Explorer Mikael Strandberg

Hur man startar äventyret!

Häromdagen fick jag ett telfonsamtal från Laura Davenport, hustru till min kompis äventyren Ripley Davenport, som just nu försöker bli den första att knalla och gå genom Mongoliet utan någon hjälp från yttervärlden. 

"Ripley är helt färdig både mentalt och fysiskt och undrar vad han håller på med. Vad skall jag göra för att hjälpa honom och få honom att fortsätta?" hojtade hon i panik.

De hade tillsammans, för Ripley har tre barn och familj, satsat allt för denna Expedition, sin ekonomi och sin tid, och bägge var oroliga. För framtiden.

"Pipley har bara temorärt gått in i väggen" , svarade jag, "Det händer alltid i början när man satsat allt, bara vill komma igång och så få ta itu med sin dröm. Nu är han där och bara han får vila någon dag, så blir det där bra!"

Vilket visade sig vara rätt. Ripley kämpar på enligt brittisk modell! Med humor och mycket funderingar på livet! Och han är där och genomför sin dröm!

En av de vanligaste mejlen jag får idag -ingen ringer nu för tiden- är en förfrågan hur man bär sig åt för att komma iväg på ett äventyr, en resa eller en Expedition. Likaså är en av de vanligaste kommenterarna efter en föreläsning: 

"Om omständigheterna varit annorlunda när jag var ung, så hade jag gjort samma sak." 

Nästan utan undantag alltid från en lätt överviktig gentleman. Saken är ju den att man måste bestämma sig vad man vill göra med livet! Jag vet, inte helt enkelt. Hur som helst har jag funderat noga på tre goda råd att ge. Jag kom fram till följande: 

1. Halva nöjet är förberedelserna och planeringen! 

Först av allt, gå till biblioteket och låna alla resehandböcker, kartor, referensböcker och all reselitteratur du kan hitta. För att få en liten idé vart, hur och när färden skall ske. När du senare gjort dig en bild av allt detta, så väntar en del svåra hinder att ta sig över. Främst att övertyga vänner, familj och sig själv att beslutet att ge sig iväg på äventyr är det rätta. Och för att hålla motivationen uppe, så gäller det att ta kontakt med människor som kan nära drömmen. Det vill säga andra äventyrare, resenärer och människor med samma drömmar. Jag tror det inte finns någon resenär som inte skulle hjälpa till. Själv hade jag aldrig överhuvudtaget kommit iväg, om omständigheterna fått styra, när jag första gången tog beslutet att leva detta liv. Starten för det var cykelturen från Chile till Alaska år 1986-88. Som ett exempel minns jag följande möte. 

Några dagar innan avfärd gick jag till biblioteket i Dala-Järna för att återlämna de sista referensböckerna. I dörren mötte jag min vän, Gösta Tysk, (tyvärr har han nu tagit sin mats ur skolan) den tiden en mycket känd naturfotograf, och hans hustru. Hans favoritplats på jorden var Alaska och vi hade tillbringat många timmar att prata om detta fantastiska vildmarksområde. När jag förklarade att snart var det dags för mig att ge mig iväg, sade hans fru plötsligt: 

"Men tror du att du klarar av det då? Jag tror det är omöjligt!" 

Hennes påstående blev en riktig kalldusch! Jag kände livet rämnade och jag förlorade allt självförtroende jag hade byggt upp under två pr, på bara några få sekunder. Jag blev röd av genans i ansiktet, försökte säga något, men blev i stället helt tyst och tittade stumt ned i marken. 

"Det är klart han klarar av det!" röt Gösta, förmodligen för första gången i sitt liv, åt sin hustru." 

Det var allt jag behövde höra! Två år senare nådde jag mitt mål. Med den berättelsen vill jag säga att det är viktigt att omge sig med positivt lagda människor! Inte bara inför planeringen av en färd, men i hela livet!  

2.......således, råd två, lyssna inte på någon med en negativ inställning! 

Det slutar aldrig att förvåna mig hur många människor det finns som ägnar all sin tid att försöka förstöra för andra som vill vidga livets ramar. Jag förstår bara inte en sådan inställning! Och de finns överallt. Familj, vänner, bekanta, arbetskamrater, i skolan, i media...ja, överallt! Även hos andra äventyrare, resenärer och upptäcktsresanden. Allra svårast är det i början tills folk begriper att inget hjälper och du kan fortsätta på den utstakade vägen! Så, rådet är, så fort du hör någonting negativt, stäng av hörseln, le och svara: 

"Jag skall verkligen ta mig en funderare på det du säger!" 

3. Köp biljetten och ge dig iväg! 

Så snart du har förklarat för de du älskar och som förstår, varför du behöver göra detta, köp biljetten ut ur Sverige! Ge dig iväg och njut av varje sekund, vare sig det är en veckas äventyr eller flera år. För när du väl kommer tillbaka, men en ny plan i skallen, så börjar allting från början igen!

Till sist, go for it Ripley!

2010-06-09 09:40   j_stellan

Läste bloggen men fattar fortfarande inte dina råd... Det var länge sedan jag läste en guidebok eller letade reselitteratur på biblioteket och det är inte för jag inte gillar böcker. Du kan hitta allt du behöver på nätet och kan googla fram svaren på alla dina frågor direkt. Lyckas du inte med google så finns det tusentals forum att besöka där du kan ställa dina frågor. För övrigt tycker jag att det är väldigt tråkigt att förbereda en resa utan föredrar helt klart att bara kolla in några resesajter för att leta efter en billg biljett. Flygbiljettens pris får avgöra vart resan börjar. Det som är värt att kolla upp innan en resa är vilka länder som kräver visum och vart man kan söka dessa. Denna information förändras regelbundet så lite inte på guidböcket. Internet är överlägset och på reseforum hittar du det senaste.

Google maps är överlägsen alla papperskartor när man letar efter roliga ställen. Google funkar bra i Sverige när man drömmer men på vägarna är det fortfarande bra papperskartor som gäller.

Jag brukar lyssna på bekantas råd om vad som är möjligt eller omöjligt. Ofta kan de komma med bra synpunkter som jag inte själv har tänkt på. Dessa synpunkter bör man ta med i beräkningen innan man ger sig iväg. Om alla säger att det inte går att resa till en plats så kan det finnas anledning till det, konflikt i området, minfält eller andra problem. Att det är långt eller dålig vägar stoppar inte men gör att det tar längre tid att ta sig dit. Mitt råd är att lyssna och ta med råden i dina beräkningar.

Men som sagt: Åk nu och njut av äventyret :-)
 

2010-06-09 09:53   explorermikaelstrandberg

Vi är lyckligtvis alla olika....;-)
 

2010-06-09 12:05   thegedd

Jo, alla är vi olika och går igenom olika faser i livet. Klart är ändå att det finns människor som lever "mer" för olika sorters äventyr/utmaningar. Om det så gäller mer fysiska eller psykiska/intellektuella äventyr/utmaningar. Vissa finner sig "mer" i det vanliga/normen, ett "vanligt" liv helt enkelt. Andra "måste" få uppleva det där lilla extra, och vad det är är ju högst individuellt. Vissa klättrar upp på all världens bergstoppar, andra vandrar/löper/cyklar jorden runt etcetera. Sedan finns det de som nöjer sig med en vecka uppe i fjällen, och tycker det är ett stort äventyr.
Tur ändå att vi alla är olika (men ändå ganska lika) med varierande perspektiv på tillvaron/livet.
 

Svar 2010-06-09 12:55   explorermikaelstrandberg

Trevligt att se att du äe lika filosofisk som alltid, Jesper, stå på dig!
M
 

2010-06-11 19:36   Labben

Du är ju, vad jag förstår, en erfaren "explorer" därför undrar jag om du bara har rest ensam eller tillsammans med likasinnade av manligt kön eller har du ngn erfarenhet av att man och kvinna reser tillsammans, nöje/problem med detta? Du kanske har en fru som du rest med som gett erfarenhet?
 

Svar 2010-06-11 20:35   explorermikaelstrandberg

Hej Tommy! Hur man hittar bra reskamrater, av bägge könen, mycket bra fråga! Du gav mig jut ett uppslägg för en bloggrapport! Så håll ögonen öppna för denna! M
 

2010-06-12 10:12   mathog

Fy vad folk som ifrågasätter ens drömmar kan vara jobbiga. Vilken tur att du kom över Göstas frus plumpa fråga.