Sedan vi slagit upp tältet gjorde vi en utflykt. Främsta målet var att besöka Lajrrojåhkås utflöde ur Salajiegna, men också för att se vad som hände med jokken som rinner från sjön 1067 precis söder om Stuorrajiegna. Den rinner ju mot väster i riktning Lajrrojåhkå, men strax innan den når fram så försvinner den! Eftersom marken är ganska kalkrik tänkte jag mig att den försvann ner i underjorden.
I själva verket försvinner den inte alls. Det är helt enkelt kartan som är ofullständig. Detta gjorde att vi inte heller lyckades ta oss fram till Salajiegna eftersom jokken i fråga var alldeles för strid.
På vägen tillbaka till tältet irrade vi en del. Plötsligt kom mycket tät dimma inrullande. Här ses den dock spricka upp igen.