De oroliga tankarna fanns kvar i bakhuvudet. Skulle vi tvingas vända? Välja en annan dalgång med mindre snö? Även sommartid kan det vara vintrigare ju närmare Sylarna man kommer, så hur skulle det se ut bortåt Gåsen, om det var så pass illa redan här? Och hur skulle det gå för pappa, ensam i detta forsande inferno?
Solo, bortom lederna och långt från folk.
Fjällvandringsplaner, fjällvandringsminnen, fjällvandringsprylar*
(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)
(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)
Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällräv och retorikvetare som efter 20 år på fina men inte så naturrika platser såsom Rom och Malmö hittat hem till Dalarna. Mest bekant med fjällområdet kring Ljungdalen, där familjen haft stuga sedan barndomen. Sarek upptäcktes som vuxen och särskilt Rapadalen har lockat under flera vandringar.
Användarnamn: ElvahIntressen: Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Paddling, Foto, Utförsåkning, Träning, foto, matlagning, RPG-spel, musik.
Kategorier:
Etiketter:
Länkar:
Etiketter:
Dunsjöfjällen, ElvahFjällvandrare, Falkfangarvola, Falkvåltjärnarna, Femundsmarka, Fjällvandring, Fjällvandringsprylar, Fulufjället, Gåsen, Helags, Holkendurrie, Härjångsdalen, Ljungdalsfjällen, Nienndo, Norge, Ofjällvandring, Pielaslätten, Rapadalen, Sarek, Skarvan-Roltdalen, Småbarnsturer, Snávvávágge, Storådörren, Sylarna, Tjaaksendurrie, Tronndalen, Vinterfjäll, Vinterfjällvandring, Vårflodsvandring
Länkar:
Storådörren i vårflod (del 2)
Under spänd tystnad blickade brodern och jag ner mot den snökantade dalgången och mot dånet. Inte än, men alldeles snart, skulle vi komma att ropa hej innan vi gått över bäcken. Det här är fortsättningen på del 1 om vår vandring i vårflod.
Dalby stenbrott vandaliserat
Det här inlägget skulle ha handlat om min vandring längs Skåneleden i helgen. Men den fick ett snopet slut. Tvådagarsturen i stekande sol skulle avslutas med dopp i vad jag för bekanta beskrivit som en underbar lagun.
Storådörren i vårflod (del 1)
Min plan: Tur med vildmarkskänsla genom icke tidigare besökt dörr. Min pappa, som en gång i tiden lärt mig allt han kan om fjällvärlden. Min 23-åriga lillebror som under friluftsdag i gymnasiet gjort sig känd för att ha sovit i skinnjacka och blöta jeans i -20 bivack, och som fortfarande vägrade hålla på med trams som underställ, ullstrumpor eller väl ingångna skor. Det här är del 1 i berättelsen om vår vårflodsvandring år 2012.
På Utsidan i juni 2012 gick trådarna varma om snöläget i fjällen, och på vår resa mot Ljungdalen vid midsommar skymtades fjällen i vinterskrud. Det var ovanligt sen snösmältning. I byn varnades för att broar spolats bort. En sak var säker: Det här skulle bli ett äventyr.
Midsommar i Nemos tasspår
Det har berättats att Nemo, med matte och husse i släptåg, styrde kosan mot Måryds enebackar. Det gick raskt på utvägen, så raskt att kopplet stramade. Tvärstopp blev det vid läskiga färister och trappor till hagar. Den stora, bestämda belgiska vallhunden var i grunden en mes.
Vid dammen ovanför enebackarna öppnar en vid sommarblomstrande äng upp sig, varvid Nemo alltid fick fnatt sådär som bara glada hundar på grönbete kan få, och började rusa i vild fart fram och tillbaka över gräset.
När ett steg till är allt som finns
Det är du och dina andetag. Någonstans i fjärran är det vackert. Men mest av allt är det ett helvete. Och det är underbart. Vandring vid Holkendurrie och Sylarna sommaren 2011.
Väderprognoserna hade varit minst sagt bedrövliga med hårda vindar och temperaturer nedåt nollan. Pappa hade det kämpigt med en förkylning som nyss nått sin kulmen. Han såg rätt sliten ut men klagade som vanligt inte alls.
