i mörkret; vi gippar. Storseglet smäller och bommen far, nu är det på riktigt,…   Efter att ha  hållit  sig  lugnare än man kunnat föreställa sig levererar  nu Atlanten det  jag  i mina föraningar fantiserat fram.  Jag förbereder mig på det värsta och tänker snabbt igenom mina roller vid de olika nödscenarior som kan dyka upp o vi tränat igenom.

Nu verkar denna lokala storm dra vidare och vi får åter koll på båten. Konstigt nog så verkar inget ha gått sönder…  inte ens  skotet, någon skotvagn eller seglet! Helt fantastiskt, från att gå ifrån sjunkande scenario till att stormen inte tagit något offer överhuvudtaget..  bara  några  förvirrade och ytterst adrenalinstinna besättningsmedlemmar. Radarekona med fler Squals verkar  dra  vidare och haglet upphör.

Det  tar  lite  tid att somna  sedan! Trygga  välbyggda Explorer som jag  inte bekymrat  mig om kapaciteten att rida ut oväder och de flesta motgångar var

----------

Vilken  dag, först strålande Gennakersegling i toppenväder. WWF-pandan hade alltför länge legat i koma i förstuven och gjorde  jobbet  galant medan besättningen fick en fin dag på soldäck….  Så länge  att  denne inte  ville  ner  sedan. Strumpan som skall samla in seglet hade fastnat längst upp, vi fick göra  en speciallösning i solnedgången o jobba ner  seglet för hand. Som på gamla goda tiden innan hydrualiska lösningar och automatik tagit över!  Lite  skoj!

Även  Biscaya bukten har  hållit  sig lugn o vindarna  har  legat  till vår fördel. Även denna sträcka har vi kunnat  segla i stort sett hela  vägen. Nu ligger vi med västliga vindar o närmar oss engelska  kanalen. Det  har  börjat  dyka upp  fler o fler  båtar. Lanternorna  stämmer  oftast. Men att ha  hjälp av  GPS, Radar, AIS och VHF-radion är fantastiska hjälpmedel och fasciliteter!  Utan  dem hade  vår  färd blivit  bra  mycket  krångligare.

Som ikväll tex  när  dimman  ligger  tjock som grädde  utanför…  Hur  gjorde  man egentligen förr i tiden?  Kapten förklarar att om man verkligen gav sig ut i dimman så var det till att ställa sig  längst fram o hålla  utkik samt  tuta  i mistluren så båtar som var ute hörde varandra när man nu inte ens  ser  lanternorna. Det  är  mycket  tankar  som går  till sådant! 

Just ikväll ställs  vi inför  div  utmaningar  som  hade  varit  riktigt  krångliga  att lösa  utan!  Det  dyker  upp mindre  fiskebåtar  här utanför  Channel Islands  som  hamnar  precis i vår kurslinje….  DÅ  de  inte  har någon identifieringssystem via AIS o radarn tycker  de  mest  ligger o svajjar  utan nån spec  riktning o fart så har   det  blivit att vi ligger o avvaktar tills det  bara är nån halv sjömil kvar.  Spökskeppen har  vi sedan försölt  orma  oss runt. Hitills har  det  gått fint  utan att vi behövt  gå ut på fördäck o spana i dimman m ljuda  m mistluren,  ibland  var  det inte bättre  förr!

Så hörs utrop på VHF’en här på vårt  nattpass,…  Nu är det en båt i sjönöd som engelska räddningsverket  är på jakt  eftyer,  Vår  position är inte  tilräcklig  för att hjälpa  till, men en fiskebåt  ligger  närmare  iaf.  Verkar  som det  blir  en lyckad  räddning av  deras  drivande  båt. Tänker  för mig själv att detta  kunde  ha varit  oss för  några  dagar  sedan om vi inte ridit ut Squalstormen så utgången blivit  en annan än de nu mer spännande men positiva minnena som de nu blivit!

1400sjömil o 9 dagar på sjön har  det  blivit!

Kändes  otroligt  skönt  att lämna  faial o land  faktiskt  när  vi väl  gav  oss iväg!  Det är  ett härligt  liv på havet.  Rätt likt  att vara  ute på tur på fjället!   Mycket  likheter  finns  det!

Nu när  vi närmar  oss Cherbourg som blir  vårt  nästa stopp har  vi fortfarande  mängder  av  mat o tom frukt kvar!  För ovanlighetens skull. Det  blir  verkligen ingen skörbjugg på den här  resan  2-3 rätters  middagar  flera gånger  i veckan!  Helt enkelt  mindre  konserver o torrmat  än vi ställt in oss på!  Men  eftersom det nu endast är 1,5 v  kvar på Explorers Nordostpassage/ jordenrunt segling börjar  det  bli dags  att tömma  skafferierna..  >Kanske  inte  blir  lika  mkt  uppbunkring här iFrankrike,,,,   In o vänta på väder  sedan nordsjön hem!  Blir  kanon det  här!

Atlantseglingen- Azorerna o Faial!

Faial, Azorerna.. Land i sikte! Efter att ha spenderat tre veckor på rullande hav o som sjöråtta var det gudomligt att ha en vecka på land o uppleva portugals pärla här mitt ute i atlanten. En välförtjänt andpaus o ombunkringsplats inför nästa steg! Här har vi nu njutit o sprungit runt o upptäckt öarna i området!

Underbart också att inse att på Grannön till vår Faial låg Pico, Portugals högsta berg i form av snötoppad vulkan på 2351m! En otroligt gedigen överraskning som gjorde oss bergstokiga alldeles kollriga, tänk att mitt i denna atlantsegling kunna bestiga lite berg o få en gnutta mer snö i våren.. när vi kommer hem har väl troligast det mesta smält bort! Hursom! Efter några dagars fixande m båten o upptäckande av land hade inte bara båten utan även vi slutat svajja!

Vi hyrde bil o upptäckte ön, vandrade o sprang runt på de gröna kullarna runt omkring i trakterna! Otroligt skönt att bara kunna sticka ut o springa igen! Leve fastlandet, även om havet är rätt underbart med! Azorerna o Faial påminner mycket om en blanding mellan Irlands grönska o gröna kullar Norges dramatik o medelhavets klimat! Underbart.. o när vi upptäckte charmen m vulkaner ( passande att hela europa råkar ha sådana problem just nu när vi är i sådan närkontakt m vulkan-fenomenen här på ön! )

Valfångsten slutade ju för mer än 20 år sedan här, men fortfarande är det en stor del i historien, o valar finns det gott om. Mkt knölval o just nu även blåvalar! ☺ Intressant historia om hur öarna uppklommit genom vulkanutbrott i många omgångar. Senaste här på Faial var 1957-58 då öns area utvidgades. Ön är verkligen sista utposten o århundraden av sjöfart o skeppshandel har präglat ön o byn Horta där marinan ligger.

NU har vi lämnat av två ur bestättningen som varit med sedan Panama o nu måste hem till plugg o familj. Pga av dem, av att vi gärna vill se ön San Miguel för sin särprägel av dessa öar samt pga vi skulle hämta upp en ny skotvagn till båten som skulle komma skickat m flyg så var planen att åka till den ön nu sista dagarna. Men då Islands vulkanaska satt stopp för flyg o då vädret nu ger oss en optimal förutsättning för segla norrut så ger vi oss redan av ! 1500sjömil till engelska kanalen o Dover nu! Hörs då!

Atlanten m vindens fart!

Så  var  det  gjort!  Efter en knapp vecka på Bermuda  hade  vi bunkrat, slipat , fixat o bunkrat  upp oss inför  veckorna  på det  öppna  havet. Atlanten, ett av  de  sju världshaven...  Den  där  resan som det  bara  drömts  om sedan man fick lite koll på jordens geografi i högstadiet, var nu kommen.

Som hyffsad  orutinerad seglare men  bergsgalen friluftsare så får jag  säga  att det  trots allt flytit  otroligt fint! Kan konstatera att naturens krafter kan vara lika rejäla på havet som i bergen!

För  att  ta  oss över  delade  vi upp besättningen i tre  vaktlag  som navigerade o seglade Explorer  i fyra  tim två gånger  / dygn.

Jag, Linnea o Oskar ( som  varit  med  på båten sedan Alaska där  Nordpassage-expeditionen "slutade")   Började  med  04-8.00/ 16- 20.00 passen. Därav  blev  dygnen uppdelade på tidiga kvällar, sova 6-7tim, jobba fyra o sedan sova 2-3 tim till på förmiddagen direkt efter man gått av  passet. Vi hade även ett rullande schema på matlagning, disk o brödbak.

Efter en fin snorkling på ett rev utanför ön så lämnade  vi Bermuda kl 17.00  den 31/3 i solig slör (vinden låg på SV 6m/s dvs snett bakifrån) på Babords bog. Alla  är  spänt nytfikna på hur det  skall kännas  i kroppen när  rullningarna nu var igång. Sjösjuke plåster på o tabletter intogs. Jag  hade  glömt mina o tänkte  vänta  lite med att inta  något  tills jag fick se hur kroppen reagerade. Efter mkt diskussioner runt det hela o flera som började  må dåligt så blev balanssinnet rullande. Inget illamående men kräksjuk.....

Disken för kvällen stod  på mig; -att stå nere i ett rullande kök var inte direkt det optimala att göra. Spydde tre gånger  den kvällen o några till nästa morgon. Att sitta ner o spana på kusten överdäck el ligga ner i sängen var lugnande iaf,...  så tack o lov gick det sova!

Delfiner o fåglar ( Atlantic spotted-  & Long beaked Dolphins,  tärnor, paradisfåglar, sulor mm)  mötte  upp oss stundvis under vägen och var hemskt  glatt inslag i den annars  väldigt tomma  horisonten. Däremot så såg den olika ut  olika dagar, beroende på väder o vind, Man blev hemskt  glad över vackra moln o omväxlande vind!

Några skepp o fartyg  möttes; Bland annat pep radarn plötsligt att vi låg på kollisionskurs m "Bow Riyad" ett lastfartyg med hälso o miljöfarlig last som var på väg från Turkiet till New York. Tack o lov för  radarn o autopiloten! Detta gjorde att passen blev något mindre komplexa o att man självklart fortfarande måste hålla utsikt men även kunde fixa med annt som behövdes göras.

Ganska snart bytte  svängde  vinden om till Bidevind ( Nordostlig) o vi bytte bog till Styrbord som vi sedan låg på HELA VÄGEN över!  ( insåg ganska  snabbt att jag valt fel sida vad det gällde  kojplats, fick ligga o gnugga mot en uppfälld  planka under de hårt lutande nätterna)

Fantastiskt nog kunde  vi segla i stort sett alla de 2000sjömilen( ca 360mil) fram till Azorerna o Faial. Att ta sig över en sådan stor sträcka med vindens kraft känns väldigt fint, naturligt, minimal miljöpåverkan o ger stora upplevelser.

Inför seglingen så hade  jag o min bergskompis o parhäst Linnea  gått igenom äventyret o vad  vi kunnat  vänta oss.
Största utmaningen trodde  vi båda skulle bli att vara fast på dessa fåtal kvadratmeter, utan möjlighet till träna ordentligt och att inte kunna komma längra ifrån närmsta besättningsdeltagare än 5 m!! Dvs hålla igång o hålla  sams m folk.

Denna besättning på 8 personer kände jag ju bara tre av sedan tidigare, dessa människor var verkligen av den typen jag önskade. Men när vi möttes upp o började ta oss igenom vardagen o de utmaningar o äventyr som väntade så kan jag inte säga annat än att de tgått otroligt bra. Fantastiska människor o mycket tid till eftertanke om livet därhemma, nära o kära. Bland annat pluggar två av killarna positiv psykologi o därav har diskussionerna o bokplöjandet handlat otroligt mycket om Lycka, relationer och positiv utveckling. Kunde inte bli mycket bättre!

Vad det gäller det fysiska så visade det sig snart att en rullande segelbåt ger otroligt mycket mer fysiskt stimulans än jag kunnat  ana! Det är som att ständigt hålla balans, mage o rygg fick stabiliserande träning i alla vakna minutrar. De hårdare dagarna så är hela livet på båten som att leda en klätterled. Man håller fast sig i vad du hittar o ser till att alltid ha tre fasta punkter innan byter grepp.  Utöver detta så har både jag o Linnea rehabträningar o div övningar för oss i vårt lilla "gym" på akterdäck i forma av gummiband o div innovativa lösningar!

Halvvägs över havet så råkade vi aktivera SPOT'ens nödknapp ( en sorts GPS som kan markera din resa samt skicka ut ett larm om något går fel) o ett larm utgick till SOS o till Ola. Vi trycker ju vanligen en waypoint på denna vid skiftbyte var 4e timme o vi uppfattade inte misstaget om fletryckninge förrän SMS om att ringa Ola pepprade vår satellittelefon o Skinnet snabbt ringde upp yrvaket o undrade hur vi mådde. Intressant att se hur den fungerar iaf! :)

Under Påsken stormade  det på rejält så vi fick skjuta  upp middagen till vår halvvägsfest nån dag senare. Dock blev  det Godisäggletning i svajjningarna...

Det  mesta på Explorer of Sweden är utbytt, renoverat, tillfixat el nytt  inför Expeditionen förra sommaren, o med stålskrovet och det rustika bygget känns hon väldigt  stabil att framföra  i hårt väder. De utmaningar som dykt upp undervägs har varit vattentömning ur ankarspel,två skotvagnar  som mitt i natten rivits loss så vi fått spänna ner både Genoua och Cutterseglet på nytt o lite innovativt sätt.

I övrigt har vind o väder gjort att seglingen gick nästan för bra. Vi tampades med stora vågor o hård motvind endast någon dag av dessa 13 det  tog att ta sig fram till Europa, Azorerna och land. Har varit en utmaning att få mig själv att sluta gunga nu när man väl har fast mark under fötterna! :)