Annelibloggen

Anneli föreläser i Göteborg 13 maj

JAAAA, DAGS FÖR FÖRELÄSNING!!!!!

Jag trodde inte jag skulle kunna få in det innan Pakistan nu i maj men det är så många som har frågat så då måste det naturligtvis bli så, allt går om man vill!


Foto Nicke Johansson

13 maj blir det event med föreläsning, mingel och snack och goa gubbar, en picknickpåse med prova på min äventyrsmat, glass så klart, känn och kläm på min utrustning, testa min träning med min tränare Niclas Oppäng med ett prova-på-pass Military Fitness, you name it!

 
Foto Venus Amini

Just det, you name it! Föreläsningen har ju kommit till för att ni har bett om det. Nu blir det ju ett helt event så ni kan ju komma med mer idéer. Vad vill ni ha?? You name it! Bäst att är skicka din idé på sms för jag är ute och fixar hela hela helgen. 073-84 62 752 och ja, kom igen, inte fega!! =:)

Det blir en lite uppiffad version av den absolut mest populära föreläsningen, om min mycket speciella historia och varför jag håller på med det här med äventyren. Föreläsningen brukar upplevas mycket inspirerande och jag delar med mig av mina knep om hur jag försöker ratta livet och tillvaron på äventyren, trots mina hinder, och det går att tillämpa av alla. Föreläsningen kan bli lite väl tuff för barnen så vi kör med 15 årsgräns.

Det är dagen efter Göteborgsvarvet så några kommer kanske att vara lite wobbliga i benen men det är lugnt, träningspasset är ett prova-på-pass och övningarna kommer att vara fokuserade till överkroppen så alla kan vara med. Inte mycket löpning alls utan konditionsträningen sker på en plats efter ork och styrkeövningarna sker med den egna kroppen som belastning.

Skatås i Göteborg is the place to be och shit vad kul!
Boka här!!! Faktura kommer med posten.

Ni som har biljetter till föreläsningar, japp, de gäller för hela eventet! Anmäl er via länken och skicka mig ett meddelande eller sms att ni komer med biljett och namn, så ser jag till att det inte kommer någon faktura. Glöm inte ta med biljetten!

5:ans spårvagn mot Torp, hållpats Wealndergatan. Gå över ronden, fortsätt mot skogen och uppför en najs backe, 5 min. Parkering finns. Följ skyltar mot Lisebergsbyn och precis innan ni svänger in på campingen så fortsätter ni rakt fram och uppför backen istället.

Jag lägger in min facebook här så kan ni tjuvkika härifrån på eventuellt skvaller om eventet. Här är min hemsida som vanligt. 

Här på utsidan har ni bara sett mina skrivna ord - här har ni mig i Go'kväll i SvT 1 den 2 maj. Dels en intervju men också slutet då jag äter hamburgare så det står häriga till!!

 

I samarbete med:

Anneli i P4 Extra

Ska det vara så ska det vara rejält. I alla fall ibland. Första radiointervjun blev en halvtimme lång i P4 Extra, dessutom i direktsändning. Tja, det gick vl bra med tanke på att det var första gången, då får man vara lite ödmjuk mot sig själv. De vill att jag kommer tillbaka och ja, det var ju kul så det kan väl bli mer av det här framöver. Håll tillgodo!

Till radiointervjun här!

Vill man veta mer om min livsresa så rekommenderar jag magasinet Filter som är ute i handeln nu. Där beskrivs mitt liv in på bara skinnet i en 7-sidig artikel. En hardcore-artikel.

Få ditt namn tryckt på 8 000 metersbrallorna!!

Bestämt! Vilka byxor jag ska ha när jag ska försöka tälta på toppen av Gasherbrum II (8 036 m) i Pakistan nästa månad. Nu ska det tryckas loggor på dem, de ska bli minst lika najsa som mina jeans som jag hade när jag var på Vildmarksmässan och tog emot utmärkelsen årets äventyrare. Jag älskar dem för de är lite kaxiga. Precis som jag. =:)



Nu ska jag försöka få till mina skalbrallor lika kaxiga.

Min tränare Niclas Oppäng  är ju den som så att säga bygger upp mig, och shit, faktiskt, det börjar bli muskler. Eller vågor som jag kallar det. Så Niclas äger min bakdel även på skalbrallorna.

Men på benen, där får det plats lite av varje. Jag tänkte att om någon vill så varför inte låta er hänga med. Ja för tusan, nu kör vi en byxspecialare!



Jag ”säljer” ju Gasherbrum II’s alla metrar för 10 kr metern. Alla får sina egna numrerade metrar och på metrarna lottas det ut grejer och service och alltmöjligt från mina sponsorer. Det är verkligen allt möjligt, värstingbehandlingar  hos min hårfrissa Hair, träning av olika slag hs Military Fitness, träningströjor, spabehandlingar hos datorer från DataNova, termosar från Primus, t.o.m. tatueringar från min tatueringssponsor Gothia Ink Tattoo. Det trillar in nytt hela tiden och dels lottas det ut grejer var tusende meter så desto tidigare man är med desto fler lotterier är man med i, och dels ett stort lotteri på äventyrshelgen när jag kommer hem. Det kommer snart mer info om äventyrshelgen men kan redan nu säga att den blir första helgen i september så paxa den helgen i kalendern redan nu!!

Sponsrar man med 25 meter så får man dessutom ett tackkort. Hjälper man till med 50 metrar så är tackkortet förhoppningsvis taget på just de metrarna, plus en poster, och 100 meter, ja, då kommer det med två föreläsningsbiljetter också.  

Nu gör vi så att alla som hjälper till med 100 meter för 1 000 kr istället för en poster får sitt namn på mina brallor. Man är med på utlottning av grejer från mina sponsorer som vanligt, och får tackkort och föreläsningsbiljetter. Så länge det finns plats kvar så kommer man med på mina jeans också.

Eller tja, varför inte, vill man hellre få sitt namn på mitt tält, som alltså ska försöka tälta på toppen av Gasherbrum II på 8 0 36 meter, så kan man få det. Vill man ha både tältet och brallorna så hjälper man till med 150 meter för 1 500 kr.

Bankgiro 334-0502, ange ”Gasherbrum” och uppge namn och adress så jag kan skicka pinalerna. Glöm inte att ange om du vill vara på tältet eller brallorna. Var tydlig med vilket namn du vill ha på byxorna och/eller tältet. Anges inget så hamnar man där man hamnar!! Erbjudandet gäller privatpersoner. Företag får höra av sig så snackar vi!

Jag hojtar till här och på facebook om det blir fullt! På byxrna alltså. Men tältet blir nog inte fullt.

Slutligen. Grabbarna snackade en gång i en tråd på facebook om det går att få sitt namn tatuerat på min skinka. Visst, sa jag, lite på skämt. Haha, nu har jag snackat med min tatuerarsponsor Gothia Ink Tattoo och japp, de är på. Haha, ja jösses, och vilket snack det kan bli! Äh, det är ju bara kul, men shit, då snackar vi, en namnteckning på min bakdel kostar hundra papp. Jag garanterar inte att den sitter kvar resten av livet men i alla fall minst i 5 år. Namnteckning typ autograf är ju coolast men vi kan ju snacka. Och ja, en bild på resultatet ingår så klart. En företagslogga kan väl gå an men naturligtvis inte vad som helst så klart. Så, då var det sagt officiellt också, my as är helt enkelt for sale! =:)

Läs mer på min hemsida här eller läs mer på min facebook här!

Hej svejs!

Äventyr och media

Hoppla, jag råkade rensa bort det här inlägget som jag skrev för några dagar sedan. Här är det igen, same same, no different.

Haha, hur man än gör så har man i alla fall änden bak. Jag har ju i många år legat lågt med media. Jag vet ju att min historia passar utmärkt i media och ibland har media fått nys om den men i alla år har jag sagt nej. Ibland nja, men det har alltid slutat med nej. Som tur är. Några grejer var på gång men urk, det hade inte blivit varken bra eller konstruktivt. Med hjälp av goda vänners råd så blev det nej.

Jag har inte haft för avsikt att ta min historia med mig i graven men jag har ingen anledning att ha bråttom. Så det har varit många nej genom åren. Det finns naturligtvis en tanke bakom. Efter förra årets världsrekord var en polare på mig och sa att jag var tvungen att skicka ut pressmedelande. Haha, sa jag, nej, det är inte min grej. Hon var på och till slut blev det ett som gick ut till några tidningar. Det blev ett porträtt i Outside och japp, sen var bollen i rullning.

Så nu har jag börjat säga ja, och tänkte att det kan bli några ja till framöver. Och jodå, fortfarande mycket nej. Sans och balans. Men nu finns det tre artiklar på Ica samtidigt. Radion står på tur nästa vecka, har för mig det är på lördag kl. 13.30 i P1, TV ringde i går, lustigt nog när jag satt i en massagestol och fick be dem återkomma - haha, glassigt värre! Och utlandet har börjat hojta. Jag är rent av het. Men jag tar det lite lagom. Man kan väl säga att jag ligger i mediaträning. Inte helt lätt och lite nervöst. Och själva media ska ju också hanteras. Sannerligen inte lätt det heller. Framöver tänker jag mig väl hellre kvalitet än kvantitet. 
  

                       
Så nu börjar det komma reaktioner. Jag var lite nervös för hur jag skulle reagera på det här, om jag skulle bli alldeles för stressad, rent av må dåligt osv. Men det går bra än så länge, ta i trä. Verkar ha intagit en ganska avslappnad relation till det hela.

Det mesta är ju naturligtvis positivt och är reaktioner på själva artiklarna. Framför allt artikeln i magasinet Filter som är ute nu har gett mycket reaktioner. Sen finns det andra sorters reaktioner. Roligast är folk som ska analysera varför man gör det ena med det tredje. Det här är intressant. Hjälp vad mycket det går att ha åsikter om. Hjälp vad det går att mala på. Och hjälp vad man kan vara ute och cykla. Hahaha! Ja, ibland kan jag inte låta bli att skratta. Inte bara åt själva kommentarerna, utan mest åt hur vi människor är. Antar att det kommer en dag då skrattet förvandlas till gråt och hur jag förmår hanterar det får jag se då.


Undrar vem som vet bäst om varför jag gör det jag gör och varför jag gillar det jag gillar och vad sjutton det går ut på. En sak är då säker, ibland är saker och ting på ett sätt som man inte har tänkt på.

Jag gör så att jag samlar på reaktionerna. Då tänker jag inte främst på sånt jag får mig tillsänt i mejl eller som kommentarer till min blogg eller artiklar, utan främst sånt som jag bara råkar snubbla över på internet eller what ever. Jag sitter inte och letar men när jag ser något som är lite extra på nåt vänster så försöker jag spara det och så kanske det kan bli en kul bok eller nåt av det framöver. Jag antar att boken kommer att kunna delas in i olika kapitel, ett om varför jag håller på med äventyr, ett om hur jag är, osv. Kan bli hur kul som helst.

Så ser du något extra kul, eller för all del okul också, så skicka det gärna till mig. För att det här inte ska bli en anslagstavla för dråpliga analyser så skicka det som meddelande eller mejl, lägg helst inte upp länkar här, snälla, respekt för varandra rules!

Min facebook
Min hemsida

Det har sitt pris

Jag får frågor om mina händer. Om vilka problem de innebär. Men de innebär inte så värst mycket problem. Det finns rent av vissa fördelar. När det är riktigt kallt och man fryser om händerna, var fryser man då? Om fingertopparna. Så har man inga fingertoppar så slipper man frysa om dem. Jo faktiskt, min lilla hand är inte alls dum när det är kallt i bergen, den klarar värstingkylan bättre.

Men du kan ju inte göra si eller så! Javisst, det är möjligt, men vi snackade om problem. Är det ett problem om jag inte kan göra si eller så? Väldigt sällan. Man kan ju ofta göra på annat sätt. Eller så kanske man inte måste göra allt.

Hur ofta har du funderat på allt du hade kunnat göra om du hade tre armar och femton fingrar? Än mindre har du deppat för allt du inte kan göra för att du inte har tre armar och femton fingrar antar jag. Är det ett problem för att du inte kan göra allt du hade kunnat göra om du hade tre armar och femton fingrar?

Sen den dagen jag kom på det var jag klar med mina händer. Jag deppar aldrig för allt jag inte kan göra för att jag inte har tio fingrar eller funderar inte på vad jag skulle kunna göra annorlunda om jag hade tio fingrar. Det är det här som gäller och that’s it.

Okej, vissa problem finns. Jag vill cykla hardcorecykling och det har varit meckigt med broms- och växelreglagen men nu har jag en lösning och nu ska det bara fixas. Ska bara ordna en cykel först. Men ni fattar mitt resonemang. Hur man tänker om problemet. Inte sjutton går vi runt och tänker på vad vi hade kunnat göra om vi hade femton fingrar.

Det där tillämpar jag på allt. Jag har skruttiga ben och that’s it. Fast jag har märkt att jag är förfärligt tjatig med att förklara att jag har skruttiga ben på träningen. Det syns ju inte och jag är så himla långsam i backarna ibland och vill förklara mig stup i ett. Hrm. Fast i bergen är det inget problem, jag bara anpassar mig, går långsammare än om man har ben med lite mer fart i. No problems.

Skallen är också som den är, både fysiskt och mentalt. That’s it. Bara att gilla läget. Fast det där sista stämde inte. Att gilla läget. Med skallen. Skitsvårt ibland. Framför allt när jag klantar till det. Jag gör det ibland. Varken jag vill det eller inte. Mer än vanligt menar jag alltså. Tycker jag själv i alla fall. Blaj tycker jag om det. Drabbar det bara mig är det ofta lugnt men när andra kommer i kläm. Blaj.



Sedan är det ju mycket svårare för andra att acceptera att man inte följer normalmallen i skallen. Att man gör saker annorlunda med händerna är ju sällan svårt för andra att ta, men när man är lite udda, då är det svårare. Framför allt när man klantar till det. Urk. Urk för både andra och för egen del. Faktiskt ett problem ibland.

En träningspolare sa att man kanske måste vara som Anneli i huvudet för att klara det hon gör. Det är ju med huvudet som med händerna, vad gäller fördelar alltså. Det finns ju fördelar med att inte vara som man ska i huvudet också. När det är storm högt upp i bergen brukar de flesta klara en natt. Efter två nätter brukar ungefär 80 % gå ner. Efter tredje natten är alla på väg ner. Utom jag. Då sitter jag lätt en vecka till. Då är jag bra på att fokusera på saker som håller mig på bra humör. Att hålla huvudet skarpt och vid god vigör. Det är min starkaste gren.

Tyvärr är jag inte lika bra på det på hemmaplan. Livet är enklare i bergen. Ska träna på det. Mental gympa.

Har precis fått ta tag i jäkla skit jag ställde till med. Blaj. Har försökt ställa tillrätta. Blajsvårt. Veckans ord är helt klart blaj. Men det går åt rätt håll. Ska bara bli vän med mig själv igen. Försöker hjälpa mig på traven. Åt glass till frukost idag. Jag blir glad av glass. Och jordgubbar till mellanmål. Och plockade blommor. Och hängde med en polare som är bra på att bara vara när jag har klantat. Lite som i bergen, fast i lightversion.


Att bli vän med sanningen om vem man är är fanimig hardcore!

Varför i hela friden skriver jag om det här? Jag vill berätta hur det är att leva mitt äventyrsliv. Ingen ska tro att jag bara är stark och att det bara är glassigt. Fördelarna har sitt pris också. Ruskigt dyrköpt ibland. Men som tur är så brukar jag bli ännu starkare efteråt. Och älska livet ännu mer. Och då har jag skills som gör att jag kan sitta ytterligare några dagar där i stormen uppe i bergen och sjunga och hålla mig glad. Men först, bli vän med mig själv igen. Som tur är så är livet väldigt kärleksfullt. Kram Anneli!






Till min facebook
Till min hemsida
(båda öppnas i nytt fönster).

Foto Nicke Johansson