Det känns så kul att hitta något jag tycker om och bara vill göra mer av, lära mig mer och bli starkare.
En 22årig tjej som har myror i brallan och svårt att sitta still, ser det mesta som att det går att göra till ett äventyr och tycker det är otroligt roligt att lära känna nya människor.
Hallådär, här är en 24 årig pratglad, utåtriktad och energisk tjej som pluggat Vildmark & Äventyrsguide i Åre och numera är utbildad fjälledare & guide. Testar gärna mina egna gränser och har väldigt mycket myror i brallan så sitter helst inte still för länge innan jag hittar på något. Befinner mig i Jostedal på somrarna och just nu i Björkliden vintertid.
Sover hellre utomhus än inne.
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Multisport, Paddling, Foto, Löpning, Utförsåkning, Resor
Kategorier:
Etiketter:
Annan aktivitet, Cykling, Expedition, Foto, Fysiskt träning, Guide, Klättring, Läger, Lättpackning, Löpning, Paddling, Skidor, Vandring, Vågsurfing, Väder, Webbplats, Äventyrare
Etiketter:
Fjällfest, Glaciär&kajak, HärligaLappland, Inspiration, Jämtlandstriangeln, Klättring, Kvinnliga äventyrare, Projektarbete, Spontant, Tur, Äventyr
Klätterapa på g
Kontraster till gårdagens klätterhäng ute i Kullaberg med att springa runt på gräsmattan i strålande sol med gräsklipparen och musik i öronen som överröstar ljudet. Igår var en bra dag, ta med tok sköna och peppade människor ut i lagom varmt och molnigt väder till för dem ett helt nytt område och klippa. Förra gången blev jag i princip stekt så folk tror att jag varit utomlands med min vänstra axel. Igår blev det topprep dagen till ära och vi maximerade dagen. Jag lyckades dessutom genomföra en av mina hårdaste leder någonsin, vilket kändes helt fantastiskt kul. Att bli sådär lagomt utpumpad, får tänka inför varje move och verkligen LETA efter nästa flytt, sätta kroppen i alla möjliga olika lägen för att ta sig upp. Helt klart dagens bästa. Jag vill bara göra mera. Det ger en sådan kick. Nu har jag dessutom beställt min första crashpad och jag kan inte vänta på att få ta mig till Kjugekull och testa den så fort den kommer.
Var hittar ni er motivation och hur behåller ni den?
Det är alltid väldigt intressant tycker jag att fundera över hur, vad och när motivation till något infinner sig. För mig kan det komma spontant i omgångar eller när jag minst anar det. Det svåraste kan jag tycka är att behålla den, inte att hitta den. Just nu har jag till exempel fått tillbaka min motivation till att när jag kliver upp på morgonen gör jag fys övningar för att komma igång med dagen och har hittat klätter motivationen mer än någonsin. Nu gäller det bara att hålla kvar vid detta, eftersom jag vet om att jag mår så pass mycket bättre. Men som den spontana person jag kan vara ibland låter jag ibland mitt "jag vill göra det, åh detdär också, men WOW vad fränt det där såg ut det vill jag verkligen testa" ta över och kommer som ur gängorna för ett tag. Så jag tänkte kolla om ni har något bra tips? Jag försöker att testa olika saker för att se vad som funkar och det är alltid kul att se vad som funkar för andra. Så hojta gärna.
Flänger och far runt
Trodde att jag skulle vara bättre på att dela med mig av allt jag pysslar med, men det hinns som knappt med ibland. Ungefär så mycket sitter jag still. For från Åre --> Sundsvall --> Nikka --> Kebnekaise och hoppade på splitboarden i den strålande solen med Jorun för att traska upp till Tarfala i endast sport bh på överkroppen, då är det mäktigt varmt! Vilken dag! Tog mig även upp på toppen en sväng, trevligt värre och klockrent väder. Tack för en kort men intensivt härlig visit!
Hann hälsa på i Sundsvall i två dagar innan jag packade mina väskor och befinner mig numera på en liten gård i Skåne och varvar tid på klätterhallen i Malmö, jobb, hitta på grejer med likasinnade tjejer i Skånes omnejd med skogen och tystnanden jag har. I det lilla vita torpet med rött korsvirke är jag omringad av åkrar och skog nu under maj månad. Oändliga möjligheter att bara gå ut och sätta sig på en sten och njuta av fågelkvittret, en fin solnedgång över åkern eller ta en springtur och springa vilse. Det går, jag höll på göra det i förrgår när jag i överenergi sprang iväg och följde en stig jag aldrig sprungit på förut så att jag fick ta samma väg tillbaka. Men det gjorde ingenting för det var fint och ett litet äventyr i sig.
Sova ute på vintern
Nu har det börjat gå upp för mig att det är ett nytt år, det tar alltid några dagar in på det nya året innan jag hajar det så idag på jobbet när jag letade bland dokument och såg "sparad 10-01-2017" behövde jag fundera några sekunder. Det känns som att det kommer att bli ett äventyrligt år, på många sätt.
När allt vitt guld fallit på dagar jag jobbat har jag istället b.la stuckit iväg i pannlampans sken och tagit med mig vänner ut på deras premiärturer på turskidor vilket har varit otroligt roligt och mysigt. Det är något extra med att fara ut i pannlampans, tystnadens och mörkrets sken. Speciellt när stjärnorna väljer att titta fram eller om månen lyser extra starkt.
Hitta äventyren i vardagen
Jag har knappt suttit still den senaste tiden känns det som, har varit på flängande fot sedan jag tog examen i slutet av oktober och sysselsatt mig själv. Först var jag på en kort roadtrip med slutmål Umeå och hälsa på härliga kompisar och cyklade, klättrade och testade b.la dry tooling (klättra med isyxa och stegjärn på klippa)för första gången vilket var superkul. Att testa en annan del av klättringen öppnade helt nya ögon för mig, en ny typ av utmaning. Några dagar senare satt jag på ett flyg till London, för att under 13 dagar träffa kompisar jag lärde känna på andra sidan jorden för dryga två år sedan för att upptäcka olika delar av mellan England på de platser mina kompisar bor. Det var en väldigt rolig resa. En dag spenderade jag själv med att gå på upptäcksfärd där jag bland annat sov i bivacksäck under stjärnorna på en camping norr om staden Weston-Super-Mare (som ligger vid kusten söder om Bristol) efter att ha hängt i en frän grotta och sett solnedgången. Ett av mina starkaste minnen är när jag och min kompis paddlade kajak med hans hund sittandes på kajaken. Det var en tur som inte var längre än 4km men en av de mest minnesvärda jag gjort, för vi tog oss igenom sektioner med extremt grunt vatten (så pass att det hade gått snabbare att dra kajaken förbi det), under broar, genom grenar och under och igenom hela träd. Det blev en helt annan utmaning och vi kom tillbaka lagom tills att det vart bäcksvart. Att just lägga till dessa oväntade moment gjorde det som båda två gör ibland till vardags till en ny upplevelse, något som ger mig väldigt mycket mer glädje. För ibland är det de enkla och vardagliga man gör, som i kombination med något annat leder det till ett helt nytt äventyr.
Ungefär som min turskidspremiär för året igår kring Fröå med samma kompis som jag tog min absolut första turskidstur med förra året, där blev det också lite av ett äventyr. Vi tog oss iväg vid två tiden och fick leta vår väg förbi bäckar och träd, det var puder, tyst och stundtals blåsigt. Det blev vindskyddshäng och fika när mörkret smög sig på och stjärnorna kom fram. Påväg tillbaka faceplantade jag med pannlampan på mig så näsan fick en smäll när jag for nerför backen vid vindskyddet. Sånt som händer. När det var mörkt och vi tog oss tillbaka i pannlampornas sken blev det en annan upplevelse, vi stannade och slog av våra pannlampor och tittade upp på den mörka himlen och stjärnorna för att njuta av att bara vara. Jag tycker så himla mycket om att hitta äventyr i det vardagliga, det finns äventyr i allt.
