Jag delar med mig av ögonblick från livet i Lappland. Bor långt ute i glesbygden med mina hundar. Följ mig på vandringar, jakter, turer, fiske och fjällvistelser. Jag tycker om att fota och vill inspirera andra till att komma sig ut. Har levt naturnära hela mitt liv. Skaffar en stor del av min mat från naturen. Det är så vi gör här jag bor. Välkommen in och kika på min blogg.

Användarnamn: Fjellbruden

Intressen:

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Ljusare dagar i norr.

Nu börjar ljuset komma åter. Man märker att dagarna blir längre. Hundarna har fått vila ett par dagar men till helgen bär det åter ut på tur för dem. Tog för ett par dagar sedan en 7 mil lång tur upp mot fjällen. 

Här har vi stannat för att ge hundarna ett litet mellanmål. Då dom springer långt behöver dom lite vätska och mat liksom vi.

Här är två av dem. Förväntansfulla.

Kvällsljuset är bara så fantastiskt. Man tröttnar aldrig på det. Kameran fick följa med. Men det är inte alltid så slätt att fota när man kör hundspann. Ett problem är att få hundarna att stå stilla under tiden. Risken är att dom river upp snö ankaret och helt enkelt ger sig iväg. Måste stå på släden och ha ett grepp utifall att.

Den här bilden kallar jag de nygifta. Ser ni dem? Alla vittnen som sitter runt om och nickar. Eller så ser ni bara en snötung gran. Man kan i alla fall förundras över hur mycket färg det är i vit snö. Jag har fotat utan något filter. Det här är väl just i mellanrummet mellan röda timmen och den blå. Ett ljus jag älskar. Ja det är bedårande vackert. Nu börjar fina tider för turer till fjälls. Tyvärr är föret ganska tungt. Vi får bara mer och mer puder snö. Några vill nog ha det. Men inte vi som kör hundspann. Jag gillar nästan alla väder förutom det hårdaste fjällvädret. Akta er för svaga isar i år! Har varit på några fisketurer och blev nästan chockad över hur dåliga isarna var. Höll på att gå igen isen på ett ställe där jag fiskade förra året. Då fick jag skotta och använda borr förlängare! Det tjocka snölagret pressar upp varmt vatten från myrarna som äter isen underifrån. Snön ligger och isolerar. Man kan inte se vart det är svagt! Varning.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Nya kängor och fjäll poesi.

Många kortare turer och nya kängor. De gamla hade krympt faktiskt. Men de hade gjort många mil för mig. Sulorna rätt nötta. En sak som för mig ingår i att leva naturnära är att odla en del av min egen mat. Min mor har ett potatis land som är stort. Det är liksom ett mat kollektiv. Vi är många som hjälps åt och får mat därifrån.I år har jag inte kunnat vara med så mycket som jag önskat. Men tänker hjälpa henne att ta upp i år.

Mandel potatis är basfödan för oss. Så fisk och kött. Så närproducerat som vi kan få. De flesta skulle kunna ordna mycket mat själva. Vi odlar grönsaker med. Sallad, rotsaker och i växthus en del annat.

Sommar till höst.

Länge sedan jag skrev nu. Det kanske beror på att jag mest varit ute hela tiden. Därför ska jag välja att skriva lite utifrån några bilder jag fastnade vid. Jag har så mycket mer. Men det får bli en annan gång.

Vårförfall

Vårförfall kallar vi det. När snön inte bär skidorna längre. Vattnet tar fart. Man kan helt enkelt inte riktigt lita förhållandena.

Sjöarnas is blir mörk. Kan man lita på att den håller? Vi färdas över land och vatten. Så gör även vårfåglarna. Alla dessa underbara ljud!


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg