Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Känslan av äventyr

Ibland infinner sig känslan av att stå inför ett äventyr. Det kan hända när som helst, till och med en grå arbetsvecka eller en vanlig dag. Men det är oftast när jag ger mig iväg till berg och fjäll som jag upplever den som starkast. Att sitta på tåget eller flyget (eller vad man nu åker med) och veta att nu, nu är jag på väg. Denna känsla vill jag vara rädd om, det är en värdefull tillgång för att kunna uppleva en resa på bästa möjliga sätt.

Åter till Sarek

I midsommar är det dags för fjällresa igen. När man beger sig till ett område som Sarek finns det alltid vissa osäkerhetsmoment. Äventyret kommer vare sig man har planerat för det eller inte. Denna gång kommer vi att vara en grupp på fem stycken. Förutom jag själv kommer min flitige följeslagare Anders vara med samt tre unga entusiaster från hans familj. Två av dem gjorde sin sarekpremiär för två år sedan, den tredje ska göra sin debut i år. För oss "gamlingar" är det en extra dimension i äventyret att få dela upplevelsen med människor som besöker Sarek för första gången.

Av olika skäl kommer denna resa starta så tidigt som vid midsommar, annars går inte sommarplaneringen ihop för vissa av oss i gruppen. Slutmålet kommer att bli Kvikkjokk, men var ska vi börja? Ritsem verkar osäkert (risk att båten inte börjat gå över sjön) så det blir troligen Suorva, alternativt Saltoluokta. Sedan planerar vi att gå fram till centrala Sarek vid Bielavallda (Pielaslätten) och hoppas att det ska gå utan problem. Sedan vill vi fortsätta fram till bron vid Skárjá. 

Vy från området nordväst om Bielavallda, in i Guohpervágge. I förgrunden syns deltalandet som bildas av Smájllájåhkås utlopp efter Skárjábron. I bakgrunden något till höger syns berget Guohper med sin mycket karaktäristiska topp.

Osäkerhetsmomenten vid Skárjá

Ett vattendrag som man måste passera mellan Bielavallda och Skárjá är den strida glaciärjokken Tjågnårisjågåsj. Tidigt på säsongen finns en snöbrygga som gör att det är enkelt att komma över.

Snöbryggan över Tjågnårisjågåsj, 27 juni 2012. Ungefär så här förväntar vi oss att den ska se ut i år också veckan efter midsommar. Tjock och stabil. Foto: Diana Ivanova.

Snöbryggan smälter under sommaren, brister och kan vara borta i augusti eller slutet på juli. Jokken kan då i allmänhet vadas vid kröken strax söder om fjällkartans utritade stig. Vattenfåran delar sig där tillfälligt i två fåror och böjer av till rakt sydlig kurs (syns bra på Google Earth). Om detta ställe upplevs alltför svårt får man gå ända ner till svämkäglan vid utflödet i Ráhpajåhkå. Utflödet är nog det ställe som är enklast att komma över vid, men det är ju en bit extra att gå dit ner.

Två jokkars utflöden i Ráhpajåhkå, den 10 juli 2011. I förgrunden (röd pil) Bielajåhkå. Denna jokk är nästan aldrig svår att vada där stigarna korsar den uppe på Bielavallda (i sina lugnare partier kan den dock vara rätt så djup och fin att bada i). Bakom skymtar utloppet av Tjågnårisjågåsj (blå pil). Fotot är taget från Sjielmágiedde med kameran riktad mot Skárjá.

Efter att vi passerat Tjågnårisjågåsj ställer vi in siktet på bron vid Skárjá. Det finns en mindre jokk till emellan (Máhtujågåsj) där det också med stor sannolikhet ligger en snöbrygga. Men när det gäller själva bron är det vid denna tid på säsongen - före månadsskiftet juni/juli - rena lotteriet!

Så här såg det ut 27 juni 2012. Skárjábron låg prydligt uppställd på andra sidan, och av helikopter fanns inte ett spår. Jag hade talat med länsstyrelsen på telefon två dagar tidigare. Då hade de sagt att de jobbade med broarna men att det blåsiga vädret och den dåliga sikten hade fördröjt utplaceringarna i hela fjällvärlden. Diana och jag behövde bron eftersom vi vår plan var att följa Ruohtesvágge norrut till Treparksmötet. Nu gick det bra den gången. På grund av rena vintervädret fanns en snöbrygga kvar över biflödet Mihkájåhkå. Den gick att använda. Men man ska inte räkna med att det alltid går så enkelt. Mihkájåhkå bör undvikas, den är mycket kraftig och kan vara livsfarlig att vada. Utan erfarenhet och en bra vadningslina ska man inte ens försöka.

En viktig detalj i Sarek: reservplan!

Kommer vi att mötas av scenariot med utebliven bro även detta år? Det vet vi inte. Vi vill förstås gärna komma över genom att använda bron, men skulle det bli stopp vid Skárjá har vi naturligtvis en reservplan: att vända söderut och gå mot Aktse. Kanske tar vi en titt på Tielmavadet och går över där om vattennivån tillåter, annars fortsätter vi på norra/östra sidan av Ráhpaädno och gör ett besök på Skierffe och det underbara Aktse. Därefter blir det Kungsleden mot Kvikkjokk.

Strandstigen utmed Ráhpaädno är underbart vacker. Den börjar en liten bit från Skårkistugan och går fram till Alep Vássjájågåsj. Detta foto är från 23 juni 2010 då Anders och jag gick den åt andra hållet. Berget bakom Anders är Låddebákte. Oalgásj (Ålkatj) skymtar bakom till vänster. Vid hög vattenföring i Ráhpaädno är dock strandstigen olämplig och man bör välja stigen inne i skogen.

Rapadalen mot norr, fotograferad från Skierffes topp, 21 juni 2010. En mer inbjudande och äventyrlig vy är svårt att tänka sig! Foto: Anders Gudmundsson.

Fjällets invånare

För mig är djurlivet och fåglarna också en viktig del av äventyret. Man kan aldrig förutse vilka djurmöten det kommer att bli. Älg, örn och jaktfalk kan man oftast räkna med, men att se järv, lo eller björn är sällsynta lyckträffar. Likaså flera av de sällsynta fjällfåglarna, som fjälluggla och nordsångare. Och kanske, kanske någon tillfällig fågelgäst som kommit långväga ifrån.


Skärsnäppan är en fågel jag ivrigt spanat efter i svenska fjällen. Det tog många år innan jag fick se den i Sarek. Detta foto är mitt första någonsin av den i Sverige. Luohttoláhko i Sarek, 1 augusti 2014.

Fotona tagna av undertecknad om inget annat anges.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-05-30 13:54   Håkan Friberg
Visst är det underbart att planera - att formulera en huvudplan och ett antal reservplaner. Jag låter ofta detta ta lååång tid. Några planer ligger och gror flera år. Av dessa blir några realiserade, andra inte. Än så länge.
Jag känner så väl igen dina tankar om medvandrare. Det är alltid mycket spännande att vandra med andra, att få visa upp något man älskar. Just nu är det Sulitelma och södra Padjelanta som jag gärna visar upp. Min Livskamrat har varit med dit en gång, min yngste son - ornitologen - har varit i området två gånger. I sommar har jag glädjen att få med mig äldste sonen. Även i det området måste man ha en del reservplaner eftersom det finns en hel del luriga vattendrag.
 
Svar 2015-05-31 21:43   fowwe
Sulitelmaområdet verkar väldigt spännande, har varit där ganska lite och det var länge sedan. Jag har ju läst dina redogörelser därifrån, och det har varit fint att få följa med på det sättet. Förhoppningsvis får både du och jag åtskilliga år att återvända till fjällvärlden. Sulitelma, Kebnekaise och Abisko vill jag gärna se mer ordentligt.
 
2015-05-30 21:56   dHANScan
Många bra tipps til vadställen och leder som är viktiga för de flesta som tar sig in i Sarek. Frågan om bron i Skarja och farligheten i Mihkajåhkå är mycket viktig. Det är ju viktigt att Anders' ungdomar får smak för att fjällvandra.
Härligt bild från Snöbryggan över Tjågnårisjågåsj
 
Svar 2015-05-31 21:46   fowwe
Anders och jag _försöker_ att inte skrämma ungdomarna. Det går väl lite halvbra. Förra gången gick vi i rätt så brant stenskravel i flera timmar för att komma upp på en topp. Tjejen trodde inte att hon skulle komma levande ner igen. Sa hon. Konstigt nog vill hon till Sarek igen :-).
 
2015-05-31 14:54   OBD
Planeringen är en del av vandringen tycker jag. Det här blogginlägget kom just som jag börjat planera om.Jag hade planerat Abiskofjällen, men förra veckan fick jag en förfrågan från e god vän och tidigare medvandrare som väldigt gärna ville gå i Sarek. Vi ska gå i början av augusti och då brukar den så omtalade/omskrivna snöbryggan vara borta. jag har en gång "tvingats" att vada Tjågnårisjågåsj nere vid svämkäglan. Är ju som du skriver en bit extra att gå. Men jag minns inte någon besvärande björkskog. I år är det osäkert om vi kommer den vägen. Planeringen är i full gång. Det finns ju en hel del varianter att välja mellan.
Tack för ditt inlägg och de fina bilderna!
 
Svar 2015-05-31 21:38   fowwe
Anders säger ibland när jag frågar hur planeringen går: "Jag vandrar redan". Och det gör man ju, rent mentalt. Så planeringen är en väldigt trevlig del av äventyret.
Det där med björkskogen var nog förhastat, du har rätt. Det finns ju vissa videområden och dungar av björk utmed Ráhpajåhkå, men följer man Tjågnårisjågåsj är det nog ytterst lite sådant. Jag suddade ut det ;-).
 
2015-06-01 13:19   Elvah
Åh vilken härlig vandringsberättelse om hur tankarna går inför äventyret! Sedan blir det aldrig exakt som man tänkt sig, och tur är väl det. Då hade det ju inte blivit hela tre upplevelser av det hela: Före, under och efter. Alla tre en del av det!
 
2015-06-02 07:07   undvall
Låter som en fin plan. Hoppas bara att det kommer lite värme dit upp de närmaste veckorna! Är ju fortfarande mer vinter än vår där uppe och det är ju alltid lite besvärligt att ta sig fram på snö :-)

Blir spännande att läsa hur det gick i en förhoppningsvis framtida blogg!
 
2015-06-18 11:20   Lars_Hedegaard
Kære Hans - længslen efter fjeldet bliver ekstra stor når man læser dine indlæg. I år går turen til den nordlige del af Sarek, Gassalahko, Sareklåpptå, Piela og Basstavagge - men først til August, der må sneen vel være smeltet :-) Selvom sommeren selv her sydpå lader vente på sig, vi har vel kun haft en enkelt dag med temperaturer over 20 grader, og man er stadig nødt til at have varme på indendørs her ved midsommer.
Jeg ønsker dig en rigtig trevlig tur og midsommer.
Glæder mig til at læse om den, vilket jeg håber bliver muligt inden jeg selv skal afsted.
mv Lars
 
Svar 2015-06-18 22:43   fowwe
Tack för välgångsönskan! Det synes mig att alla lyckönskningar kan komma att behövas ;-). Flygfoton av Pielaslätten (tack "tassemark" i forum) visar rena vintervädret, nu är det att hoppas på att snön inte är djup och att den är fast att gå på. Kanske vädret sparar några snöfält tills du kommer i augusti.
Om jag hinner ska jag skriva om vår färd när jag är tillbaka, åtminstone rapport om snöläget. Men förhoppningsvis också något om vad vi stötte på. Lycka till med dina egna förberedelser, och på återhörande!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...