Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Några tankar om kosmos – och att följa en stig

Naturen är större än vi vanligtvis tror och verkligheten överträffar oftast fantasin. Jag får anledning att fundera över detta när jag läser en bok om modern kosmologi: Vårt matematiska universum av Max Tegmark. Mycket har hänt sedan min grundutbildning i fysik i början på 1970-talet, och när jag tar fram min gamla kurslitteratur ser jag att det skrivits helt nya kapitel i partikelfysik, kvantmekanik och kosmologi. Det är som jag har förflyttats till ett helt annorlunda universum än det som jag befann mig i när jag läste på universitetet – eller snarare vaknat upp i det. För även om de vetenskapliga nyheterna har flimrat förbi i media så har jag inte satt mig in i detaljerna ordentligt. Jag har haft annat för mig.

Ett universum – eller många?

Alltså läser jag med stigande förundran att många nutida kosmologer på fullt allvar räknar med att vi inte bara – som man kanske trodde tidigare – lever i ett närmast oändligt stort universum utan i ett av oändligt många universa. Att universum i själva verket är ett slags multiversum och att det kan finnas hur många parallella universa som helst. Och inte nog med det, vissa fysiker menar att det till och med kan finnas oändligt många kopior av oss själva, exempelvis mängder av "fowwe" varav de flesta är olika mig, men tillräckligt många är så lika att det inte skulle gå att skilja oss åt och att de lever på världar som på pricken liknar vår egen jord. Och att en del av dem just nu sitter och skriver ett inlägg i sin blogg på sina versioner av Utsidan...

För ett par decennier sedan skulle en forskare knappast blivit tagen på allvar om vederbörande påstått detta. Men det finns flera världsledande fysiker som menar att det är så det tycks förhålla sig. Max Tegmark är en, Stephen Hawking en annan. Uppriktigt sagt vet jag inte riktigt vad jag ska tro om teorierna. Men jag lär aldrig kunna ge något hållbart skäl varken för eller emot. Jag vågar inte ens föreställa mig hur mycket matematik jag skulle behöva förkovra mig i för att kunna förstå en enda sida med uträkningar som är gjorda av ovan nämnda herrar.

Att söka det enkla (åtminstone ibland)

Om vår plats i världen och universum var svår att förstå sig på redan när jag studerade – vilket jag tyckte – så är den sannerligen inte enklare idag. När man kan så söker man sig gärna till ett enklare liv. Och centrerar det kring exempelvis sin mobil, facebook – eller kanske naturen. De två första är jag nästan helt ointresserad av, så i mitt fall blir det alternativ nummer tre. Det ligger säkert någonting i det som min gode vän Anders´ hustru ibland har påpekat: "När ni är på fjällresa så är det ett okomplicerat liv ni lever. Allting är enkelt." Men jag försäkrar: de stora tankarna följer med på färden. I fjällen finns det tid att tänka, och landskapet inbjuder till det.

De senaste åren har jag följt en stig, Präststigen i Kvikkjokksfjällen. Den är minst ett par hundra år gammal, troligen så mycket som trehundra år och möjligen ännu äldre. Den användes regelbundet fram till 1860-talet av de präster som skulle till Alkavare kapell och förrätta gudstjänsten. Att finna den markerade vägen över fjället har varit en spännande uppgift. Samtidigt en slags terapi där jag funnit en nästan barnslig glädje i att leta efter gamla stenhögar och pussla ihop denna Prästväg som under de senaste 150 åren fallit i glömska. Och under tiden har jag undrat vad prästen och hans samiska vägvisare såg, vad de tänkte och vad de pratade om. Kanske var det mest praktiska ting. Men det kan också ha varit de där stora tankarna. De kom från olika världar, möjligheten fanns att berika varandra. Men jag har inga illusioner, i värsta fall hade de så olika världsbild att det inte blev mycket utbyte alls.

Kommande resa och kanske en bok

En färd på Präststigen finns i min planering även detta år. Jag saknar några pusselbitar i min undersökning och jag tänkte hitta dem, alternativt få bekräftat att de inte finns. Därefter hoppas jag att mitt material är såpass fylligt att det går att skriva något om det.

En del har hört av sig till mig och efterfrågat en bok om Präststigen. Det är väldigt uppmuntrande. Jag har funderat en hel del på saken sedan förra sommaren och kommit fram till att jag verkligen vill skriva en sådan. Det definitiva beslutet om en bok hoppas jag kunna ta efter sommarens färd.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-05-21 23:27   Örnsätrarn
Skriv boken! Kan man få ställa sig i kö för ett signerat exemplar?

När du skrev om första delen av Präststigen i september 2015 var jag i Njoatsosvágge och hade några dagar tidigare passerat genom Vállevágge och Ruonasvágge. När jag kom hem fick jag se vad du skrivit och önskade att jag haft det med på min vandring.

Jag hoppas kunna vandra hela Präststigen vid något tillfälle. Jag är inte så ung så vänta inte för länge med boken.
 
Svar 2016-05-22 23:49   fowwe
Tack, detta tar jag som en spark i rätt riktning. Det sista argumentet är ju blytungt, jag ska se vad jag kan göra ;-).
 
2016-05-21 23:34   OBD
Intressanta tankar som jag numera ägnar mig allt mindre åt. Redan ett universum är för stort att greppa tycker jag. Att tänka sig ett oändligt antal universum blir för mig svårt. Har tillräckligt svårt att försöka fatta begreppet "oändligt".
Det har varit fascinerande att läsa dina artiklar om Präststigen. Själv har jag faktiskt inte ägnat Präststigen många tankar de gånger jag varit i området. Har aldrig haft en tanke på att aktivt leta efter gamla spår efter tidigare aktiviteter i fjällvärlden. Men när jag ibland bara helt oplanerat stöter på t.ex lämningar efter en kåtaplats eller ett gammalt rengärde blir jag litet "upphetsad". Får samma känsla när jag i hemmamarkerna ibland stöter på en gammal husgrund, gammal bro eller en hålväg.
Hoppas att din "jakt" på saknade pusselbitar kommer att innebära ett positivt beslut att skriva en bok om Präststigen.
 
Svar 2016-05-22 23:56   fowwe
Jag tror att de där lärda fysikerna/matematikerna nog också har svårt att föreställa sig det som de förutsäger. Förutsägelserna om oändligt många universa kommer väl ut som konsekvenser av ekvationernas lösningar och är således en rent teoretisk grej. Om jag fattat Max Tegmark rätt så kommer det aldrig gå att att kontrollera det empiriskt. Och sånt gör mig misstänksam. ;-)

Det här med boken. Ett förlag som är intresserat att ge ut den kommer naturligtvis att göra projektet betydligt enklare. Vi får se...
 
2016-05-22 13:19   Bandersson
Oj vilka perspektivskiften! Kosmos och Präststigen. Din rubrik är ju – ”Några tankar om kosmos – och att följa en stig”. Jag inbillar mig att du har hittat en slags kärna för såväl dig själv som för avancerade matematiska teoretiker som söker svar på de stora frågorna. Att söka efter och följa en stig – är det inte precis det som den moderna kosmologin försöker göra? Att utifrån en teori eller utifrån historiska källor hitta spåren som finns kvar här och nu. För de finns ju och det är förunderligt. För den som söker.
 
Svar 2016-05-23 00:17   fowwe
Ja, någon slags stig följer nog de där matematiska herrarna och damerna. Vi får väl se om den leder rätt, vetenskapen brukar ha en förmåga att med tiden sålla bort en del irrvägar. När det gäller fjällvandring är det enklare, och väldigt välgörande tycker jag. (Och tack för att du sätter ljuset på de olika perspektiven.) Man rör sig i det stora landskapet och därmed de stora perspektiven, men för att överhuvudtaget komma någonvart måste man sänka blicken och syna marken där man ska sätta sin fot. Det stora och det lilla ständigt närvarande. Man måste uppmärksamma bägge för att orientera sig fram.

Och i överförd mening gällde det prästernas resor också. Prästerna - om de nu var bra sådana och inte bara myndighetsutövare - hade ju som sin uppgift att förmedla de stora perspektiven. Men även de var nödda och tvungna att trampa samma mark som sina vägvisare och se världen i det lilla. Och där var de sannolikt i underläge jämfört med samerna. Det är så nyttigt och välgörande med dessa byten av perspektiv.
 
2016-05-22 22:16   Elvah
Spännande med bokprojektet!

Nog finns viss skillnad mellan livet eller verklighetsflykten genom en mobil och en upplevelse irl såsom naturupplevelser. Men båda fyller de sina funktioner och utesluter inte varandra. Jag läste ditt inlägg på mobilen och det var väl ju väldigt väl spenderad tid. ;)
 
Svar 2016-05-23 00:03   fowwe
Tack, Hanna, och din sista mening gjorde mig svarslös. Jag hade ju gärna velat förneka att min s k smartphone duger till något annat än att prata i (och knappt ens det). Men det kan jag ju inte när du skriver så där. ;)
 
2016-05-23 14:20   ulindh
Tänk precis detta med parallella universum hade vi som samtalsämne vid middagsbordet förra veckan. Visst är det spännande men väldigt svårbegripligt. Kanske det är mer begripligt för matematiker?
Jag säger som de andra om bokprojektet - skriv den! :-)
 
Svar 2016-05-23 23:02   fowwe
Tack för uppmuntran! Nu blir det svårt att låta bli att skriva...
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...